Web 2.0 är såååå tidigt 2000-tal. Nu trånar vi efter cloud computing, där alla tjänster finns i molnet. Molnet har precis seglat in på hajpkurvan och stormtrivs. Varje dag hör vi förståsigpåare kommentera hur världen rister i sina grundvalar.
Och Nick Carr, verkställande djävulens advokat, har låtit sig tjusats och skrivit en bok om om ”skiftet” där han förklarar att nu blir allt annorlunda. Jodå.

Vi kommer att fortsätta att förtrollas av molnprofeterna i ännu några år – jag medger gärna att jag älskar bilden. Men vad kommer sedan? Vad är The Next Big Thing?

Jag fick frågan på ett party för ett par veckor sedan (alla bra frågor ställs på partyn) och har tänkt på den oavbrutet. Och visst: det finns en hel del problem med frågan, men den är ändå värd att försöka besvara. Inte minst för att den handlar om logiken bakom tekniktrender. Låt oss därför börja med att skärskåda vilka kriterier som behöver vara uppfyllda för att något ska bli en hajp!

För det första: för att en hajp ska kunna uppstå måste den kontrastera mot något vi alltid har gjort och inte funderat på. Molnet kontrasterar mot den enskilda datorn. Centraliserade system med processorcykler att hyra är visserligen gammal hatt för de datavetare som strök omkring på planeten ihop med dinosaurierna – men det är ändå en tydlig kontrast.

För det andra: hajpen är beroende av ett ekonomiskt argument. Molnet är fantastiskt för att vi inte behöver investera i egen infrastruktur. Men det krävs också en utmaning... Vad händer med din affärsmodell om vi flyttar ut alla tjänster i molnet? Hajp blir bara de fenomen som skrämmer lika mycket som de tjusar.

För det tredje: hajpen måste bara vara bred nog att rymma en mängd fenomen. Är det på webben och litet nydanande? Ja, då – vips kan vi ha med det i våra powerpointexcesser!
Med detta om hajpens natur klargjort. Vad kommer då efter molnet? Här är mina förslag, med tillhörande hajpmeningar och några förslag till boktitlar.

1. The Aware Web

Det medvetna, vakna nätet är konsekvensen av den
explosiva utvecklingen av sensornätverk. Rfid är bara ett exempel på ett nät som kan känna av allt från temperatur till luftfuktighet till biologisk identitet, geografisk plats och diagnostiska fakta. Vi vet att sensorer snart kommer att vara billigare än mjölk och att datalagringskapaciteten växer snabbt. Alla hajpkriterer är dessutom på plats. Det går att kontrastera det vakna nätet mot det sovande, det döva, blinda och känslolösa nätet som vi lever med idag. Vi får plötsligt ett nät med alla mänskliga sinnen.

Det ekonomiska argumentet är också enkelt att konstruera: hur förändras din affärsmodell av att det går att smaka på den, känna av den, lyssna till den, se den?
Böcker med titlar som ”Net Presence and Net Profit”, ”Who’s that Net? About the Aware Web and Business with Senses” eller ”The Sensitive Web” kan förklara varför en ekonomi uppbyggd på system utan mänskliga sinnen måste förändras i grunden när sensorer blir verklighet.

Är begreppet brett nog? Ja, herreminje. Kan det bli bredare? När det diskuteras i dag, alls, är det under rubriken ”The Internet of Things”. Men den formuleringen är död som en sill i Sahara – det är inte internets sipprande ut i varenda pryl som spelar roll. Det som kommer att förändra världen är det som sipprar tillbaka in i nätet.

Och glöm inte regel nummer ett – det måste finnas en meningsfull motsats. Vad är motsatsen till ”The Internet of Things”? Nej just det. Men motsatsen till The Aware Web är lätt att se: The Numb or Dumb Web.

2. Human Computation

Här chansar jag vilt, men jag misstänker att vi kommer att få se mycket mer av Luis von Ahn. Pojkgeniet som hittade på captchan (de där halvt oläsliga bokstäverna som gör livet svårt för spambottar) har knappt sökt sina första hundra patent och hans arbete är fascinerande. Han har koncentrerat sig på att hitta nya sätt att arbeta med problem som är lätta för människor, men svåra för datorer.

Att skruva till några slumpmässiga bokstäver så att de blir kurviga kan en dator göra utan att många processorcykler går åt. Men att utläsa att det är just ABG8Y som skruvats till kräver beräkningskapacitet som bara teoretiska fysiker har tillgång till i dag (och FRA, då...).

Von Ahn har nu gått vidare till andra uppgifter, som att tagga bilder. I ett enkelt spel som går ut på att läsa motspelarens tankar låter han två mänskliga spelare försöka enas om ett ord som beskriver en bild. Spelarna får poäng för hur snabbt de lyckas enas, och det leder till att de letar efter den beskrivning som bäst passar in på bilden. Det är ett spännande spel och i förbigående får von Ahn en fantastisk uppsättning taggar för bilden som kan användas för att indexera den i exempelvis en sökmotor.

Alla hajpkriterier är uppfyllda. Det är lätt att se motsatsen till human computation i, tja, bara computing.

Att det ger en ny ekonomi är också klart – problem som antagits vara för svåra att lösa med datorkraft kanske kan lösas med människokraft. Och genom att samla många människors bedömningar kan unik kunskap blottläggas i företag och organisationer.

Det är lätt att tänka sig boktitlar som ”It is Human to Compute”, ”The Human Calculator” och ”Humans Matter” (den sista av Nicholas Carr, utan tvekan).

Är begreppet brett nog? Jomenvisst: allt från taggning av bilder, förutsägelsemarknader till kollaborativa projekt kan rymmas utan att det blir trångt om saligheten.

3. Bubblenets, fluxnets eller miragenets

Den sista trenden som jag tror blir viktig drivs av samma faktorer som de som driver intresset för cloud computing – den pågående utvecklingen av infrastrukturen.

Med allt fler uppkopplade apparater och med större möjligheter att skapa egna mindre nätverk tror jag att vi kommer att få se nätverk som bubblar fram, existerar ett kort tag och sedan ”spricker”. När din mp3-spelare automatiskt kan sätta upp ett nätverk och utbyta musik via det ”bubbelnätverket” i några timmar, då har vi en ny typ av nätverk. Vissa bubblor kommer att bli stora, finnas litet längre innan de försvinner, andra kommer att existera bara den tid det tar att växla information. Dessa ad-hoc-liknande nätverk kan också förhandla till sig dynamiskt allokerat spektrum, eller låna några trådlösa nät ett tag.

Vad är då motsatsen till ett Bubblenet undrar den uppmärksamme läsaren? Jag tror att den är ett statiskt nät som alltid finns, infrastruktur som ligger i bakgrunden och surrar. Bakgrundsnäten kommer att finnas kvar. Men ovanpå dem är det lätt att tänka sig inte bara hubbar och fildelningsnätverk, utan även snabbt utvecklade enkla nät.

Tanken är inte ny, och när det händer kommer vi att se ett annat fenomen som ofta förekommer i en hajp: Hyllandet av Den Som Förutsåg Att Det Skulle Ske. Att lyfta fram en McLuhan eller en Toffler – och inleda sin preso med ”Som redan XX sade” är vintage hajp. Och här finns ett fantastiskt exempel för bubbelnäten. Uppkomsten av kortlivade zoner på nätet och deras oberoende diskuteras ju redan av den gamle Internetprofeten Hakim Bey i hans texter om Temporary Autonomous Zones!

Det lär blir kö utanför den pseudonyme Hakim Beys hem när de nya ad-hoc-nätverken bubblar upp överallt och omintetgör diskussionen om grindvakters ansvar för allt från integritet och datalagring till upphovsrätt.

Böckerna skulle närmast skriva sig själva och den nya ekonomin är lätt att se: hur klarar du dig om det inte bara handlar om att finnas online, utan också om att vara med i de flyktiga nätverken?

Bejaka hajpen!

Jag tror att alla dessa tre fenomen har god chans att kvala in som The Next New Thing. Men det finns många andra spännande möjligheter. Artificell intelligens är en ­ständigt närvarande bubblare. John McCarthy som myntade begreppet är övertygad om att AI skulle slå igenom under de kommande 50 åren. Och visst: det tror jag verkligen. Men vi kommer inte att kalla det AI (det får bli en hemläxa att klura ut varför). Robotar av alla de slag kommer att slå oss med häpnad när vi inser att de varit här ett ganska bra tag nu – och att de kommer att utgöra majoriteten av arbetskraften i sjukvården inom ett tiotal år.

Platsens växande betydelse och det geotaggade nätet har redan seglat upp i diskussionen kring webb 2.0. Röst­igenkänning och automatiserade kundtjänster är en del av företagens långtgående automatisering, och böcker om det tomma företaget (företag helt eller nästan utan folk) skulle redan i dag vara tacksamma att skriva (vilket säkert betyder att de finns, men att jag inte läst dem).

Det finns alltså många möjligheter, men jag är ändå beredd att slå vad om att när det nya, nya, nya som får oss att tappa andan dyker upp, kommer det att uppfylla mina tre kriterier: det kommer att definieras i motsats till något gammalt, det kommer att följas av argument om en helt ny ekonomi och det kommer att vara ett brett begrepp som enkelt rymmer flera olika fenomen.

Till sist: det är värt att konstatera att det inte finns något dåligt med hajpen. Det är med hjälp av hajpen vi försöker förstå en komplex, föränderlig teknisk utveckling i lagom stora bitar för att kunna svälja den. Den är ett pedagogiskt verktyg för att kunna välja och vraka i den flod av teknisk utveckling, nya trender och förändringar som vi ska navigera i. Bejaka hajpen. Lek med den. Tro på den.