Två saker vi idag tar för givna är att banker garanterar våra pengar, och att staten garanterar vår identitet.

I båda fallen handlar det om olika slags information som ska knytas till oss som fysiska personer. När vi använder kontanter står Riksbanken som garant för att de är giltiga betalningsmedel. Med kreditkorten blev olika banker garanter för våra pengar. Lustigt nog kallas de omfattande bedrägerier som det lett till för ”id-stöld” – oftast är det ju bara vanlig stöld, av pengar, fast med it-stöd. Falska id-handlingar och kapade Facebook-konton förekommer, men att stjäla någons hela identitet har såvitt jag vet ingen lyckats med i ett modernt land.

Debattens vågor har gått höga om sexuella identiteter på sista tiden. En ståndpunkt har varit att ingen ska kunna vara både man och kvinna. Eftersom man och kvinna inte ens medicinskt är renodlade kategorier finns det väl dock egentligen inget som hindrar att en individ är både och. Men vi behöver inte gå så långt. Säg bara att du känner att det finns olika sidor av dig? Idag kan du använda ett alias på internet och kommuniciera digitalt med nya människor, utan att det på­verkar ditt vanliga liv. I viss mån kan du prenumerera på tidningar och vara med i klubbar i ett annat namn än ditt eget. Fast det blir svårt att testa ett nytt jobb i annat namn än ditt riktiga.

Vissa länder har system för identitetshantering där det spelar väldigt stor roll vad du har för hud- eller hårfärg men ingen roll om du är man eller kvinna. Andra har system där det är viktigt att knyta en digital identitet till en viss fysisk person. I en del länder spelar det ingen större roll om en fysisk person har flera identiteter, så länge varje identitet som tjänar pengar även betalar skatt för att sen få ut motsvarande mängd pension. Kan vi tänka oss ett system där staten står för en identitet och Pressbyrån säljer Pressbyrå-identiteter?

Redan på 90-talet visade Motorola upp en mobil­telefon som kunde användas för att föra över pengar trådlöst. Robert Leonardi på Logica sade att pengar inte måste vara bankens jobb att hantera. Sedan dess har vi sett en utveckling där våra banker inte vill låna ut pengar till någon alls utanför den krympande skara som har fast anställning. De vill inte heller hantera kontanter, eller ha öppna kontor. I de flesta fall betalar de heller inte ränta på insatt kapital – däremot tar de betalt när vi gör våra egna bankärenden via Internet.

Så frågan är vad vi ska med banker till?

Kanske en framtida tjänst är just att stå som garant för identiteter som staten inte vill stå bakom. En bank kan ju garantera att ett alias har en viss mängd pengar att köpa för, och se till att skatt betalas. Eller kommer Pressbyrån att hinna före?