it-novellen - CIO Sweden:

Nästa jul blir grön

Av

Ungarnas ögon var glaskulor och munnarna vek sig, när de såg Magnus lekamen på julbordet bland korvar, sylta, köttbullar, sill och lammfiol. Munnen var uppspänd av ett Red Delicious.
    ”Men …” sa den lilla och pekade. Hennes ansikte vitnade, vred sig till en torkad frukt, blev rött och hon slängde sig på golvet och tjöt.
    ”Vad har ni gjort med Magnus?”, skrek den lite större och rusade in på sitt rum.
   Jag sprang efter, men hon låste, jag frågade vad det var och hon sa att vi var mördare, huliganer, talibaner.
   ”Talibaner?”
   ”Ja, eller i alla fall terrorister, som ska utrotas från jordens yta”, sa hon och jag knöt näven i fickan och tänkte att begreppet även kunde betyda frihetskämpe. Jag gick tillbaka till köket och ursäktade barnens beteende. Vi satte oss till bords: mormor, morfar, Bengt, Lena och alla andra obligatoriska från när och fjärran. Vi började med kallskuret och skålade med öl och snaps. Vi försökte komma på någon snapsvisa och någon sa, ”int no, men no”, och vi svepte.
   Sen skar jag en bit av Magnus och förde till munnen. Men tuggan svällde. Jag tuggade och tänkte på tiden sen i somras, när han skramlade fram på lastbilsflaket och Johansson bar ner honom och frågade om det skulle smaka till midsommarsillen.
   ”Det finns inget bättre än spädgris”, sa han och slickade sig runt munnen. Barnen gömde sig bakom mig och höll i mina ben.
   ”Vi låter honom bo i stallet”, sade jag och barnen släppte taget och tjöt och hoppade. Jag nämnde inte att han skulle bo där för att växa till sig till julbordet. Vi bar ut äpplen och matrester och barnen skrattade, när de såg honom gräva och böka.
   ”Det är hans sätt att hålla sig ren.”
   ”I sitt eget bajs?” sa den lite större.
   ”Bajs”, sa den minsta.
   ”Det är inte bajs.”
   ”Vad är det då?”
   ”Det är … smuts … som han gnider sig med, så att hans smuts fastnar och försvinner i den andra smutsen.”
   ”Vart bajsar han då?”
   ”I smutsen … men bajset bryts ner till ammoniak, som han blir ren av.”
   ”Jaha.”
   Och vi satte på honom koppel och tog med honom på promenader. Han rotade bland kvistar och stenar. Barnen kastade pinnar och han gjorde ansatser att hämta. Vi provade, tog av kopplet och han rusade iväg och kom tillbaka. Han grymtade över stubbar och grenar och sträckte fram pinnen med trynet.
   ”Han har lätt att lära”, sa jag.
   ”Han är skitsmart”, sa den lite större.
   ”Skit”, sa den minsta.

Vi gick hem och surfade på nätet. Hittade information om grissällskap. Människor som levde med grisar som husdjur, tog med dem på utställningar och tävlade i uppförande. Jag läste artiklar om grisarnas intelligens och förmåga att lära sig konster. De kan lära sig det mesta, stod det, fantasin sätter gränserna.
   Varje dag efter dagis, förskola och jobb, gick vi till stallet och övade.
   Först med enkla uppgifter: sitta fint, räcka vacker fot och hoppa hinder. Nästa steg var mer avancerat: Han sträckte ut tungan på kommando, puttade en boll med trynet och hoppade genom ringar.
   ”Ett, två, tre”, sa den lite större.
   ”Åtta, tie”, sa den minsta och grisen slog benet i golvet och jag räknade och vi jublade när grisen räknade rätt.
   Sedan tog vi det hela ett steg längre. Vi lärde honom att en knackning betydde ja, två nej. Vi frågade om han trivdes och det gjorde han.
   ”Är du världens smartaste gris?”, frågade den lite större och grisen hoppade upp i luften och landade med en smäll.
   Sedan köpte vi bokstäver av trä och satte upp i stallet. Vi övade och han förstod grunderna i morsealfabetet. Han lärde sig enklare ord: apa, boll och sol. Sen bokstaverade vi gris och förklarade att det var han var och han grymtade och gjorde ett frivarv.

Men det slutade inte där. Min make, som är nätverkstekniker, kom på idén att installera två pedaler, som han kopplade till vårt trådlösa nätverk. Vi monterade en skärm vid fönstret – en handikappsanpassad skärm, som kan styras med blicken. På skärmen visades fyra fotografier – ett på var och en av oss. Sedan kunde grisen rikta blicken mot den han önskade och trycka pedalerna enligt morsereglerna och så sända meddelanden på nätet i e-postformat, som plingade i mobil och dator.
   Vad som hände därefter har jag inte helt klart för mig. Han meddelade att han var hungrig och jag gick dit och matade honom.
   Han var missnöjd med äpplena – de var sura, mjuka eller ruttna. Han ville ha tryffel, sade han, men jag sade nej. Han hade önskemål om komforten, jag svarade att han fick nöja sig.
   Han satte i system att kontakta var och en av oss vid olika tidpunkter. På så sätt fick han dubbla eller trippla måltider – och barnen var mer lyhörda för hans önskemål. Den lite större tog med kuddar, täcken och brickor med nybakat bröd, smör, ost och äppeljuice, som han älskade. Han blev utfodrad med köttbullar, kyckling, korv, knäck, pepparkakor, lussekatter och annat hon smugglade med sig i fickorna.
    Grisen stormtrivdes och växte åt alla håll och kanter. Nacken växte sig bastant som en trädstam. Buken hängde som ett badkar och släpade i marken. Benen stack fram som pinnstumpar och det var knappt att fötterna nådde marken.
    Det var väl då vi närmade oss december. Vi förklarade för barnen att Magnus skulle på grishem.
   ”Vad är det?”
   ”Ett hem, där han får springa av sig. Han behöver komma i form.”
   ”Jaha.”
   Och Johansson kom med lastbilen. Han betraktade grismonstret och kliade sig i huvudet. Han ringde Persson och bad honom komma med traktorn och inte glömma lyftvinschen.
    Sen förklarade jag för Magnus att han skulle till Frankrike och frossa i tryffel. Han grymtade motvilligt och klev upp i grävskopan.
   Barnen stod där och vinkade och ropade på återseende och höll glädjen uppe med att han snart kommer tillbaka. Grisen lyfte ena pinnstumpen till en vinkning.

Nu låg han där på julbordet och stirrade. Stendöd. Det var tydligt när jag tuggade. Jag sköljde ner och övergick till laxen.
   ”Vad var det med barnen”, frågade farfar.
   ”Lite känsliga”, sade jag och nickade mot grisen.
   ”Jahaja. Men vad trodde ni när ni satte namn på honom? Det blir så mycket känslor inblandade då. Inte undra på att de överreagerar, när grisen slaktas sedan.”
   ”Typiskt småbarn”, sa jag.
   ”Jag vet vad vi ska göra nästa år”, sa min make.
   ”Jaså?”
   ”Hummer.”
   ”Jaha.”
   ”Jag vet ett ställe vid Haltabäcken, där vi kan fiska. Sen kan de bo i akvariet på altanen. Vi utfodrar dem med räkor, torsk och kräftor. Jag ordnar syretillförsel, värmereglering och trådlöst nätverk.”



Läs fler noveller av Robert Stjernström på cio.idg.se/noveller



Gratis nyhetsbrev -- Nyheter från CIO Sweden i din e-post varje vecka

Agil utveckling 2.0


Vi håller just nu på att uppgradera våra kommentarsystem. Mer info om hur du kommenterar och kommer åt dina gamla kommentarer hittar du på vår FAQ: idg.se/faq

Artikelkommentatorerna ansvarar själva för sina inlägg.

OBS! Läs dessa regler som gäller vid postning av inlägg.

Regler för inlägg i artikelforumet

Kommentatorn ansvarar själv för sina inlägg. Inlägg som innehåller diskriminerande uttalanden, personliga påhopp eller språk som kan uppfattas som stötande, kommer att tas bort av tjänstgörande redaktör. Även datorkrigsinlägg och inlägg som är utanför ämnet, kan tas bort.

IDG förbehåller sig dessutom rätten att i varje enskilt fall bedöma huruvida ett inlägg ska tas bort, även om det inte faller under någon av reglerna ovan.

Upprepat postande av olämpliga inlägg kan medföra avstängning från artikelforumen.

Frågor? Mejla till redaktören, carl.grape@idg.se.

Läs mer om vår policy i diskussionsforum

Fakta

Robert Stjernström är pappaledig IT-strateg på Ringhals och författare. År 2006 tilldelades han första pris i Vår Bostads novelltävling. Läs mer av Robert på noveller.wordpress.com

Senaste nytt


Fler nyheter från CIO Sweden

- CIO Sweden:

Europeiska moln utsätts oftare för cyberattacker


- CIO Sweden:

Ny säkerhetsrapport identifierar 9 riskområden


- CIO Sweden:

CIO fick pris dedikerat till sig av Pewdiepie


- CIO Sweden:

Duellen: Svenskbaserad it - eller sourcing i Ukraina?


- CIO Sweden:

Så blir du en bättre chef och ledare


- CIO Sweden:

Sandviks outsourcing "en enorm förändring"


- CIO Sweden:

Ständigt nya utmaningar för Viking Lines CIO


- CIO Sweden:

"När apparna håller kontrollen"


Nu kan du nominera Årets digitala innovatör

- CIO Sweden:

De galnaste kontoren i Silicon Valley


- CIO Sweden:

Ny tjänst gör det lättare att få ersättning från flygbolagen


- CIO Sweden:

Kaspersky om cyberkriget: "Jag är paranoid - men optimistisk"


- CIO Sweden:

Grattis på it-chefens dag!


- CIO Sweden:

Hon är Stadsmissionens nya it-chef


- CIO Sweden:

4 frågor om stress


- CIO Sweden:

De 5 största it-haverierna


- CIO Sweden:

Han föreläser om "online-samhällets nattsida"


- CIO Sweden:

Greenpeace granskar it-jättar


- CIO Sweden:

Kundnöjdheten hög i omfattande outsourcing-studie


- CIO Sweden:

7 heta it-jobb

Event på G

Nytt nummer ute nu

CIO Sweden 3/2014

Ny! Lägesrapport 2014

Månadens CIO

- CIO Sweden:

Ständigt nya utmaningar för Viking Lines CIO

Bio med CIO

Annons: Partnerkrönikor

Har du rätt egenskaper för krisledning?


Appar förkortar avståndet mellan IT och slutkund

Krönikor

- CIO Sweden:

EA - stelt och orörligt eller något för flexibilitet


- CIO Sweden:

Zachman om Zachman


- CIO Sweden:

EA för att hantera applikationsportföljen

CIO-bloggat

Mest läst just nu


CIO överallt

CIO Sweden på:           

Artikelarkivet

CIO överallt


Håll koll med våra nyhetsbrev – CIO-brevet, Ledarskap & Styrning och SOA/EA. Anmäl dig här!

Köp CIO Sweden som PDF i IDG Shop.

Följ oss på:           





Aktuella event

Utvalda jobb

Mer business intelligence

Har du synpunkter på sajten? Kontakta sajtansvarig Alexandra Heymowska.

Kontakta CIO Sweden
  Adress: Karlbergsvägen 77, 106 78 Stockholm.
Telefon: 08-453 60 00 [Karta
  Om cookies, personuppgifter & copyright

Copyright © 1996-2012 International Data Group