Av
Tidigare i våras talade jag om trender inom EA på konferensen ITARC – reinventing architecture, självklart handlade mitt framförande om EA-analys som den stora trenden. Innan mig höll Magnus Mårtensson från Diversify en presentation om de senaste trenderna inom lösningsarkitektur. Magnus valde att fokusera på molnet.
Magnus presentation, tillsammans med att förespråkarna för molnet som den stora lösningen på alla IT-problem blir allt fler (för ett par år sedan lät det likadant fast då med SOA som den stora frälsaren), har fått mig att fundera på hur en arkitektur med sina lösningar i molnet kan modelleras och användas för beslutsfattande. Huvudtanken med molnet är helt enkelt att hyra de tjänster som behövs utan att behöva implementera, underhålla, och administrera dessa. Uppenbarligen finns det massor av pengar att tjäna här om allt bara fungerar som det är tänkt. Jag vet inte vilka molntjänster som är vanligast idag men tydligen finns det tjänster att hyra inom lager som; klient, applikation, plattform, infrastruktur, och server. D.v.s. det mesta relaterat till IT.
Hela tanken med Enterprise Architecture och användandet av EA-modeller är att hålla koll på sin IT och dess kopplingar till affärsverksamheten. Detta för att kunna kommunicera och planera sina framtida satsningar med ett ordentligt beslutsunderlag. Om nu molnet ska ses som just ett moln kommer helt plötsligt EA-modellen att innehålla affärsrelaterade entiteter som affärsprocesser och roller, men alla kopplingar till de olika IT-relaterade entiteterna kommer att leda rakt in i ett moln och helt plötsligt har vi en modell utan insyn i IT-verksamheten. Scenariot må vara åt det extrema hållet. Alternativet (den andra extremen) är helt enkelt att inte se molnet som ett moln längre och istället öppna upp molnet för att kartlägga allt som finns där i, men detta känns helt enkelt inte heller hållbart i längden. Är det något man ska se upp med så är det att försöka modellera allt.
Vart bör då gränsen dras för vad som är värt att modellera? Vart går gränsen för vad som är utanför ens kontroll och därmed också utanför ens beslutfattardomän? Jag antar att detta är viktiga frågor för alla som jobbar med EA och som funderar på att använda molnlösningar. Jag tror också att detta är något som forskarna runt om i världen kommer att titta närmare på inom en snar framtid och troligen ser vi spännande lösningar i kommande releaser av de modelleringsverktyg vi dagligen använder.
Magnus presentation, tillsammans med att förespråkarna för molnet som den stora lösningen på alla IT-problem blir allt fler (för ett par år sedan lät det likadant fast då med SOA som den stora frälsaren), har fått mig att fundera på hur en arkitektur med sina lösningar i molnet kan modelleras och användas för beslutsfattande. Huvudtanken med molnet är helt enkelt att hyra de tjänster som behövs utan att behöva implementera, underhålla, och administrera dessa. Uppenbarligen finns det massor av pengar att tjäna här om allt bara fungerar som det är tänkt. Jag vet inte vilka molntjänster som är vanligast idag men tydligen finns det tjänster att hyra inom lager som; klient, applikation, plattform, infrastruktur, och server. D.v.s. det mesta relaterat till IT.
Hela tanken med Enterprise Architecture och användandet av EA-modeller är att hålla koll på sin IT och dess kopplingar till affärsverksamheten. Detta för att kunna kommunicera och planera sina framtida satsningar med ett ordentligt beslutsunderlag. Om nu molnet ska ses som just ett moln kommer helt plötsligt EA-modellen att innehålla affärsrelaterade entiteter som affärsprocesser och roller, men alla kopplingar till de olika IT-relaterade entiteterna kommer att leda rakt in i ett moln och helt plötsligt har vi en modell utan insyn i IT-verksamheten. Scenariot må vara åt det extrema hållet. Alternativet (den andra extremen) är helt enkelt att inte se molnet som ett moln längre och istället öppna upp molnet för att kartlägga allt som finns där i, men detta känns helt enkelt inte heller hållbart i längden. Är det något man ska se upp med så är det att försöka modellera allt.
Vart bör då gränsen dras för vad som är värt att modellera? Vart går gränsen för vad som är utanför ens kontroll och därmed också utanför ens beslutfattardomän? Jag antar att detta är viktiga frågor för alla som jobbar med EA och som funderar på att använda molnlösningar. Jag tror också att detta är något som forskarna runt om i världen kommer att titta närmare på inom en snar framtid och troligen ser vi spännande lösningar i kommande releaser av de modelleringsverktyg vi dagligen använder.
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Freddie Larsson, CIO, Xdin:
Håll koll med våra
I IDG:s stora pdf-shop kan du köpa artiklar och hela tidningar i digitalt format.