I samma sekund som intervjutiden är spikad trillar det in en händelse på Google Calender. Allt dokumenteras i realtid i Chris Dancys liv – ”världens mest uppkopplade man”. En gimmick som Chris Dancy, med 700 appar och fyra kloc­kor på armen, inte gillar – men den är säljbar nu när han åker världen runt och pratar om sina erfarenheter. Själv ser han sig som världens mest dokumenterande man – eller ännu hellre – en filosoferande cyborg.

– Jag analyserar sömnen på morgonen och maten flera gånger per dag. Jag kan se hur vatten och socker påverkar sömnen. Jag kan titta på vad jag gjorde en speciell dag om någon säger att något hände då. Hur var vädret? Vilken musik spelades? Jag letar efter mönster i data, säger han.

Chris Dancy är en förgrundsges­talt inom ”quantified self” och ”self tracking”, begrepp som myntades 2007 av tidskriften Wired. Det handlar om att låta datorteknik som bärs på kroppen samla in, mäta och dokumentera information om livsstil och och beteendemönster.

Läs också: Haka på hackaton-trenden? Så gör du ett som sticker ut från mängden

Dancy hade problem med hälsan, vikten och droger, och ville se hur mycket han åt och hur lite han rörde sig. Sedan unga år hade han ett stort teknikintresse. Så han började laborera med hälsoappar. Alla hårda fakta fungerade som motivationshöjare och fick honom att ändra beteende – han gick ned 40 kilo, slutade röka och blev först kär i sitt lifelogging-liv.

– Det fanns stunder i början när jag tyckte att det var den bästa perioden i mitt liv, säger han via Skype.

Med tiden växte antalet appar. En registrerade bilkörningen, en annan blodtrycket och blodsockret. Chris Dancy började även spara ned mjuk information som tankar, ideér – till och med sin barndoms dagböcker.

– Data som verkar poänglösa i dag kan ju vara nycklar till lösningar i morgon, förklarar han.

I dag kallas han alltså ”världens mest uppkopplade man”. Han framstår fortfarande lätt fanatisk men säger sig ha blivit mer skeptisk med tiden. Känner sig ensam. Mediterar. Räds vad tekniken gör med våra sinnen och vad som händer med samhället när vi lämnar ifrån oss makten över vår information till företag.

– Gradvis har vi frivilligt lämnat över initiativet till företagen. Vi gör hela jobbet men får inte ta del av kunskapen, konstaterar han.

Dancy säger sig efterlysa en motvikt till det han ser som naiv teknik­optimism. Och det är där han själv kommer in i bilden, som levande försökskanin och varnande exempel.

– Det måste finnas någon som står mitt emellan och säger ”okej, det här är en stor förändring, men låt oss tala om den så att det går lättare”.

I grunden är han pessimist.

– Jag växte upp i en fattig familj och det jag har lärt mig av tekniken är att den demokratiserar allt, utom pengar. Om vi blir slavar under tekniken blir vi också slavar under pengarna.

Chris Dancy bor i dag i Brentwood, en förort till Nashville, Tennesse. Utanför hans fönster stannar ibland turistbussarna till.

– De spanar egentligen in countrysjärnornas hus, men nu annonserar de att världens mest uppkopplade man bor här. Det är kul, för jag ser mig inte som en kändis, säger han.

Men en branschkändis har han blivit med ett starkt varumärke som jättar som Google och Microsoft har konsulterat. Allt hände sedan han gick all in för sitt self tracking-projekt 2008.

Just 2008 är ett år Chris Dancy ofta återkommer till. Mycket har förändrats sedan dagen då en nytillträdd president Barack Obama inte fick använda sin Blackberry-mobil då den ansågs ha stora säkerhetsluckor – fram till i dag då samma man sparar information om sin hjärtrytm och hälsa på en server i Kalifornien.

– 2008 var ett viktigt år. Ekonomin kollapsade, Obama valdes till president och Iphone slog igenom. Men nästan ingen talar om det. Jag tror att den politiska, ekonomiska och tekniska förändringen gjorde folk så oroliga att de bara vill bort från den perioden i sina liv. De tittade inte upp förrän fyra år senare, 2012, men då var de så djupt involverade i sociala medier att de inte längre brydde sig om säkerhet och övervakning på samma sätt, säger han.

Det är som att begreppen förnuft och eftertänksamhet inte längre existerar, menar Chris Dancy.

– I dag är de flesta nyheter i mitt Twitterflöde baserade på algoritmer, och vissa nyheter är till och med fejk. Det är bra att vi pratar om det, men vi missar fortfarande den stora bilden. Vad händer när det är ditt jobb det handlar om, eller din hälsa delas?

Chris Dancy påpekar att det inte är de sociala medierna som sprider fejk, utan vi människor. Det är fortfarande vi som styr processen, så något har vi kvar i egna händer. Men vi är inte tillräckligt eftertänksamma. Det skrämmer honom, och det är delvis därför han har gjort den här uppkopplade resan – för att öka medvetenheten och ta tillbaka informationsövertaget från företagen till individen.

Inte bara hos sig själv utan överallt ser han exempel på hur tekniken gradvis tar över och förändrar våra liv. Han ger ett exempel med våra mobiltelefoner. Vi ser till att de har fullt batteri och är av senaste modell. Men vi själva har inte ätit på flera timmar och rusar till nästa möte.

Vi har blivit apparaterna, och apparaterna har blivit den bättre versionen av oss. Det var inte meningen

– Vi har blivit apparaterna, och apparaterna har blivit den bättre versionen av oss. Det var inte meningen att det skulle fungera så, säger han.

Den här insikten förvandlade perioden 2014 och 2015 till Chris Dancys hittills mörkaste.

– Jag var deprimerad och ångestladdad. Om man tog bort all uppmärksamhet och vad jag hade gjort med tekniken så var jag bara en process. Och jag kunde inte bli av med den, för jag var processen. Jag saktade ned och började meditera, och det senaste året och är jag mer försiktig med mina teknologiska val. Jag är mer oroad nu än någonsin, för jag tror att alla kommer att göra det jag har gjort. Det är läskigt.

Kommer du att kunna sluta?

– Jag kan inte stanna ens om jag vill, det är därför jag mediterar. Vissa dagar är svåra, för jag är också bekväm med min tillgänglighet. Men jag hoppas att jag kommer att kunna sluta. Jag har redan experimenterat och tagit fridagar från tekniken.

Chris Dancy
”Jag kan inte stanna ens om jag vill, det är därför jag mediterar.” Här passar Chris Dancy på utanför ett tempel i Tokyo.

Ensamhet och en förändrad syn på tiden är en annan lärdom han har dragit av livet som uppkopplad.

– Jag tror att fram till 2010 hade vi en rationell relation till tiden. Nu tror jag att vi tolkar tiden genom linsen av den nya tekniken, exempelvis Facebook-påminnelser.

De algoritmiska perspektiven formar alltså våra sinnen.

– Du behöver inte komma ihåg telefonnummer för de finns i telefonen, och inte adresser, för de ligger i gps:en. Det är ett stort skifte för det mänskliga medvetandet. Men att förlora förmågan att se sin kontext i tiden är en game changer, säger han.

Chris beskriver livet med tekniken som bekvämt, och att det har sina bekvämlighetsfällor. Han erinrar sig high school-tiden på 80-talet, när lärarna sa att eleverna inte behövde känna till svaret, bara hur de kunde hitta det. Man var tvungen att hitta i ett bibliotek, eller hitta människor som kunde svara. I dag finns svaret överallt, och är alltid tillgängligt.

En trend som skämmer mig är att folk hellre tar fel svar direkt än rätt svar om det tar en minut extra

– En trend som skämmer mig är att folk hellre tar fel svar direkt än rätt svar om det tar en minut extra. Behovet av att få något direkt kommer från det här bekvämlighetsberoendet. Fram till den här punkten i mänsklighetens historia har allt vi gjort som art handlat om perspektiv och inte om direkt tillfredställelse.

Saknar du tiden innan allt blev uppkopplat, som på 1990-talet?

– Det är en svår fråga för mig. Jag har alltid varit en early adopter när det gäller teknik. På 70- och 80-talet hade jag datorer, hårddiskar, floppydiskar, ja alla slags teknik. Jag kan inte minnas någon tid i mitt liv när jag blivit nostalgisk. Jag kan inte minnas att jag längtade efter gamla floppydiskar när jag fick en cd-rom-brännare. Men något är annorlunda nu, för tekniken uppgraderas inte längre, men människorna gör det. Jag saknar människor som inte uppför sig som maskiner. Men det är ett mycket större samtalsämne.

Insikten om att så få applikationer ger perspektiv på livet fick Chris Dancy att börja dokumentera sina gamla dagböcker och skriva journaler som i framtiden kommer att mejlas över till honom. Han vet inte när. Han liknar det vid att hacka tiden.

Läs också: Teknikchefen har huvudrollen när den 300-åriga operan i London byggs om

– Jag ville tänka större, som en äldre person. Gamla har ju visdom som en guide för medkännande. Vad som händer är att jag har lärt mig att vara mer objektiv och mindre dömande.

Så vad händer – är vi fast i den här livsstilen för alltid? 

– Jag tänker att om tio år så är det borta. Jag kan inte tänka mig att vi har Iphone kvar år 2025, vi ser de sista handhållna mobilerna 2020–2022. De kommer att försvinna. De flesta kommer att ha något i örat istället, och andra smarta lösningar hemma. Och det kommer att tvinga folk upp till ytan, att se varandra i ögonen igen.

Så det finns hopp? 

– Ja, men jag tror att människor som är över 40 får det väldigt tufft de kommande 20 åren. De kommer att ha tre sorters livsstilar att handskas med. De har det icke uppkopplade livet från 70- och 80-talet; ett liv som skapade alla deras inkomster från 90-talet till 2010-talet; och sedan kommer det här nya skiftet. Men folk över 40 kommer inte kunna skörda frukterna av den här nya tekniken, de har bara byggt den. Precis som ingen på det sena 1800-talet kunde ta del av bilens fördelar.

De riktiga vinnaren är istället barn under tio år, menar Chris Dancy.

– De kommer att leva och växa upp i en fantastisk värld. Jag tror att de flesta som föds i dag kommer att leva tills de är över 100 år. De över 40 missar precis de hälsofördelar som kommer med tekniken. Är du under tio är du en vinnare i lotteriet.

Kommer alla att vara uppkopplade som dig i framtiden? 

– Ja, de kommer att ha datorer i sina kroppar, de kommer att ha reservdelar till kroppen, allt kommer vara optimerat.


Den 19 april talar Chris Dancy på Cloud Confessions på nyöppnade At Six i Stockholm.

Cloud Confessions på At Six

At Six är ett konsthotell på Brunkebergstorg som ingår i satsningen ”Urban Escape”. Cloud Confessions arrangeras där av Computer Sweden och CIO Sweden. Platser kvar – anmäl dig här!