Inom bilvärlden, främst gällande elbilar, finns ett fenomen som kallas range anxiety, räckviddsångest kanske man kan säga på svenska. Det handlar om en oro hos föraren att man ska bli stående utan möjlighet att komma vidare. en sådan oro känner jag sällan, varken i mina, förvisso bensin och etanoldrivna, bilar eller i andra sammanhang, men på senare tid har jag nästan fått en form av range anxiety. För några veckor sedan hände nämligen något som jag inte råkat ut för på många år, ett lite längre strömavbrott på jobbet. Hemma händer det från tid till annan men där gör det mindre skada.

Då nätverk och servrar låg nere fick jag anpassa arbetet lite efter vad jag hade tillgängligt lokalt på min laptop, inga större problem så långt. Men så insåg jag att det inte var speciellt mycket batteri kvar i datorn, och tänkte "varför hade jag inte laddat datorn på morgonen?" Med moderna datorers batterikapacitet hade jag ju fixat resten av arbetsdagen utan problem. Nu visade det sig att strömavbrottet inte blev så långvarigt att det faktiskt blev ett problem, men det visste ju inte jag där jag satt och byggde upp en oro (något överdrivet kanske). Händelsen har dock påverkat mig så till vida att jag helt lagt om min strategi när det gäller laddning. Jag har alltid fått höra att batteriet mår bättre av hela cykler och trots att jag inte tror det är lika viktigt för moderna batterier har jag alltid laddat enligt den principen. Med min nyfunna range anxiety laddar jag numer så fort jag får möjlighet.

Nu var det ju så att strömmen kom tillbaka inom rimlig tid, men en större serverhall på KTH var strömlös en stor del av dagen, vilket bland annat slog ut vår e-post, och höll på att förstöra en större forskningsstudie som var beroende av våra servrar för datainsamling under just denna tidpunkt. Så även om min ovan beskrivna range anxiety är lite fånig, var den dagen ett tydligt exempel på att vi i dagens samhälle är synnerligen beroende av en säker elleverans och att tillgänglighet generellt är en mycket viktig fråga. Tur då att min avdelning bland annat forskar på båda dessa frågor, just tillgänglighet (om än på en lite annan nivå än mina batteriproblem) är ämnet för en doktorsavhandling som min kollega Ulrik försvarade med bravur för en dryg månad sedan, kanske kan vara intressant läsning under helgerna. Uppenbarligen borde vi på KTH läsa den noggrant, så vi kan leva som vi lär.

Med det önskar jag en god jul och ett gott nytt år, hoppas vi alla får tid att ladda batterierna!