Den österrikisk-brittiska ekonomen, filosofen och nobelpristagaren Friedrich von Hayek skrev 1944 det klassiska verket "Vägen till Träldom" som var en svidande vidräkning med den dåvarande politiska förkärleken för centralplanering.
Hayek argumenterar mot statliga ekonomiska interventioner eftersom enskilda byråkrater inte kan ta hänsyn till den enorma komplexitet som kännetecknar mänskliga samhällen. Hayek var alltså för en marknadsdriven utveckling där den totala massan av allas åsikter kunde vägas samman med hjälp av marknadskrafterna, och inte minst prismekanismen som överlägset signalsystem (jag läste förresten nyligen en oerhört rolig bok om sovjetisk centralplanering, den rekommenderas starkt!).
Dagens moderna företag och organisationer är ofta oerhört komplexa entiteter med tusentals och ibland hundratusentals anställda. Enterprise Architecture (EA) anses ofta vara ett lämpligt verktyg för att reducera komplexiteten genom att introducera en ordentlig styrning av organisationen. En centralt placerad planeringsfunktion modellerar processerna ordentligt så de anställda vet vad de ska göra.
Man visualiserar kopplingarna mellan IT-systemen och processerna och man undersöker vilka informationsobjekt som skapas och dör på vägen. Och framför allt klagar man hela tiden på de otacksamma underlydande som aldrig gör som man säger, eller uppskattar alla fina modeller man lagt upp på intranätet.
Men kanske är det med EA som med politiska interventioner - vi kan inte centralplanera (och -modellera) precis allt. Beslut och modellering bör ske nära de som påverkas av besluten och allt kanske inte kan detaljstyras enligt en grandios Plan.
Vad ska då arkitekterna göra? Ja, om liknelsen med stater kan fortsätta så menade Hayek att staten visst hade gott om uppgifter: att reglera arbetsförhållanden, användandet av droger, förhindra miljöförstöring, att skydda medborgarna från bedrägerier och därigenom se till att marknaderna fungerar.
På samma vis kan arkitekter kanske assistera med att förse
verksamheten (organisationens medborgare) med verktyg som de kan använda för att resonera kring sina problem, sätta standarder för infrastruktur så man får en mer koherent arkitektur och sätta upp stabila spelregler och ramar som verksamheten kan använda som stöd när de fattar beslut så att de inte förstör verksamhetens miljö.
Mindre centralplanering, mer stöd alltså.
Hayek argumenterar mot statliga ekonomiska interventioner eftersom enskilda byråkrater inte kan ta hänsyn till den enorma komplexitet som kännetecknar mänskliga samhällen. Hayek var alltså för en marknadsdriven utveckling där den totala massan av allas åsikter kunde vägas samman med hjälp av marknadskrafterna, och inte minst prismekanismen som överlägset signalsystem (jag läste förresten nyligen en oerhört rolig bok om sovjetisk centralplanering, den rekommenderas starkt!).
Dagens moderna företag och organisationer är ofta oerhört komplexa entiteter med tusentals och ibland hundratusentals anställda. Enterprise Architecture (EA) anses ofta vara ett lämpligt verktyg för att reducera komplexiteten genom att introducera en ordentlig styrning av organisationen. En centralt placerad planeringsfunktion modellerar processerna ordentligt så de anställda vet vad de ska göra.
Man visualiserar kopplingarna mellan IT-systemen och processerna och man undersöker vilka informationsobjekt som skapas och dör på vägen. Och framför allt klagar man hela tiden på de otacksamma underlydande som aldrig gör som man säger, eller uppskattar alla fina modeller man lagt upp på intranätet.
Men kanske är det med EA som med politiska interventioner - vi kan inte centralplanera (och -modellera) precis allt. Beslut och modellering bör ske nära de som påverkas av besluten och allt kanske inte kan detaljstyras enligt en grandios Plan.
Vad ska då arkitekterna göra? Ja, om liknelsen med stater kan fortsätta så menade Hayek att staten visst hade gott om uppgifter: att reglera arbetsförhållanden, användandet av droger, förhindra miljöförstöring, att skydda medborgarna från bedrägerier och därigenom se till att marknaderna fungerar.
På samma vis kan arkitekter kanske assistera med att förse
verksamheten (organisationens medborgare) med verktyg som de kan använda för att resonera kring sina problem, sätta standarder för infrastruktur så man får en mer koherent arkitektur och sätta upp stabila spelregler och ramar som verksamheten kan använda som stöd när de fattar beslut så att de inte förstör verksamhetens miljö.
Mindre centralplanering, mer stöd alltså.
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Freddie Larsson, CIO, Xdin:
Håll koll med våra
I IDG:s stora pdf-shop kan du köpa artiklar och hela tidningar i digitalt format.