Dr Maombi Project är Årets hållbara projekt 2014

För att hitta Årets hållbara projekt 2014 får vi flytta oss 700 mil söderut, till Tanzania. Här bor 47 miljoner människor, varav över 30 miljoner på landsbygden. De flesta bor längs kusten och uppe i norr – men landet är dubbelt så stort som Sverige, och avstånden är stora.

I stora delar av landet är läkarvård en bristvara. En brist som Dr Maombi Project vill råda bot på.

– Det finns ett stort behov av hälsotjänster av olika slag ute i världen. Att bara tillämpa befintlig teknik på befintliga behov kan vara otroligt kraftfullt, säger Nima Jokilaakso, som tog initaitiv till projektet tillsammans med Jesper Gantelius.

Nima Jokilaakso, DD Innovation.

Dr Maombi Project är helt enkelt en app som sjuksköterskan på den lokala vårdcentralen kan använda för att få råd av en läkare i storstan. Sköterskan kan skicka bilder, diktamen och annan information och läkaren hjälper till att ställa diagnos via samma app. Helt vanlig, befintlig teknik som kopplar samman människor över geografiska avstånd när de behöver det som bäst, och för ut de medicinska kunskaperna i landet. Informationsteknik när den gör som störst nytta.

Nima och Jesper är båda KTH-forskare i grunden, och forskar på biosensorer. Parallellt med den forskningen läste Jesper medicin, och besökte då vårdcentraler i Tanzania på en kurs i global hälsa. 
– Hit kommer patienterna med väldigt olika problem. Det är som en blanding av vårdcentralen och akuten, men ofta finns där inte ens en 
läkare, bara sjuksköterskor med begränsad utbildning, berättar Nima.

– I vissa fall är det förstås lätt att se att en patient måste få akutvård, och då är det ett lätt beslut för sjuksystrarna. Handlar det om uttorkning eller magsjuka vet de också vad de ska göra.

Problemet är alla fall som hamnar mitt emellan – när personalen bedömer att de borde göra något, men de vet inte vad. De kanske har resurserna, men inte kunskapen.

Ofta hänvisar de då patienten till närmsta sjukhus, vilket kan ligga nog så långt bort. Patienten kanske får sätta sig på en fullproppad långfärdsbuss med en smittsam sjukdom.

Dessutom blir det ofta mycket dyrt för patienten, berättar Nima.

– Vårdkostnaden i sig är inte jättehög, men kostnaderna för resa och logi är enorma. Det kan handla om motsvarande en halv månadslön.

– Med vår app kan sjuksystern skicka en förfrågan till en läkare och få svar inom några timmar istället.

Från början var planerna större, på journalföring i appen och automatisk dataanalys. Men sköterskorna ville ha den så enkel som möjligt istället.

– Det som behövdes var ett kommunikationsverktyg. Det skulle inte vara hi-tech, säger Nima.

Hur vanligt är det med internet i det här området?

– Internet har blivit vanligare i och med smarta mobiler. De flesta inom vården har en smart mobil. Datorer är mer ovanligt.

Sommaren 2012 kläcktes idén, och på våren 2013 gjorde Nima och Jesper redan sin första pilot, på en vårdcentral i Tanzania.

– Då hade vi byggt ett komplett team på sju personer, som fortfarande är kärnan i projektet. Fyra i Sverige, en i Österrike och två i Tanzania.

– Hösten 2013 fick vi Sida-medel beviljat, och startade vårt bolag DD Innovation. Det var då det började på riktigt, som jag ser det.

Hur mycket pengar har investerats i projektet idag?

– Med alla bäckar små är det nog 300 000 kronor.

I dagsläget finns projektet på 20 kliniker i Tanzania. Varje klinik tar emot 200–300 patienter om dagen. Potentialen att växa är obegränsad.

– Vi har fått förfrågningar från läkare, journalister och myndigheter i flera länder, främst i Afrika. Vi är fortfarande i startuppfas och håller på att utvärdera, så vi har inte haft kapacitet att möta behovet.

– Nästa steg är testa affärsmodellen på riktigt. Det finns andra som har försökt göra liknande saker, men har haft svårt att hitta en hållbar affärsmodell. Projekt som bara är baserade på bidrag brukar inte bli långlivade. De skapar förväntningar hos både vårdpersonal och patienter, men när bidragen sinar byts förvändningarna till besvikelse, det föder pessimism. Så lönsamheten är otroligt viktig för att kunna leverera under längre tid, säger Nima.

Så hur ser affärsmodellen ut?

– Många tänker automatiskt på bistånd när de tänker på Afrika, att det inte finns någon business. Det vill vi utmana. Afrika är en tillväxtmarknad, och speciellt Östafrika har haft en stark ekonomisk utveckling .

– Vi hade en konsult som åkte runt till ett 40-tal kliniker i Tanzania och Kenya och undersökte hur betalningsviljan såg ut. De är definitivt intresserade, men kan inte ta hela kostnaden själva. Så nu tittar vi på ett ”private/public partnership”, där en del av pengarna kommer från hälsoministeriet i Tanzania. Ju fler som får bättre vård tidigare, desto billigare blir det för staten i det långa loppet.

Tjänar Dr Maombi pengar idag?

– Inte i dagsläget. Nu gör vi det här på kvällar och helger. Men redan i nästa steg hoppas vi kunna göra det.

Vad har varit det roligaste med Dr Maombi så här långt? 

– Responsen från människorna. Jag har mött så mycket värme och goda intentioner. Det ger en optimism om mänskligheten!

Vilka lärdomar tar du med dig till framtida projekt? 

– Att allt tar längre tid än man tror. Nästa gång kanske jag försöker speca bättre, och ta mer höjd för oförutsedda saker, säger Nima.

– Samtidigt är det bra att vara lite naiv och inte veta fullt ut vad man ger sig in på. Annars kanske man inte skulle våga.