Den professionella angriparen tar ofta enklaste vägen in, medan försvararna hellre planerar för helt osannolika scenarier som i ”Mission: Impossible”. Det är en lärdom du kan dra – en annan är att även om bokens lågtekniska attackmetoder ofta kräver mycket arbete för den förste angriparen, så är det i gengäld sedan lätta att upprepa för tekniskt okunniga personer. Så tänk enkelt, var medveten och ”travel
eyes open, head up”, som Johnny Long skriver.

Om grund­läggande metoder som att rota igenom pappersåtervinning är kanske inte mycket att säga. Inte heller om bokens olika metoder för ”tailgating”, det vill säga att se ut som att man ”hör till” – och helt sonika haka på någon behörig in genom dörren. Att läsa över axeln på folk med datorer är ett intressantare hack – för det kombineras med att man också läser personen som har datorn. Försvarstipset här är att om du tänker på din klädsel och hur bagage och utrustning är märkt, kan du ofta hindra angripare från att lägga pussel med informationen som de ser på skärmen ...

Johnny Long radar upp uppseendeväckande, autentiska exempel på hur han själv spionerar och tar bilder inne på banker, av medpassagerare på flygplan och vänthallar på flygplatser. Och exempel efter exempel på säkerhet som kostat massor men faller direkt på bristande eftertanke. Efter tvåhundra sidor undrar man om galenskaperna aldrig tar slut. Här finns också allt från små övningar för den som vill tänka själv till listor på bra och dåliga lås, med omdömden från låssmeder och säkerhetsorganisationer.

En kul detalj är att Long träffar på den bästa fysiska säkerheten i Uganda. Om det beror på lokal brist på högteknologiska sätt att gå vilse eller på färska erfarenheter av krig låter han vara osagt.

Tyvärr verkar ”No Tech Hacking” ha tillkommit i mycket stor hast, utan att passera vare sig förlagsjurister, språkgranskare eller någon som vet hur ett bildredigeringsprogram ska användas. Resultatet är ett mycket personligt språk – ganska roligt, för den som upp­skattar riktigt torr nörd-humor. Men det kan krävas både god engelska, branschjargong och kännedom om vanliga säkerhets­myter om man ska förstå vad som är skämt och vad som är allvar.

Tipsen på hur olika säkerhets­system kan sättas ur spel känns så matnyttiga att vi hoppas att inte så många skurkar läser dem. Men om de gör det får de brottas med korrekturfel och murriga, otydliga bilder. Läs den i en anda av välvilja och
tålamod, och i god belysning.