I skrivande stund pågår minst tre parallella utredningar om olika former av avlyssning i Sverige. Vi har gått från ett politiskt klimat där alla partier tävlade om att värna om den personliga integriteten till ett läge där alla, utom några småpartier, verkar helt sålda på övervakning och avlyssning.
Något är fel här. Det hade varit begripligt om vi vore angripna av en mäktig fiende som hotar vår existens. Men inte ens då skulle det vara en bra idé att dra igång en massiv avlyssning av all elektronisk kommunikation. Det enda hot som går att möta på det sättet är om vi vore infiltrerade av en osynlig fiende som hotade nationens existens och är dum nog att kommunicera öppet utan kryptering om sina planer. Inget tyder på att så är fallet. Dessutom vekar inte ens Rikskrim tro att de som de spanar på är dumma nog att åka fast på det här sättet.
Låt oss börja med ett förslag som ligger nära i tiden, att FRA ska få avlyssna all tele- och datatrafik som passerar landets gräns.
Vad har FRA lyckats med sedan Arne Beurling knäckte de tyska koderna under andra världskriget? Vi vet inte.
700 personer har suttit på Lovön och varit jättehemliga tills deras anslag hotades – då började de kontakta media och bjuda på intervjuer till alla som ville. Men ingenstans i alla dessa intervjuer har de berättat om någon elak plan som de faktiskt satt stopp för.
Utredningen Säkerhet i en ny tid (SOU 2001:41) resulterade i den så kallade fyrklövern där fyra myndigheter skulle ansvara för olika delar av vår IT- och informationssäkerhet. FRA sade sig ha stor teknisk kompetens inom IT-säkerhet och fick det uppdraget. När det var klart gick FRA ut och rekryterade den kompetens de sagt att de redan hade. Det retade en del. Sedan försökte de konkurrera mot privata företag inom IT-säkerhet, vilket retade upp ännu fler.
När det började hetta till kring förslaget gick försvarsminister Odenberg ut och berättade att den kabelburna trafiken redan avlyssnats i flera decennier. Detta menade han var ett bra argument för att fortsätta med det.
Lustigt nog är det precis samma argumentering som Piratpartiet, med flera som vill ändra i upphovsrätten, kör med – att det olagliga ska göras lagligt dels om en majoritet vinner på att en minoritets intressen åsidosätts, dels när ”alla gör det ändå”. Men är det ett bra argument?
Ett annat av försvarsministerns argument är att rättssäkerheten ska öka eftersom avlyssningen tidigare inte varit reglerad i lag. Det stämmer inte. Dels har lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål reglerat saken; dels står det uttryckligen i grundlagen att Sveriges folk har rätt att prata i telefon och skicka brev utan att bli avlyssnade. Om inte polis och åklagare kan övertyga en domare att det finns tydliga misstankar om ett specifikt brott av grövre slag, vill säga. Ungefär samma sak står också i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Men varför bråka? Vi lever ju trots allt i en rättsstat, och våra politiker verkar ju rätt pålitliga.
Eller? Nyligen avslöjades att politiker och tjänstemän ljugit om de så kallade tsunamibanden. Inför granskningskommissionen sade de att banden var raderade, samtidigt som de använde data från samma band i en intern utredning om bedrägeri. De har också raderat telefonloggar under pågående utredning. Visst har vi bytt politisk färg på regeringen sen dess, men de som gjorde det kan mycket väl komma tillbaka. Vi kan också få in både kommunister och sverigedemokrater i en samlingsregering fortare än vi anar: fundera på vad de kan göra med tillgång till alla telefonsamtal och all datatrafik i Sverige.
Medan ni gör det ska jag rada upp några andra som tycker FRA-förslaget är dumt. Cordelia Edvardson som är SvD:s korrespondent i Israel, ett land som faktiskt har ett problem med terror, påpekar att det är lätt att lura systemet genom att tala i kodord. Regeringens egen teknikexpert Patrik Fältström menar att FRA:s förslag inte är tekniskt genomförbart.
Så i likhet med den estniske polisen med stenmuren utanför fönstret har FRA lite problem med förtroendet hos allmänheten. Skillnaden är att FRA:s är självförvållat.
I vår iver att skydda oss från olika katastrofer tror jag vi glömmer bort att dessa ofta beror på annat än ont uppsåt. Vanlig okunskap till exempel. Ett aktuellt exempel på okunskap är att moderaterna inte visste att deras egen e-post går via en server i Danmark förrän en tekniker påpekade det. Moderaternas egen e-post är alltså gripbar för FRA enligt deras eget förslag. Den typen av okunskap stämmer verkligen till eftertanke.
Något är fel här. Det hade varit begripligt om vi vore angripna av en mäktig fiende som hotar vår existens. Men inte ens då skulle det vara en bra idé att dra igång en massiv avlyssning av all elektronisk kommunikation. Det enda hot som går att möta på det sättet är om vi vore infiltrerade av en osynlig fiende som hotade nationens existens och är dum nog att kommunicera öppet utan kryptering om sina planer. Inget tyder på att så är fallet. Dessutom vekar inte ens Rikskrim tro att de som de spanar på är dumma nog att åka fast på det här sättet.
Låt oss börja med ett förslag som ligger nära i tiden, att FRA ska få avlyssna all tele- och datatrafik som passerar landets gräns.
Vad har FRA lyckats med sedan Arne Beurling knäckte de tyska koderna under andra världskriget? Vi vet inte.
700 personer har suttit på Lovön och varit jättehemliga tills deras anslag hotades – då började de kontakta media och bjuda på intervjuer till alla som ville. Men ingenstans i alla dessa intervjuer har de berättat om någon elak plan som de faktiskt satt stopp för.
Utredningen Säkerhet i en ny tid (SOU 2001:41) resulterade i den så kallade fyrklövern där fyra myndigheter skulle ansvara för olika delar av vår IT- och informationssäkerhet. FRA sade sig ha stor teknisk kompetens inom IT-säkerhet och fick det uppdraget. När det var klart gick FRA ut och rekryterade den kompetens de sagt att de redan hade. Det retade en del. Sedan försökte de konkurrera mot privata företag inom IT-säkerhet, vilket retade upp ännu fler.
När det började hetta till kring förslaget gick försvarsminister Odenberg ut och berättade att den kabelburna trafiken redan avlyssnats i flera decennier. Detta menade han var ett bra argument för att fortsätta med det.
Lustigt nog är det precis samma argumentering som Piratpartiet, med flera som vill ändra i upphovsrätten, kör med – att det olagliga ska göras lagligt dels om en majoritet vinner på att en minoritets intressen åsidosätts, dels när ”alla gör det ändå”. Men är det ett bra argument?
Ett annat av försvarsministerns argument är att rättssäkerheten ska öka eftersom avlyssningen tidigare inte varit reglerad i lag. Det stämmer inte. Dels har lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål reglerat saken; dels står det uttryckligen i grundlagen att Sveriges folk har rätt att prata i telefon och skicka brev utan att bli avlyssnade. Om inte polis och åklagare kan övertyga en domare att det finns tydliga misstankar om ett specifikt brott av grövre slag, vill säga. Ungefär samma sak står också i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Men varför bråka? Vi lever ju trots allt i en rättsstat, och våra politiker verkar ju rätt pålitliga.
Eller? Nyligen avslöjades att politiker och tjänstemän ljugit om de så kallade tsunamibanden. Inför granskningskommissionen sade de att banden var raderade, samtidigt som de använde data från samma band i en intern utredning om bedrägeri. De har också raderat telefonloggar under pågående utredning. Visst har vi bytt politisk färg på regeringen sen dess, men de som gjorde det kan mycket väl komma tillbaka. Vi kan också få in både kommunister och sverigedemokrater i en samlingsregering fortare än vi anar: fundera på vad de kan göra med tillgång till alla telefonsamtal och all datatrafik i Sverige.
Medan ni gör det ska jag rada upp några andra som tycker FRA-förslaget är dumt. Cordelia Edvardson som är SvD:s korrespondent i Israel, ett land som faktiskt har ett problem med terror, påpekar att det är lätt att lura systemet genom att tala i kodord. Regeringens egen teknikexpert Patrik Fältström menar att FRA:s förslag inte är tekniskt genomförbart.
Så i likhet med den estniske polisen med stenmuren utanför fönstret har FRA lite problem med förtroendet hos allmänheten. Skillnaden är att FRA:s är självförvållat.
I vår iver att skydda oss från olika katastrofer tror jag vi glömmer bort att dessa ofta beror på annat än ont uppsåt. Vanlig okunskap till exempel. Ett aktuellt exempel på okunskap är att moderaterna inte visste att deras egen e-post går via en server i Danmark förrän en tekniker påpekade det. Moderaternas egen e-post är alltså gripbar för FRA enligt deras eget förslag. Den typen av okunskap stämmer verkligen till eftertanke.
Håll koll med våra
I IDG:s stora pdf-shop kan du köpa artiklar och hela tidningar i digitalt format.
Sakta i backarna - (Aewheros) 2007-05-04 20:27
Argument - (Mikael Isaksson) 2007-05-05 01:14
Sakta i backarna - (falde) 2007-05-05 11:41
Sakta i backarna - (SiggeLund) 2007-05-07 08:32
Bra artikel! - (SiggeLund) 2007-05-07 08:33