Av
I den forskning vi bedriver är metamodellen väldigt central, vi använder den för att uttrycka våra tankar om hur världen fungerar och bara man slaviskt följer de metamodeller vi skapar går det att genomföra allehanda analyser av sina arkitekturer. Med den bakgrunden är det inte så konstigt att vi ibland inte ens tycker multipliciteter är tillräckligt utan definierar ytterligare begränsningar. Eller för den delen att jag alltid tyckt metamodeller är av godo och något man skall följa till punkt och pricka.
Om man till exempel jämför med den för tillfället så populära Alexander Osterwalder är hans språk mycket friare, det enda bestämda är de nio byggblock man skall hålla sig till, inom respektive block är man i princip helt fri - åtminstone delvis för att främja kreativiteten förutsätter jag. Jämför man med EA är det nästan tvärt om, de flesta verktyg kommer med en metamodell, som förvisso oftast går att ändra med varierande arbetsinsats. Dessutom kan man ibland höra att det vore bra med bara en metamodell som industristandard, exempelvis Archimates som fått en hel del uppmärksamhet den senaste tiden och som jag ser fler och fler anamma.
Även om det finns poänger med en standard, där någon tänkt igenom saker ordentligt så man slipper gå i de enkla fällorna, tror jag man bör fatta ett mycket mer aktivt beslut om hur metamodellen ska se ut (alternativt anpassas från en standardiserad grund). På så sätt undviker man att bli slav under språket och får en ändamålsenlig metamodell som löper mindre risk att hämma kreativiteten. Och slutligen, glöm inte att den kladdiga pappersskissen som inte följer någon metamodell kan vara den allra viktigaste bidraget till arkitekturen.
Om man till exempel jämför med den för tillfället så populära Alexander Osterwalder är hans språk mycket friare, det enda bestämda är de nio byggblock man skall hålla sig till, inom respektive block är man i princip helt fri - åtminstone delvis för att främja kreativiteten förutsätter jag. Jämför man med EA är det nästan tvärt om, de flesta verktyg kommer med en metamodell, som förvisso oftast går att ändra med varierande arbetsinsats. Dessutom kan man ibland höra att det vore bra med bara en metamodell som industristandard, exempelvis Archimates som fått en hel del uppmärksamhet den senaste tiden och som jag ser fler och fler anamma.
Även om det finns poänger med en standard, där någon tänkt igenom saker ordentligt så man slipper gå i de enkla fällorna, tror jag man bör fatta ett mycket mer aktivt beslut om hur metamodellen ska se ut (alternativt anpassas från en standardiserad grund). På så sätt undviker man att bli slav under språket och får en ändamålsenlig metamodell som löper mindre risk att hämma kreativiteten. Och slutligen, glöm inte att den kladdiga pappersskissen som inte följer någon metamodell kan vara den allra viktigaste bidraget till arkitekturen.
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Freddie Larsson, CIO, Xdin:
Håll koll med våra
I IDG:s stora pdf-shop kan du köpa artiklar och hela tidningar i digitalt format.