Linus Torvalds behöver ingen närmare presentation, särskilt inte i utvecklarkretsar och särskilt inte för oss svenskar. Han är den finlandssvenske IT-gurun som skapade operativsystemet Linux, ett arbete som började när han gick på universitetet 1991.

Idag leder han ett exklusivt team, bestående av tusentals utvecklare runt om i världen, som jobbar med utvecklingen av Linux-kärnan. Den virtuella gruppen kommunicerar enbart via e-post (The Linux Kernel mailing List) och via ett source-code management-system (Git). I gruppen återfinns allt från programmerare anställda vid storföretag som IBM, Intel och SGI, liksom den typiske datanörden i källaren.

Här berättar han för vår systertidning CIO Magazine i USA hur det går till att leda ett sådant team i praktiken:

1. Hitta personer du verkligen kan lita på.
- Jag anstränger mig väldigt hårt för att hitta personer som jag verkligen kan lita på. Och sedan försöker jag hålla mig borta från dem så långt det går. Jag menar inte att jag ger dem helt ovillkorligt förtroende, men när någon har ansvar för något anser jag att han ska ha möjlighet att själv fatta alla vanliga, dagliga beslut kring frågan.

2. Var pålitlig själv
- I gengäld försöker jag se till att vara så pålitlig och trovärdig som möjligt själv. Här handlar ”trovärdighet” i hög utsträckning om att inte utsätta människor för överraskningar.

Med andra ord, det är inte fråga om något flummigt, feel-good Kumbaya-förtroende, där alla måste älska varandra. Det handlar mer om att säkerställa att de jag arbetar med känner till mina åsikter och ståndpunkter i olika frågor. De måste inte nödvändigtvis tycka om alla mina åsikter, eller hålla med mig, men jag måste vara pålitlig i så motto att de vet var jag står.

3. Var ärlig - ibland smärtsamt ärlig
- En viktig del av trovärdigheten handlar för övrigt om att inte dra sig för att säga oartiga saker eller visa känslor. Så jag skäller hellre ut människor och kallar dem dumma, om de gör dumma saker, än att riskera att de inte förstår hur starkt jag känner för något genom att vara artig.

Det finns ett talesätt ”På internet kan ingen uppfatta subtiliteter”, okej egentligen lyder det ” På internet vet ingen att du är en hund” eller något i den stilen, men mitt talesätt är det att ”ingen kan uppfatta subtiliteter”. Det jag menar är att subtiliteter, som finkänslighet och sarkasm, är meningslöst på nätet. De får inget genomslag och riskerar att uppfattas på olika sätt i olika kulturer.

4. Du måste också låta folk komma till tals
- Det hela leder i sin tur till att även jag, i vissa fall, måste kunna erkänna att jag har fel. Det kan vara svårt. Men jag gör det lätt för mig själv genom att ofta skriva saker i stil med “Du är en komplett, inkompetent idiot och jag kommer inte att använda den här patchen för den är uppenbarligen trasig och totalt värdelös och det beror på att….” men sedan lägger jag till på slutet att ” Hey, det kanske är så att det är jag som är en idiot och kan du bevisa det så förklara gärna varför du gjorde den där hemska saken. Snälla? Hmmm?”

Det ger utrymme för folk att tala om för mig att det är jag som är en idiot och att det är jag som har fel. Och att alla orsaker till att jag kallade dem idioter var rent nonsens.
Det händer nu naturligtvis inte särskilt ofta. Eller det kanske det gör, men folk är bara för artiga för att tala om det offentligt.

Å andra sidan har jag inte mött särskilt många artiga människor inom kernel-utveckling. Fast det beror troligtvis på att jag har skrämt iväg dem.

5. En kombination av bufflighet och ärlighet ger den bästa Linuxkoden i längden 
- Hur som helst, min teori går ut på att det är bättre att folk vet hur du känner i förväg än att de blir överraskade av det i efterhand - när du faktiskt vägrar ta emot deras kod. Eller ännu värre, om det slutar med att du tar emot usel kod bara för att du tycker att det är så jobbigt att tala om att den är usel och att du vägrar ta emot den.

Slutord: När Torvalds talar lyssnar människor
Vad Linus Torvalds inte nämner är att många andra open-source projekt har strandat, just för att det är svårt att få folk att jobba åt samma håll. Hans metoder må låta hårda, men de har uppenbarligen visat sig fungera i över ett decennium.

En orsak till detta är troligen det faktum att Linus Torvalds är beredd att erkänna när han har fel. Ledare som inte erkänner fel har som bekant underminerat moralen i många andra projekt (inte bara när det gäller mjukvaruutveckling).

Men det avgörande är naturligtvis att Linus Torvalds åtnjuter en enorm respekt i utvecklarkretsar. När Torvalds ”flejmar” någon så lyssnar utvecklarna på hans specifika klagomål. De skjuter inte ifrån sig angreppen som rena förolämpningar, eller tar det som intäkt för att han inte fattar deras arbete. I andra utvecklingsgrupper skulle programmerarna troligtvis ha sagt upp sig och gått därifrån, men i Linuxgruppen stannar de bästa kvar - eftersom de vet att Linus Torvalds vet vad han talar om.

Av: Linus Torvalds, som han berättade för
Steven Vaughan-Nichols i augusti 2008 
Översättning och bearbetning: Alexandra Heymowska