I en nyligen publicerad artikel i Frankfurter Allgemeine diskuterar Harvard-forskaren Shoshana Zuboff ”det mörka Google”. Det hon beskriver, upplyftande dystopiskt, är framväxten av en absolut makt som nu tar steget ut ur ”cyberrymden” och in i ”verkligheten”.

Enligt Zuboff liknar vi för tillfället grodorna i kärlet där vattnet sakta men säkert värms upp till kokpunkten. Vidare detaljer kring denna groddjursskröna kan vi lämna därhän – varningssignalerna idag är högst relevanta och intressanta.

I takt med att sakernas internet blir allomfattande, tekniken bli mer och mer dold i vardagen och ansvar blir allt svårare att utkräva står vi inför en situation där vattnet kanske till och med redan börjat koka. När den aktör som kontrollerar flödet av information (eller åtminstone närmare 70 procent av det) sträcker sig bortom sin sökmotor, till sensorer och andra mer taktila manifestationer av tekniken, ser vi nu en makt börja växa fram som sällan tidigare skådats. Som Xerox PARC-legendaren Mark Weiser sade – ”den mest fundamentala tekniken är den som blir osynlig”.

Den underliggande logiken bakom Google, återigen enligt Zuboff, består av övervakning. Det som skett kan beskrivas som en expropriering av privatlivet, den privata sfären, personliga integriteten etcetera, med nya sociala mönster som är helt beroende av digitala flöden. Vi lägger upp notiser om våra nyfödda barn på Facebook, bjuder in till fester på LinkedIn, delar våra politiska åsikter på Twitter. En digitalisering som gör det kostnadseffektivt att sprida information, och billigare att samla in den. På sätt och vis blir privatlivet egentligen inte mindre privat, men kontrollen över det sprids på ett nytt sätt, genom multiplicering.

Nästa steg för Google blir enligt Zuboff att ta steget från ”data mining” till ”reality mining”. Den digitala gruvan må sina – men då återstår att överföra det man lärt sig och exploatera nästa resurs: verkligheten. Den tidigare gränsen mellan digitalt och verkligt börjar sakta men säkert suddas ut. Det urval som tidigare begränsades till sökmotorns rekommendationer kommer nu att sträcka sig till vart bilen kör dig, vad glasögonen låter dig uppmärksamma, och så vidare. Så det som nu ligger i vågskålen är inte längre rätten till ett privatliv, utan rätten till verklighet.