Om något väldigt stort händer och folk börjar prata om saker på ett annat sätt så måste man träna om systemen.
– Så gör inte vår utan vår modell, utan den äter all text. Och så är den mest relevanta texten alltid den mest synliga. Vi behöver inte träna om vår modell för att den lär sig hela tiden under gång, förklarar Jussi Karlgren.

Han och Magnus Sahlgren ville alltså egentligen i första hand bygga teknik på sina forskningsresultat och tillhandahålla den till tjänsteutvecklare men inte själv utveckla tjänster och sälja dem. Men de flesta som håller på inom det här området har ju idag sina egna tekniker och modeller.

Jussi Karlgren förklarar att de därför ”bidar sin tid tills de andra kommer till oss och ber om hjälp att lösa deras problem”.

För problem kommer de att få. Åtminstone är det Jussi Karlgrens fasta övertygelse.

– Eftersom andra tekniker bygger på stickprovstagning och stränglikhet får man inte med hela underlaget. Så länge det rör sig om mindre mängder kanske det inte gör så mycket, men nu börjar vi komma upp i så stora mängder och inte minst en typ av användning som innebär att det inte längre räcker att ta stickprov.

Och dessutom måste idag systemen ta hänsyn till att kommunikation inte sker på ett enda eller ett fåtal språk. Varje system måste vara beredd användas på många och varierande språk, och då måste de i praktiken vara självlärande.