"Det stämmer. Jag har jobbat här i arton månader och trivs jättebra. Kanske inte världens drömjobb, men man får ta det som erbjuds”, säger Sven och petar upp glas­ögonen högt i pannan.
    Han snurrar runt i stolen mot skärmarna och kopplar bort ett larm från väst­världen: Sverige, Stockholm, Sveavägen 47. Vid en butik som just sålt damunderkläder till en man, sannolikt inte ämnade åt hans fru, med tanke på storleken. Sven noterar händelsen och matar in värdena i avvikelsedatabasen: storlek, modell, färg, tidpunkt och personnummer.
   Kameran zoomar in medan mannen går ut på gatan, drar upp kragen och stoppar påsen innanför jackan.
   ”Typexempel på ett icke normaliserat beteende”, säger Sven och trycker enter.

Där borta till höger är kaffeautomaterna. Han som bläddrar i en kvällstidning och sörp­lar kaffe latte är Arne. Han är chef över
hela analysavdelningen och har varit här sedan stenåldern. Minst.
   ”Nja. Inte riktigt”, säger Arne och viker ihop tidningen.
   ”Jag började i mitten av sextiotalet. Mitt i kalla kriget, ungefär. Inte mycket har hänt sedan dess. Nya kunder förstås. Nya krav. Tidigare handlade det om terrorbalans, järnridåer och missilförsvar. Nu är det internationella upphandlingar i miljardklassen och kartläggning av privatpersoners åsikter och vanor”, säger Arne och tömmer kaffet och slänger pappersmuggen i soporna.
   På väggskärmen bakom Arne blinkar lamporna. Indikatorer som visar hur informationen förädlas genom värdekedjan. Mannens inköp av underkläder analyseras utifrån hans tidigare beteenden. Grunddatat blandas med information från e-post, surfvanor, bankärenden, inköp, fax och telefonsamtal. Om det behövs, riktar vi satelliterna direkt mot hemmet, för att bekräfta våra hypoteser. Informationen körs sedan igenom ett beräkningskluster där parametrarna varieras i tusentals iterationer. Resultatet skrivs ut på skrivaren där borta. Hon som hämtar utskriften heter Gunilla.
   ”Jag ser att han uppförde sig likadant för sju år sen. Grunddatat är exakt samma. Den gången ledde det till otrohet, krossat ­porslin, yttrade okvädesord, besök hos relationstera­peuter, en uppslitande vårdnadstvist och skils­mässa. Synnerligen kostsamt för samhället”, säger Gunilla och ögnar igenom utskrifterna.
   ”Min bedömning är att vi måste ta in honom för en cortexbehandling”, säger hon.

På skärmen till vänster ovanför Gunillas huvud, framgår i kamerans närbild att mannen får en ampull. Där ja. In i halsen. Han domnar bort och fraktas till inspektions- och åtgärdsavdelningen. Chefen för avdelningen, Claes, står där borta vid anslagstavlan och tar på sig en vit rock och ett par kirurghandskar.
   ”Hej. Välkommen. Trevligt med nya ansikten. Ja, alltså. Det är inget märkvärdigt alls. Vi opererar in en neuromotor i hjärnan. Sen skickar vi hjärnsignalerna till ett instrument som läser av tankar, känslor, önskemål och drifter. Varje ord som individen yttrar eller tänker, medvetet eller omedvetet, ­fångar vi och paketerar i en personprofil, som vi sedan säljer på öppna marknaden. Ordet är fritt, kan man säga. Åtminstone som ­produkt betraktat. Åtkomlig till vem som helst. Till högstbjudande”, säger Claes och lägger kirurg­instrumenten till rätta på brickan.
   ”Sen kan vi påverka tankarna också. Innan vi skickar dem tillbaka in i hjärnan. Modifierar dem något. Inte mycket. Vi eliminerar bara sånt icke normaliserat, samt genomför vissa tillägg i form av produktplaceringar av drycker, motorfordon, kläder och livsmedel. I vissa fall förbättrar vi även individens attityder, åsikter och moraliska ståndpunkter”, säger Claes och tar på sig ett grönt munskydd.
   Ja, det var väl allt, tror jag. Du ska som sagt känna dig varmt välkommen. Till att börja med får du följa med Claes. Han visar dig in i lobotomisalen, för ett antal förberedelser. Det gör inte det minsta ont. Och även om det gör det, så är det inget du minns efteråt.
   Jag är övertygad om att du kommer att trivas hos oss.



Läs fler noveller av Robert Stjernström på cio.idg.se/noveller


Fakta

Robert Stjernström arbetar som IT-strateg på ­Ringhals AB vid sidan av ­skriverierna. Men just nu är han pappaledig. 2006 tilldelades han första pris i Vår Bostads novelltävling och nu publicerar vi en samling noveller av honom i CIO Sweden.