Marina Anshina är 51 år och CIO på ryska Sibur-Tyres, som är en del av kemikoncernen Sibur. Sibur har 10 000 anställda och finns från Moskva till Jekaterinenburg öster om Ural. Företaget är delvis statligt där en majoritetsägare är det mäktiga statliga ryska gasbolaget Gazprom. Gazprom, som tidigare var del av det sovjetiska energiministeriet, men med Sovjetunionens sammanbrott, blev ett självständigt bolag i det nya Ryssland.

– Rysk ekonomi går väldigt bra just nu, säger Marina Anshina. För sjunde året i rad ökar landets tillväxt mycket starkt, i år med sju procent. Ryssland är ju en stor exportör av olja och gas. När oljepriset står på topp – vilket det gör just nu – återspeglas detta på ett kraftfullt sätt i det ryska samhället.

– Ryssland präglas av en väldig framstegsoptimism, fortsätter Marina. Ryska staten med sina väldiga intäkter, har råd med väldigt mycket just nu – inte minst rustas samhällets infrastruktur. Att jobba inom Sibur är därför väldigt upplyftande. Sibur har stora resurser till sitt förfogande och satsar mycket offensivt inom en rad branscher.

– Sibur har en stor tillverkning av däck för bilindustrin, vi konkurrerar med företag som svenska Gislaved och finländska Nokia, säger Marina Anshina. Att jobba inom Sibur är en fröjd eftersom företaget är så offensivt och nysatsande.

Marina Anshina har jobbat som CIO inom Sibur-Tyres i drygt ett år. Hon var tidigare verksam inom svenskschweiziska ABB. En tid jobbade hon för ABB i USA, hon bodde då i Columbus i Ohio, en tid hon uppskattade. Hon tycker att amerikaner och ryssar har mycket gemensamt.

– Det har kanske att göra med att vi båda tillhör stora nationer, säger Marina. Det finns en samsyn inom mycket hos både ryssar och amerikaner, båda samhällena är mångkulturella. Kanske finns det en större förståelse och rutin i det ryska och amerikanska samhället för olika minoriteter jämfört med Västeuropa.

– I Ryssland och särskilt i Moskva bor ju många olika nationaliteter – alla från det gamla Sovjetunionens olika delar. Här finns georgier, kaukazier, azerbadjaner, ukrainare, vitryssar, tatarer – ja, jag kan säkert räkna upp närmare 100 olika nationaliteter, så ser ju dagens Moskva ut. Vi är drygt tio miljoner invånare i Moskva, tillsammans med London och Paris är detta en av Europas riktigt stora städer.

Marina säger att hon är mycket lyckligt lottad i att verka som CIO. ”Ett bättre jobb finns inte” som hon utrycker det. Hon säger att det är nog den stora variationen i jobbet som tilltalar henne allra mest. Att ställas inför en rad olika problem och tillsammans med skarpsinniga kolleger lösa dessa problem.
– Men det är en fördom att tro att IT-människor är ensidigt intresserade av enbart teknik, säger hon. Många av mina kolleger inom denna bransch är inte bara duktiga IT-tekniker utan också begåvade på många andra vis. Många har tydliga humanistiska intressen inom litteratur, konst och musik. Människor inom IT som både gillar teknik och poesi är väl dem som jag gillar allra bäst!

Hur ska en bra IT-tekniker vara?
– En bra IT-tekniker ska vara bra på att kommunicera, säger Marina. Vederbörande ska också ha god erfarenhet av ett ”vanligt jobb”, ett jobb som inte är IT-relaterat. Det ger en bredd som är en styrka.

Just nu är Marina engagerad i ett projekt som går ut på att förbereda en specifik IT-strategi för Sibur-Tyres toppchefer.
– I mitt jobb möts jag av IT-frågor inom en mängd olika områden, säger hon. Det kan handla om nivån på företagets IT-kultur i kontakten med våra kunder och affärspartners, men också nivån på IT-kulturen internt inom företaget, bland våra medarbetare.

Hon gillar sitt jobb, och kommer alltid tidigt på morgonen till kontoret. Det ligger i sydvästra delen av Moskva – den mest exklusiva delen av staden – och Marina bor bara tio minuter med bil från sin arbetsplats. Hon går alltid upp vid sextiden på morgonen och brukar vara på jobbet vid halv åtta. Hon tycker om att vara bland de första på arbetsplatsen – egentligen börjar inte arbetsdagen förrän vid niotiden.

– Under morgontimmarna får jag mycket gjort, säger hon. Jag får då chansen att i lugn och ro förbereda mycket. Jag går då ostört igenom olika problemområden som jag tror att jag kommer att bearbeta under dagen. Under själva arbetsdagen är det alltid många människor som söker mig i olika ärenden, per telefon, SMS eller via mail.

Marina är utbildad matematiker. Hon tog sin examen under 70-talet vid Moskvas universitet. Men Ryssland idag, säger hon, är en mycket roligare plats på jorden än det Ryssland hon växte upp i. Under kommunismen uppmuntrades aldrig, helt naturligt det enskilda initiativet, det motarbetades ju intensivt enligt sovjetiska statsideologin, påpekar hon. Kommunismen tillät inget annat än likriktning, många duktiga människor fick därmed aldrig chansen att utveckla sina färdigheter.
– Nu är det tack och lov annorlunda i vårt land, säger Marina.

Men jobbet är inte allt, trots att Marina faktiskt ibland jobbar sju dagar i veckan. Hon har familj också, två söner, båda går på universitet och läser matematik. Kanske de också kommer att satsa på IT-branschen, något Marina rekommenderar.

Hon är skild sedan några år tillbaka, när hon blev singel innebar detta att hon fick mer tid för sina hobbies.

– Som varje ryss läser jag ganska mycket, säger hon. Litteratur är ett stort intresse, men också sport. Jag gillar att åka skidor - utförsåkning är nog den bästa sport jag vet. Under nästa semester skulle jag och mina vänner gärna vilja besöka Zell am See.

– Det är en spännande tid vi ryssar lever i just nu, säger hon med ett leende. Det är delvis ett nytt Ryssland som nu håller på att skapas. Ryssland vill bli en integrerad och modern nation bland övriga nationer i Europa och det tror jag att vi är på väg att lyckas med.

– I framtiden tror jag att det blir lika naturligt för en svensk eller europé att ha Moskva i sitt nära medvetande som det är idag att tänka på Europas andra stora städer. Mitt bidrag i detta nya Ryssland är att medverka till en modern IT-teknologi vid landets största kemiska företag. En mer spännande tillvaro har jag svårt att tänka mig.

Artikeln publicerad i CIO 1/2008