Stämningen var nästan sakral. Den tunga rockmusiken hade tonats ned, rökmaskinerna gick på eftervärme och strobo­skopen hade slutat blinka. Analytikern tittade ut över oss 3 500 som samlats i salen, med allvarlig min – och själv kände jag leendet sprida sig över mitt ansikte.

Det jag talar om är naturligtvis en av årets absoluta höjdpunkter, Gartners årliga framtidsorgie i Barcelona. Minutiöst orkestrerat och genomarbetat in i minsta detalj är ITXpo en trygg hamn i den kaotiska gissningsleken kring vad som komma skall. För ingen skulle väl våga tvivla på hur mycket denna organisation och detta evenemang har på it-branschen?

En organisation som på samma gång är med och styr både leverantörer och köpare i deras erbjudanden och preferenser. Som etablerar begrepp som kort därefter finns på hyllorna, och som hjälper oss att definiera teknik och koncept som till och med akademin till stor del tvingas svälja hela. Ja, bransch­analytikerna har etablerat sig som betydande rorsmän.

Det som slog mig på årets konferens var att jag aldrig tidigare sett analytikerna slå så hårt på trumman om hur allvarlig situationen faktiskt är. Tidigare år har de arbetat med att minimera risk – att inte slå för hårt på trumman. Måna om att inte gunga för mycket på båten. Det var helt bortblåst i år. Vi hade stött på den ”perfekta stormen”.

Uttalandet och den efter­följande beskrivningen av vad stormen egentligen bestod i (bland annat skulle CIO:n förlora ekonomisk kontroll som aldrig förr …) var både övertygande och intressant, och inte helt oväntat kom det tydliga och handfasta riktlinjer för hur vi nu skulle navigera för att bäst värna oss.

Kärnan i riktlinjerna låg i att omformulera vad it egentligen är, samt att öppna upp för mer risktagande. Just risktagandet är särskilt intressant – det signalerar att man vill undvika att allt går i stå på samma sätt som vid förra krisen. Vägen framåt finns inte i att skydda sin rygg, utan i att våga satsa mer.

Om det är så att analytikernas rekommendationer slår igenom på konsumtionen (ett samband som tyvärr forskningsmässigt ännu ej är etablerat), så torde detta tyda på att vi under nästa år kommer att få se en utökning av it-budgetarna i linje med historiskt ”krisfria” år. Vi kommer med andra ord att få se en ökad proaktivitet investeringsmässigt, även om den genomsnittliga projektstorleken kanske går ner. Projekt som inte löper enligt plan kommer snabbare att stängas, och nya projekt drivna av CIO kommer att säljas in kaxigare.

Som forskare lämnade jag konferensen utmattad och kon­funderad över vad det hela egentligen handlade om. Var det kanske första gången jag såg industrianalytiker så aktivt forma marknad? Var det ett första steg i en omorganisering av de tjänster analytikerna säljer – eller ett tecken på att de börjar tvivla på sina egna kunders prioriteringar inför kommande förnyelse av avtal? Hur kommer dessa rekommendationer att tas emot?

Frågorna var många, men en sak håller jag ändå för säkert: Den perfekta stormen är verklig och kommer att få implika­tioner för sättet vi planerar och genomför våra aktiviteter.

Och där har rorsman en viktig roll att spela.