Flyget är under press. Med slimmade processer, effektivt it-stöd och nya affärsmodeller har lågprisbolagen ritat om kartan.

Det hela började i slutet på 1970-talet när flygmarknaden i USA avreglerades. Under 1990-talet skedde samma sak inom EU: plötsligt fick flygbolagen börja flyga vilka linjer de ville och sätta priser baserade på utbud och efterfrågan. De nya lågprisbolagen lockade människor som inte haft råd att resa tidigare, och på kortare sträckor i Europa tog man också många tidigare charterresenärer. Dessutom innebar billigare flygresor att företagsresenärer fick större möjlighet att och åka ut och träffa kunder.

Hur kan lågprisflygen ha så låga priser?
– Den främsta orsaken är att de nya bolagen startade från ett blankt papper, vilket innebär att de har kunnat bygga upp väldigt kostnadseffek­tiva organisationer. När de kom i slutet av 1990-talet fanns det för första gången möjlighet att köpa in stora delar av it-system och företagstjänster externt. Så man slapp bygga upp en stor egen organisation.Många traditionella bolag har suttit fast i gamla och ofta komplicerade företagsstrukturer, med dotterbolag och sidoverksamheter och egenutvecklade it-system, säger Henrik Littorin, omvärdsanalytiker på Swedavia.

– Lågprisbolagens affärsidé är att inte erbjuder transfer. Man flyger från en plats till en annan och slipper samordna flygtidtabeller. Det innebär att man kan ha planen i luften i princip hela tidenen. De traditionella bolagens idé är den omvända, att flyga överallt och erbjuda transfer med den komplexitet och lägre produktivitet som det medför. Man har exempelvis vissa linjer som går med förlust eftersom man vill erbjuda fullservice. För ett lågprisbolag finns det ingen anledning att flyga en rutt som är olönsam – istället öppnar man och stänger linjer utifrån efterfrågan och satsar primärt på linjer där man ser stor efterfrågan bland privatresenärer.

– En annan sak som bidrar till att pressa kostnaderna är att lågprisbolagen ofta bara har en flygplanstyp i sin flotta. Så alla piloter och all kabinpersonal kan arbeta på alla plan, och allt underhåll, all service och dylikt kan samordnas. Att man inte er­bjuder någon ombord-service har också bidragit till att dra ned logistikkostnaderna.

Hur mötte de traditionella flygbolagen konkurrensen?
– Till en början gjorde de inte så mycket. De trodde att den högre servicenivå de erbjöd skulle räcka för att hävda sig i konkurrensen, men det gjorde den inte. Efter några år insåg man att man delvis var tvungen att anpassa sig till lågprisbolagens koncept. Då började man undersöka hur man kunde kapa kostnader. Man såg över sina linjenät och plockade bort en del linjer som gick med förlust. Många började också ta betalt för kringtjänster precis som lågprisbolagen. Man försökte också se till att man hade fler plan av samma typ i sin flotta för att öka effektiviteten.

Så var är vi idag, efter den utvecklingen?
– I EU och USA lär de traditionella bolagen få svårt att konkurrera genom att erbjuda bättre service till högre pris. Det beror på att flygmarknaden är mogen här. Vi har en ny generation resenärer som är uppvuxna med att flyget fungerar som en kollektivtransport – det är inget speciellt, och man väntar sig ingen jättehög servicenivå. Även affärsresenärer har i många fall börjat flyga med lågprisflyg eller i ekonomiklass, till följd av ekonomiska kriser i världen.

– De traditionella bolagens styrka är främst de stora nätverk av flyglinjer de kan erbjuda. Men det nya i EU och USA är ändå att många lågprisbolag har börjat erbjuda tjänster som transfer och mer service. Samtidigt har en del av de gamla bolagen börjat ta betalt för mat och bagage, så vi kan säga att båda konvergerar mot mitten.

– I Mellanöstern och Asien, där flygmarknaden är yngre, ser det lite annorlunda ut. Här finns en växande medelklass som vill börja flyga med lågprisbolag och affärsresenärer som förväntar sig lyxig affärsklass. Men om 10–15 år kommer de nog delvis att ha kommit i kapp oss, och då lär den typen av affärsresor minska.

Och hur ser flyg­marknaden ut just nu?
– Lågprisbolagens marknadsandel har planat ut de sista åren. Det har ökat utrymmet för de traditionella bolagen att utveckla sin affärsmodell och möta konkurrensen. De flesta stora bolag har infört omställnings- och sparprogram och gjort mycket för att pressa sina kostnader, vilket de har lyckats rätt bra med.

– Samtidigt kan vi konstatera att det finns väldigt många bolag i Europa, jämfört med exempelvis USA, i förhållande till folkmängden. Inom några år kanske de blir färre, men den utvecklingen verkar inte gå så snabbt som många trott. Tvärtom fortsätter antalet flygbolag faktiskt att öka – det har ändå gått hyfsat bra för de traditionella bolagen i Europa.