Vad betyder den här utmärkelsen för dig?

- Man blir glad och hedrad för att man är påtänkt. Det är väldigt bra att det finns organisationer som arbetar uthålligt för att hålla igång debatten, för den här utmärkelsen skapar alltid debatt, både i media och på företagen. Det är viktigt att näringslivet ställer sig frågan: Hur kommer det sig att vi inte använder hela humankapitalet?

-Samtidigt kan jag bli lite beklämd över att man fortfarande måste ha den här sortens utmärkelser för att påvisa att det finns kvinnor med kompetens. Man kan fråga sig varför man inte kan ha en levande debatt om de här frågorna ändå, men det är ju en annan fråga.

Teknikbranschen där du arbetar är ju en extremt mansdominerad sektor, varför är det så?

- Så är det och jag tror att det beror på flera saker. Man kan ju börja med att konstatera att statliga bolag är bättre än privata. Ju längre bort du kommer från det offentliga, ju mer du börjar närma dig de tekniska näringslivsbastiljonera desto färre kvinnor finns det.

- Det finns inget enkelt svar på varför det är så men det är klart att det är viktigt att locka fler kvinnor till teknikutbildningarna. Om man bortser från de tekniska högskolorna är ju idag majoriteten av studenterna kvinnor. Det borde ge utslag i statistiken på sikt och då kanske den här frågan kommer att lösa sig själv inom många branscher. Men på de tekniska utbildningarna är det fortfarande en utmaning att locka fler kvinnor, det är för få tjejer som väljer att utbilda sig i de här yrkena.

Vilka är dina erfarenheter av att vara ensam kvinna i en mansdominerad bransch?

- Det konstiga är att man vänjer sig och även om det förstås finns situationer som kan vara jobbiga ska man inte sticka under stol med att det finns många fördelar också. Om det finns få kvinnor blir man exponerad på ett annat sätt, man blir ihågkommen. Att vara ensam kvinna kan vara bra för mig som individ men det är inte bra för verksamheten

- Det finns forskning som visar att om den underrepresenterade gruppen utgör runt 30 procent av personalen bli kön en icke-fråga. Men personligen tycker jag att 30 procent kvinnor är för lite. Vi är hälften av befolkningen och därför borde målet vara 50 procent kvinnor.

Vad tycker du om könskvotering?

- Könskvotering är en kortsiktig lösning men ifall man ändå bestämmer att man ska kvotera tycker jag inte att man ska kvotera in kvinnor, jag tycker man ska vända på frågan och sätta en gräns för männen. En kvoteringslag skulle kunna vara utformad så att det står att det får vara max 60 procent män i en styrelse. Jag tror nämligen att det är väldigt viktigt att inte göra det här till en kvinnofråga. Det är ju männen som sitter på den mesta av makten då är det minst lika mycket deras ansvar att se till att en förändring kommer till stånd.

Är kvinnor rädda för makt?

- Jag tycker ofta att diskussionen om makt blir lite absurd. Den som är chef har givetvis makt, det är därför han eller hon är chef. Men även den som inte är chef kan ha makt. Det finns massor av informella ledare som är kloka och förståndiga men som inte har en formell maktposition.

- Jag upplever att många kvinnor duckar för själva maktbegreppet. Man vill hellre säga att man vill vara med och påverka. Men för mig är det samma sak, jag vet att jag har makt och jag vet att jag har ett ansvar genom att jag har den här makten. Jag måste se till att jag inte missbrukar makten. Jag måste också se till att makten används för att se till att beslut blir fattade. Det är ett ansvar som chefer har, att se till att det fattas beslut. Det viktigaste är inte att alla beslut kommer från mig men det är min uppgift att se till att beslut fattas.

Vad är det som gör att kvinnor inte tycker om att säga att det har makt?

-Jag tror att makt, rent generellt, är ett negativt laddat värdeord i Sverige. Men kvinnor tycker att det är mer negativt än vad män tycker. Det finns ju många män som växer med makten, åtminstone i sina egna ögon. Jag vet inte om det här beror på att vi är genetiskt kodade på något sätt, det kanske finns något uråldrigt biologiskt skäl till att män och kvinnor är olika på den här punkten. Men ifall det är så är det en biologisk funktion som inte passar in i dagens samhälle och det är definitivt ingenting som gör att det är okej att kvinnor är underrepresenterade. Under hela mitt yrkesliv har jag ansträngt mig för att komma in i och förstå mansdominerade branscher och nu tycker jag att det är männens tur att anstränga sig för att förstå vad det är i deras beteende, eller inom deras organisation, som gör kvinnor tveksamma att ta de steg som varit så självklara för dem.

Vad kan männen inom teknikbranschen göra för att få in fler kvinnor?

- Till än början måste det finnas fler kvinnor att rekrytera och därför måste vi få in fler kvinnor på högskolorna men de som finns där redan idag måste man också ta vara på. Man måste ställa krav på att det finns kvinnor i rekryteringssammanhang, och man får inte ge sig för än det kravet är uppfyllt.

- Kanske måste man anstränga sig mer för att hitta kvinnorna. De finns där men de kanske inte är lika bra som männen på att marknadsföra sig själva.
Många kvinnor tror att man måste ha absolut kompetens inom allt som efterfrågas i en befattningsbeskrivning och därför avstår man från att söka vissa jobb, eller ens tala om att man vill ha dem. Det finns en anledning till detta och det är att företag anställer män utifrån den potentialen de har medan man anställer kvinnor utifrån vad de redan gjort tidigare. Men det är fel, kvinnor ska också kunna anställas utifrån potential.