För bara några år sedan, när hårddiskar växte i storlek och rasade i pris, trodde de flesta att bandet skulle vara för evigt förpassat till dammiga långtidsarkiv. Bandets dagar som primärt backupmedium var dött.

Men i själva verket, när nästa generations band blir så snabba som 525 megabyte/sekund och så billiga som 170 kronor per terabyte, är band för snabbt och för billigt för att avfärda. Nya, öppna format öppnar även nya marknader för bandet, som får nya roller i it-miljöerna.

IBM:s första magnetband för digital lagring lanserades 1952. Bandrullarna var stora som pizzor och rymde 2,3 megabyte, som kunde läsas och skrivas i ungefär 7,5 kilobyte/sekund. Den första kommersiella datorn i USA, jättemaskinen UNIVAC I hade använt band tidigare – rullar som inte rymde mer än 224 kilobyte – men bara ett år tidigare.

IBM 726, bandstation från 1952. Varje band rymde över två megabyte.

Idag får man en LTO-4-kassett som rymmer 800 gigabyte (ofta det dubbla i praktiken, med komprimering) för 150 kronor. En billig 3½-tums sata-hårddisk på en terabyte kostar det flerdubbla. Multiplicera den skillnaden med tusentals band och flera petabyte av data, och det finns mycket pengar att spara på att använda band.

LTO (Linear Tape Open), den vanligaste bandspeficikationen, har en roadmap som räcker ända till 32 terabyte per kassett och en genomströmning på 1,2 gigbyte/sekund.
– Vi har demonstrerat att vi kan lagra 29,5 gigabit på en kvadrattum bandyta, säger Brian Truskowski, IBM:s chef för lagring och nätverk.

(Som jämförelser har Seagate nyligen gått ut med en datadensitet på disk på 1 terabit per kvadrattum. Det borde leda till 20-terabytesdiskar i bärbara datorer inom sisådär tio år.)

Det är två tekniska framsteg som nu öppnar nya marknader för banden, inom molnlagring, big data och strömmande media: Femte generationen av LTO-formatet (LTO-5) och filsystemet LTFS (Linear Tape File System).

– Det brukar skojas om att man aldrig hör orden ”band” och ”spännande” i samma mening, men tack vare LTFS gör man det idag, säger Truskowski.
– Poängen är att arkivdata blir mer och mer viktigt för lagringskunderna, och då blir det också viktigare att hålla arkivdata om inte online så ”near-line”, säger han.

LTFS lanserades år 2010, och understöds av stora bandleverantörer, som IBM, HP, Quantum och Oracle, såväl som hela LTO-konsortiet. LTO-5 kom också 2010, och erbjuder 1,5 terabyte okomprimerad lagring. LTO och LTFS tillsammans låter användare komma åt filer på band i princip lika lätt som från en hård- eller flashdisk. LTO-5 kan strömma data i upp till 140 megabyte/sekund okomprimerat (525 megabyte/sekund komprimerat). Och senare i år kommer LTO-6, som höjer ribborna till 525 megabyte/sekund och 8 terabyte per band.

LTFS i sig är ett filstystem med Posix-gränssnitt som kan göras åtkomligt för vanliga filutforskare. Med en nätverksansluten lagringsstack som NFS/CIFS ovanpå LTFS kan bandinnehållet göras sömlöst åtkomtligt från vilken dator som helst.

LTFS i sig blev möjligt i och med partitionsstödet i LTO-5. Till exempel kan datainnehållet ligga på partition 1, och ett index till detta på partition 0, som går snabbare att komma åt. På det viset kan man se vad som är på en kassett utan att behöva långläsa hela det sekventiella bandet.

– I slutänden blir fördelen att du kan lagra data på ett band och läsa tillbaka det utan särskild mjukvara, säger Robert Amatruda, analytiker på IDC.