IT-NOVELLEN av Robert Stjernström - CIO Sweden:

Strax

Av


Illustration: Nils-Petter Ekwall

Det var när jag tillhörde företagets innersta kärna. Den som slet i källarlokalernas trängsta utrymmen. I kontor med steril lysrörsbelysning och reglade fönster mot omvärlden. Men jag hade ändå koll. Genom mitt administratörsgränssnitt följde jag företagets konversationer. Jag hade även tillgång till telefonväxeln, så jag lyssnade till inkommande och utgående samtal. Jag manövrerade fastighetssystemet och styrde samtliga övervaknings­kameror. Företagsledningen kände knappt till att jag fanns.

Vid ett tillfälle fick jag reda på oroande uppgifter. Information som måste offentliggöras. Det handlade om miljarder av aktieägarnas medel som seglat ut i havets domäner.
   En försäljare ringde ekonomiavdelningen.
   ”Jag har ett erbjudande ni inte kan motstå.”
   ”Strax”, sade tjänstemannen och jag rattade in närmast belägna kamera och såg hur han rättade till glasögonen och lyfte blicken från kalkylbladets estetiska siffror.
   ”Det gäller affärssystemet STRAX. En strategisk killer application. Ett system som höjer ribban. Som alla använder.”
   ”Vilka då?”
   ”Det kan jag tyvärr inte säga.”
   ”Men vad gör systemet?”
   ”Förenklar koncernrapportering, effektiviserar processer, konsoliderar och maximerar affärsnyttan. Vi hanterar allt från ax till limpa.”
   ”Intressant”, sade tjänstemannen och spillde kaffe i tangentbordet. ”När kan vi få systemet?”, frågade han och torkade sörjan.
   ”Med omedelbar verkan. Så gott som. Om några veckor. Kanske någon månad.”
   ”Vilken kostnad?”
   ”Den måste förstås ställas i proportion till vad systemet tillför”, sade försäljaren och förklarade att systemet hanterar tidsskrivning, uppföljning, reseräkningar och utgör grundbulten, en hävstång som ger utväxling och ständig utveckling.
   ”Det vore något”, sade tjänstemannen och spillde kaffe igen.
   ”Då säger vi så”, sade försäljaren och lade på, varvid tjänstemannen snurrade i kontorsstolen och mejlade närmaste chef, chefens chef, företagsledning och styrelseledamöter.

Någon månad, eller något år, senare installerades affärssystemet av konsulter i randiga kostymer och blanka skor. Servrar, databaser, back up-system, fläktar och kylaggregat släpades in genom grindarna, uppför trapporna och in i datorhallen. De skruvade och hamrade och monterade en virustolerant infrastruktur med trippla vägar till disk och terabitlänk till huvudkontoret – allt för att chefernas presentationsdiagram skulle visa företagets status vid varje tidpunkt.

Det blev dags för premiär. Tjänstemannen gick in i fikarummet där bordet dignade av fikabröd och godisskålar. Han trängde sig fram och fyllde kaffekoppen. Tog kaffe melange med extra socker. Rörde i koppen och tuggade karameller av okänt fabrikat.
    Plötsligt stötte någon till honom och en godisbit trillade ner i kaffe­koppen och blandade sig med kaffe, socker och mineralvatten från en mugg i närheten. Tjänstemannen reflekterade inte över detta, utan fortsatte till datorhallen för den stora stunden. Han skulle stå för trumpetandet.
   Driftteknikern stod vid den röda knappen och kavlade upp ärmarna. Tjänstemannen tog fram trumpeten ur innerfickan och alla tystnade inför stundens allvar. Tjänstemannen sträckte sig efter kaffekoppen, tog en slurk, men förvånades av smaken som orsakats av sammanblandningen, varvid han sprutade en välriktad stråle av vätskan genom läpparna och in i systemets mest centrala och känsliga serverkärnor. Sedan lyfte han trumpeten och signalerade de första tonerna till ”Här är gudagott att vara”.

Teknikern tryckte på knappen och det surrade och väste. Det gnistrade ur kablagen och serverparken mullrade i låga frekvenser. Den gick upp i varv och lysrören skakade och blinkade. Elmatningsklaffarna rykte och back up-systemet vibrerade i sina fästen. Men så lugnade allt ner sig i en suck. Systemet surrade belåtet och ljuset stabiliserade sig i ett sterilt kontorssken.
    Mungiporna vändes uppåt. IT-chefen rättade till slipsen. Ledningsgruppen klappade händerna. Styrelsen höjde ögonbrynen. Tjänstemannen pep några extra toner av pur lycka. Övriga medarbetare skålade i champagne och jublade.
   Sen var det någon som undrade:
   ”Ska vi se vad systemet kan göra?”
   ”Javisst.”
   ”Hur ser ekonomin ut?”, frågade ekonomichefen.
   ”Hundratolvmiljoneretthundraåttiotvå”, sade systemet.
   ”Fantastiskt.”
   ”Hur bär den sig åt?”
   ”Minus”, sade systemet.
   ”Va?”
   ”Det kan inte stämma.”
   ”Vi får sätta våra tekniker på det här”, sade vd:n.
   ”Jag har kostat åtta komma tre miljarder.”
   ”Det är uppenbart något allvarligt fel på systemet”, sade ekonomi­chefen och tog fram en näsduk och torkade sig i pannan.
   ”Sjukskrivningar, övertid och stress”, sade systemet och personalchefen hostade och vände bort blicken.
   ”Det finns ingen nytta med IT.”
   ”Hur får man stopp på skiten?”, sade IT-chefen och tankesmedjan med programmerare, nätverkstekniker och hårdvarutekniker kopplades in. Det var inte programvaran eller nätverket. Men något hade hänt med hårdvaran. Den hade börjat mjukas upp i sina kanter.
   Allt blev svart. Det surrande ljudet ebbade ut och upphörde. Någon hade stängt av elgeneratorn.
   ”Någon måste ta reda på vad det är för fel”, sade vd:n.

På så sätt kom jag in i bilden. Jag kallades till ledningen och fick uppdraget att genast återställa STRAX. En natt medan jag skruvade och programmerade i systemets självlärande neuroteknologiska kärnor, kom det sig att jag gnolade på en melodi: Små grodorna. Jag hörde en röst som dundrade. Jag betraktade utrymmet där jag befann mig, men kunde inte urskilja någon.
   ”Vad är grodor?”, frågade rösten, och jag svarade att grodan är en korpulent öron- och svanslös amfibie försedd med beaktansvärda lemmar med vilka den hoppar längre distanser.
   ”Vad är amfibie?”
   ”Varelser som lever dels i vatten och dels på land”, sade jag och fortsatte pränta programmeringskod.
   Och så fortsatte det hela natten. Även efterföljande natt. Jag erhöll frågeställningar och replikerade efter bästa förmåga. Sålunda, eftersom systemet var självlärande och synnerligen intelligent, erhöll det på kort tid omfattande lärdomar inom det mesta inom biologi, fysik och psykologi – det lärde sig allt om intuition och människans komplexa känsloliv.
   Så anlände dagen, när det åter var dags att driftsätta systemet. Den här gången med en mindre folksamling. Den bestod av IT-chefen och vd:n, som såg misstänksamt omkring sig. Jag initierade systemet och det mullrade och väste som det borde. Sen undrade vd:n om vi inte borde testa det, för att verifiera dess driftlämplighet.
   ”Vad vill du att jag ska fråga?”
   ”Hur ska jag motivera mina medarbetare, när de förlorat arbetsmotivationen efter att ha infört systemet?”
   ”Kärlek”, sade affärssystemet och vd:n ryggade tillbaka.
   ”Svaret måste handla om ekonomiska incitament, kompetensförsörjning och karriärplaner”, sade han.
   ”Som kan möjliggöras med affärsstödjande IT”, tillade IT-chefen.
   ”Kärlek”, upprepade systemet.
   ”Systemet är förryckt. Stäng av skiten”, sade vd och jag stängde av.
   ”Du får i uppdrag att avveckla systemet. Men det måste ske diskret”, sade vd. ”Mycket diskret.”

Jag antog uppgiften med största engagemang. Jag avprogrammerade systemets känsligaste självlärande kärnor. Men för varje kunskap jag tog bort, tillägnade systemet sig nya insikter. Jag knapprade intensivt på tangentbordet, för att hinna ikapp. Men det var omöjligt.
    Istället började systemet inte bara förbättra sitt sätt att tänka. Det utvecklade även sin fysiska uppenbarelse.
   Det möblerade om serverparken, så att maskinerna stationerades i en elliptisk konfiguration. Sedan arrangerades ledningstrådarna, så att de överskylde flankerna. Back up-systemet placerades en våning ovanpå. Applikationsservrarna fick en egen våning. Systemets serverpark kom att se ut som en ark. Samtidigt tvinnades de optiska fiberkablarna sig samman till en mikroskopisk vävnad, som medförde att långa muskulösa ben expanderade vid sidorna. Systemet kom därmed att efterlikna en amfibisk jättepadda.

Rätt som det var, kryssade kolossen ut från datorhallen, nerför trapporna och ut genom grindarna och begav sig ut i friheten, vidare mot havet. Jag kände en doft av salt och tång.



Läs fler noveller av Robert Stjernström på cio.idg.se/noveller



Gratis nyhetsbrev -- Nyheter från CIO Sweden i din e-post varje vecka

Whitepaper: Så optimerar du webb-TV-reklamen


Vi håller just nu på att uppgradera våra kommentarsystem. Mer info om hur du kommenterar och kommer åt dina gamla kommentarer hittar du på vår FAQ: idg.se/faq

Artikelkommentatorerna ansvarar själva för sina inlägg.

OBS! Läs dessa regler som gäller vid postning av inlägg.

Regler för inlägg i artikelforumet

Kommentatorn ansvarar själv för sina inlägg. Inlägg som innehåller diskriminerande uttalanden, personliga påhopp eller språk som kan uppfattas som stötande, kommer att tas bort av tjänstgörande redaktör. Även datorkrigsinlägg och inlägg som är utanför ämnet, kan tas bort.

IDG förbehåller sig dessutom rätten att i varje enskilt fall bedöma huruvida ett inlägg ska tas bort, även om det inte faller under någon av reglerna ovan.

Upprepat postande av olämpliga inlägg kan medföra avstängning från artikelforumen.

Frågor? Mejla till redaktören, carl.grape@idg.se.

Läs mer om vår policy i diskussionsforum

Senaste nytt


Fler nyheter från CIO Sweden

- CIO Sweden:

Google, rekrytering

Allt fler chefer googlar jobbkandidater


- CIO Sweden:

"Tillsammans kan vi skriva styrningshistoria"


- CIO Sweden:

Företagen slåss om datavetarna

Företagen slåss om datavetarna


- CIO Sweden:

Fredrik Runnquist

5 tips från Fredrik Runnquist: Så blir du en bättre CIO


- CIO Sweden:

Dålig kod och gammal mjukvara bjuder in nätkriminella

Dålig kod och gammal mjukvara bjuder in nätkriminella


- CIO Sweden:

CIO på oljejätte i Gdansk


- CIO Sweden:

Chefen - en lönefixerad figur

Den stereotypa chefen är lönefixerad och pratig


- CIO Sweden:

Hon har gått mindfulnesskurs - på Google


- CIO Sweden:

8 stora trender i big data-analys

8 stora trender i big data-analys


- CIO Sweden:

Nya test med internetballonger


- CIO Sweden:

Johan Magnusson & Bendik Bygstad

Svenska och norska forskare lägger fram ny teori om tekniskt arv


- CIO Sweden:

Svårt att rekrytera till it-avdelningen

Svårt att rekrytera till it-avdelningen


- CIO Sweden:

5 tecken på att du är arbetsnarkoman

5 tecken på att du är arbetsnarkoman


- CIO Sweden:

data, pris

När data får ett pris


- CIO Sweden:

Det goda ledarskapet på Systembolagets it


- CIO Sweden:

Diplomatens 7 bästa förhandlingstips

Diplomatens 7 bästa förhandlingstips


- CIO Sweden:

Sociala medier oroar föräldrar


Carina Olsson, Bankgirot

CIO med dubbla uppdrag

Långsiktig och snabb. Standardiserad och unik. Som CIO lever du i två världar med olika logik. Bankgirots Carina Olsson vet hur man swishar fram i tvåtakt!


- CIO Sweden:

Så styr svenska CIO:er sin it


- CIO Sweden:

Kunskaps-CIO i Sverige och världen

Poddradio

Karriärpodden

Nästa event

CIO Awards 10 år

Nytt nummer ute nu

CIO Sweden 7/2014

Arena för IT

Månadens CIO

- CIO Sweden:

Kunskaps-CIO i Sverige och världen

Annons: Partnerkrönikor

”Höga krav i it-förändringens era”


”Buzzwords visar vägen”

CIO Lägesrapport

Bio med CIO

Krönikor

- CIO Sweden:

Rikets säkerhet står på spel


- CIO Sweden:

Fredrik Runnquist

5 tips från Fredrik Runnquist: Så blir du en bättre CIO


- CIO Sweden:

"Tillsammans kan vi skriva styrningshistoria"

CIO-bloggat

Mest läst just nu


CIO överallt

CIO Sweden på:           

Artikelarkivet

CIO överallt


Håll koll med våra nyhetsbrev – CIO-brevet, Ledarskap & Styrning och SOA/EA. Anmäl dig här!

Köp CIO Sweden som PDF i IDG Shop.

Följ oss på:           





Aktuella event

Aktuella jobb

CS Kalender

Event för it-proffs -
anmäl ditt event här
Har du synpunkter på sajten? Kontakta sajtansvarig Alexandra Heymowska.

Kontakta CIO Sweden
  Adress: Karlbergsvägen 77, 106 78 Stockholm.
Telefon: 08-453 60 00 [Karta
  Om cookies, personuppgifter & copyright

Copyright © 1996-2012 International Data Group