Av
Tyvärr är det alltför sällan vi nämner Wikipedia och liknande fenomen när vi diskuterar upphovsrätt på nätet. Det kollaborativa skapandet är en viktig utmaning mot bilden av en "upphovsman" som den ende som kan skapa något bestående av värde. Det vi upptäcker alltmer är att skapande består av att sammanställa och variera det som andra gjort före oss på ett sätt som överraskar: kreativiteten finns i variationen.
Det är ett gammalt tema. Douglas Hofstatder – den kände AI-forskaren – hävdade redan i sin bok Gödel, Escher, Bach: ett evigt gyllene band just denna tes och det är knappast överraskande att finna samma tema hos Lawrence Lessig, den jurist som kanske mest inträngande studerat det nya skapandets villkor, hinder och utmaningar.
Ett rikt skapande förutsätter ett rikt material för urval och variation. Detta urval kallas ibland för den intellektuella allmänningen, eller "the public domain" på engelska. Frågan är vad som kommer att hända med denna värdefulla gemensamma resurs i framtiden. Lessig själv är pessimistik. I det senaste numret av Foreign Policy profeterar han att den intellektuella allmänningen kommer att vara försvunnen om trettiofem år.
Kanske överdriver han för att varna. Kanske har han tröttnat efter flera års kamp mot musikbolag och upphovsrättsindustri. Det är svårt att säga. Men det är bländande klart att han inte har något som helst skäl för sin pessimism. Det kollaborativa skapande som Wikipedia utgör ett exempel på har framtiden för sig. Det finns ingen anledning att tro annat. Upphovsrätten får ackommodera denna nya skapandeteknik eller krossas av den – alternativ ges knappast. Det riktigt svåra är förstås att peka på enkla intäktsströmmar när skapandet blir ett samarbete som detta, men det borde gå att lösa. Skapandet är ju ännu inte kollektivt, utan just kollaborativt. Vi skapar inte så mycket samtidigt, som tillsammans.
Det är en viktig poäng: alla de personer som deltar i arbetet med Wikipedia gör det som självständiga individer och skulle kunna envisas med att ha upphovsrätt till sina små bitar. Det vore naturligtvis vansinne, och det är ännu ingen – såvitt jag vet – som dragit sig ur och begärt (mot licenser och implicita förutsättningar) att få sina artiklar raderade.
Men varför? Om det är rätt, som det ibland hävdas i debatten, att man måste kunna leva på sitt skapande, eller värre: att ingen skapar om det inte ges en direkt kortsiktig ekonomiskt vinst, ja, då är Wikipedia oförståelig.
Men sanningen är kanske en annan: kanske är det så att vi skapar för att vi får ett nöje och en nytta av själva skapandet. Lyckan i att tillhöra en större helhet överskrider lyckan i att få en kortsiktig ekonomisk vinst. Det är inte en främmande tanke för kapitalism eller kommunism. Men det är en främmande tanke, märkligt nog, för upphovsrättsivrarna.
Ytterst är det kanske det som är det starkaste skälet att fortsätta debatten om upphovsrätten: den människosyn som präglar denna industri är uttryck för en ideologi som saknar motsvarighet på den politiska skalan idag. Man kan verkligen undra vad upphovsrättens tillskyndare egentligen menar när de säger att ingen skapar utan ekonomiska incitament?
Det är bara att gratulera Wikipedia till 100 000 uppslagsord. Det är ett stort verk av flera duktiga och engagerade bidragsgivare som skapar av fri vilja och egen lyckokänsla.
Därmed är Wikipedia en utmaning mot rättens stelnade bild av skapandet.
Och det är väldigt kul! Tack!
Av Nicklas Lundblad
Det är ett gammalt tema. Douglas Hofstatder – den kände AI-forskaren – hävdade redan i sin bok Gödel, Escher, Bach: ett evigt gyllene band just denna tes och det är knappast överraskande att finna samma tema hos Lawrence Lessig, den jurist som kanske mest inträngande studerat det nya skapandets villkor, hinder och utmaningar.
Ett rikt skapande förutsätter ett rikt material för urval och variation. Detta urval kallas ibland för den intellektuella allmänningen, eller "the public domain" på engelska. Frågan är vad som kommer att hända med denna värdefulla gemensamma resurs i framtiden. Lessig själv är pessimistik. I det senaste numret av Foreign Policy profeterar han att den intellektuella allmänningen kommer att vara försvunnen om trettiofem år.
Kanske överdriver han för att varna. Kanske har han tröttnat efter flera års kamp mot musikbolag och upphovsrättsindustri. Det är svårt att säga. Men det är bländande klart att han inte har något som helst skäl för sin pessimism. Det kollaborativa skapande som Wikipedia utgör ett exempel på har framtiden för sig. Det finns ingen anledning att tro annat. Upphovsrätten får ackommodera denna nya skapandeteknik eller krossas av den – alternativ ges knappast. Det riktigt svåra är förstås att peka på enkla intäktsströmmar när skapandet blir ett samarbete som detta, men det borde gå att lösa. Skapandet är ju ännu inte kollektivt, utan just kollaborativt. Vi skapar inte så mycket samtidigt, som tillsammans.
Det är en viktig poäng: alla de personer som deltar i arbetet med Wikipedia gör det som självständiga individer och skulle kunna envisas med att ha upphovsrätt till sina små bitar. Det vore naturligtvis vansinne, och det är ännu ingen – såvitt jag vet – som dragit sig ur och begärt (mot licenser och implicita förutsättningar) att få sina artiklar raderade.
Men varför? Om det är rätt, som det ibland hävdas i debatten, att man måste kunna leva på sitt skapande, eller värre: att ingen skapar om det inte ges en direkt kortsiktig ekonomiskt vinst, ja, då är Wikipedia oförståelig.
Men sanningen är kanske en annan: kanske är det så att vi skapar för att vi får ett nöje och en nytta av själva skapandet. Lyckan i att tillhöra en större helhet överskrider lyckan i att få en kortsiktig ekonomisk vinst. Det är inte en främmande tanke för kapitalism eller kommunism. Men det är en främmande tanke, märkligt nog, för upphovsrättsivrarna.
Ytterst är det kanske det som är det starkaste skälet att fortsätta debatten om upphovsrätten: den människosyn som präglar denna industri är uttryck för en ideologi som saknar motsvarighet på den politiska skalan idag. Man kan verkligen undra vad upphovsrättens tillskyndare egentligen menar när de säger att ingen skapar utan ekonomiska incitament?
Det är bara att gratulera Wikipedia till 100 000 uppslagsord. Det är ett stort verk av flera duktiga och engagerade bidragsgivare som skapar av fri vilja och egen lyckokänsla.
Därmed är Wikipedia en utmaning mot rättens stelnade bild av skapandet.
Och det är väldigt kul! Tack!
Av Nicklas Lundblad
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Håll koll med våra
I IDG:s stora pdf-shop kan du köpa artiklar och hela tidningar i digitalt format.