Det surrar i hörsalen på det lilla Texas­universitetet när förstaårsstudenterna debatterar Barack Obamas sjukvårdsreformer. Schemalagd debatt är vanligt i amerikansk utbildning, och snart är det dags för avslutningen, när alla röstar om vilken sida som har vunnit.

Men det här är inget vanligt universitet, för istället för att rösta med handuppräckning ska var och en rösta elektroniskt på sin Iphone eller Ipod Touch. Det är inte bara prylfaktor – det ser till att studenterna röstar med valhemlighet, och slipper handuppräckningens grupptryck.

Och detta är bara en av många saker man gör med Iphone på Abilene Christian University i centrala Texas.

Från och med 2008 får alla studenter en Iphone 3G eller Ipod Touch av universitetet när de skriver in sig. Och universitetets ”killer app” är den egenutvecklade, webbbaserade ACU Mobile-portalen. Här kan studenterna kolla mejl och kalender, scheman och kursinformation, samt dela filer med klasskompisar och lärare. Lärarna har tillgång till klasslistor och närvaroavprickning. Och det tar inte många tryck att skapa en improviserad omröstning eller ett prov med flervalsfrågor.

Det började på senvåren 2007.  Då satt CIO Kevin Roberts i möte med IT-avdelningen och fakultetsfolk för att dra upp framtidens teknikstrategi på universitetet. Det var två månader innan Apple lanserade Iphone, och webben var full av rykten om en nära förestående ”Ipodtelefon”. Efter mötet satt många kvar och pratade om just det. Roberts hade själv finkammat en hel del forum efter ledtrådar, men det var först nu polletten trillade ner, när han såg hur entusiastiska kollegerna var.
– Vi satt kvar och pratade – och letade upp mer och mer info. Och ju mer vi läste, desto mer insåg vi att om bara hälften av ryktena stämde skulle det här vara en ganska bra grej för oss, säger Roberts.

En engelskaprofessor som hade suttit med på mötet författade efteråt, i pur entusiasm, ett 40-sidigt whitepaper om hur framtidens campus skulle se ut när alla hade Iphone. IT-avdelningen tog med sig det till nästa möte med Apple (som är förhållandevis stort i den akademiska världen i USA) för att se vad man fick för
reaktioner – och Apple höll med om det mesta, visade det sig.

När Iphone släpptes beställde ACU omedelbart 30 stycken, och Roberts började aktivt begära in idéer från personalen om hur man kunde använda telefonerna i undervisningen.
– Om jag ska vara ärlig så hade jag hoppats att vi skulle få in 10–12 svar. Men vi fick 180!
Mer än hälften av personalen svarade. Då visste jag att det här verkligen var början på någonting stort.

Nästa steg var att dela ut lurarna i organisationen för att se om de verkligen levde upp till förväntningarna, som nu var rejält uppskruvade.

I november förra året kom svaret – personalen älskade Iphone. Så det vara bara att sätta igång. Roberts valde ut ett 30-tal av personalens idéer och började förverkliga dem.
Vid det här laget kände hela IT-avdelningen att Appleluren skulle bli en hörnsten i IT-strategin. James Langford, webbintegrations- och utvecklingschef på ACU, började ta fram en Iphone-optimerad mobilsajt med tillhörande applikation.

– Vi hade funderat på mobilitet i ett par år, i form av bärbara datorer, handdatorer och Blackberry ... men det som avgjorde valet var Iphones webbläsare, säger Roberts.
– Äntligen en telefon som man verkligen kunde surfa med!
– Visst, det saknas Flash, men i övrigt är det en helt fullstor webbläsare. Det var det, skulle jag säga, som gjorde att det blev Iphone.

Och det blev det med besked. I februari, när Iphone bara hade funnits i butik i sju månader, gick man ut med beskedet att alla nya studenter under 2008 skulle få varsin Iphone (eller Ipod Touch).

Och det fick de, även om det var ett styvt jobb att få allting klart. Själva applikationen togs fram av Langford och hans programmerare från oktober 2007 till augusti 2008, med hjälp av Apples Dashcode, och en ACU-utbildad konsult som tog hand om det grafiska gränssnittet. Eftersom applikationen delvis bygger på den befintliga webbsajten handlade mycket bara om finjusteringar för att anpassa den till telefonsurfning.



Universitets applikation, Mobile ACU, är en webbportal med tre delar: En Iphoneanpassad version av universitetswebben; en guide till ­Abilene med omnejd; och My Mobile, med egenutvecklade klassrumsfunk­tioner och ett gränssnitt till mejl, kursplaner etc. För mejl, kalender och ­dokument an­vänder ACU, som fjärde universitet i USA, Google Apps över hela brädet. My Mobile integrerar alltså med detta, samt med ett dokument­hanterings­system från Xythos.
My Mobile kräver inloggning, men resten av applikationen kan du kolla in i vilken webbläsare som helst på m.acu.edu.

Nätet var ett kapitel för sig – IT-avdelningen jobbade hand i hand med wifi-leverantören Alcatel för att säker­ställa täckning överallt.

Men de gjorde misstaget, berättar Roberts, att koncentrera sig på ”bredd” istället för ”djup”:
– Vi hade täckning i princip överallt, men det behövdes inte mycket för att överlasta nätet. På de flesta lektioner är det bara 20–30 studenter men vi har en väldigt populär föreläsare som drar i snitt 300 åhörare, och nätet gick på knäna när 300 personer skulle komma åt det samtidigt på samma ställe.

Så man fick kalla in Alcatel igen, och det slutade med 243 extra accesspunkter. Smakar det så kostar det.

Själva telefonerna gick det bättre med, tack vare stor hjälp från Apple, som förstås var månt om ett sådant här projekt – det var ju rena PR-drömmen. Under terminens fyra första dagar hade Apple hela 23 supporttekniker på campus för att hjälpa studenterna tillrätta. Och skolans egna tekniker patrullerade korridorerna på jakt efter problem att lösa. Hjälpguider delades förstås ut tillsammans med telefonerna.

Men det finns en större lärdom att dra av projektet, som handlar om hela IT:s framtid, säger Roberts.
– Idag kommer ny teknik så snabbt att den knappt är släppt på marknaden förrän den genomsyrar hela samhället. Något av det mest skrämmande för mig som CIO var att vi var tvungna att fatta beslut långt innan vi hade alla fakta – långt innan vi var säkra på att plattformen skulle funka som vi ville.

Visst, planering och förberedelser hjälper en del när man jobbar med oprövad teknik. Men, säger Roberts, så säker som man kunde vara förr om åren blir man aldrig igen.
– En sak jag har lärt mig är att det är så här världen kommer att se ut framöver. Den tiden när vi kunde vända och vrida på ny teknik i månader och testa och prova oss fram, den tiden tror jag är på väg bort. Det är spännande, men också skrämmande.

Tom Kaneshige, IDG News