När vet vi att en industri har nått brytpunkten för vad den i sin nuvarande form mäktar med?

Vi kan alla se indikationerna på att industrin är under press. Något håller på att ske, det som den gamle österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter beskrev som ”kreativ destruktion” har börjat ta fart.

Men när blir det för mycket? När faller industrin sönder?

Digitaliseringen har lyfts fram som en accelerator för den här sortens fenomen. Ett teknologiskt skifte som för med sig helt nya spelregler. Som utmanar tidigare logik och får oss att darra på manschetten, alternativt sticka huvudet i sanden. När man talar med historiker lyfter de fram exempel som Kodak, Facit etcetera, men det får mig bara att vilja gäspa. Individuella dumheter är bristfällig grund för att bygga ny insikt.

Den 16 maj förra året genomfördes en förrädiskt stillsam revolution på den amerikanska riskkapitalmarknaden. Genom en ny lag (”Jobs Title III”) öppnades den tidigare stängda marknaden upp för crowdfunding, varvid konkurrensen hårdnade betydligt för de etablerade aktörerna.

Sedan dess är det alltså möjligt för gemene man att gå in med kapital i icke-noterade bolag. På en marknad som redan är överkapitaliserad är det här motsvarigheten till Airbnb:s intåg på hotellmarknaden, fast på steroider.

Vi beskriver detta som en disintegration, det vill säga ett sönderfall från stora enheter till mindre. På it-området har det skett en motsvarande disintegration inom mjukvaruarkitektur, där vi gått från hela system till moduler, och nu till tjänster. Och nu ser vi samma utveckling kring värdeskapande enheter inom verksamhet, där mer och mer värde samskapas av användare/kunder. Med påtagliga konsekvenser på industrinivå.

Som cio är du expert på denna disintegration. Du vet att med minskade integrationskostnader kommer lös koppling och en helt ny logik för sammansättning av system. Du vet hur det här sönderfallet påverkar provisionering, och hur det påverkar sourcing och strategi.

Verksamheten, å andra sidan, upplever nu det här för första gången. De behöver någon att hålla i handen, någon som kan förklara den underliggande logiken och vägleda dem framåt.

Så, vilka indikationer ser du på sådant här sönderfall inom just din industri? Hur ser affärsmodellens känslighet ut i förhållande till ökad digitalisering?

Vi vet sedan tidigare att vissa industrier är mer eller mindre känsliga, och att en första indikation är att capex/nedskrivningar kan fungera som ett relevant nyckeltal för att se utvecklingen över tid. Vi vet också att verksamhetens utveckling mer och mer kan förutspås genom scenarioplanering med utgångspunkt i tekniska landvinningar.

Men: hur hjälper du till här?

Jag ser det naturligt att CIO:n kliver in som Master of Ceremonies i arbetet med att identifiera och dra nytta ur industrins pågående disintegration.