En av de första krönikor jag skrev i CIO Sweden tog upp ekonomistyrning som forskningens mot­svarighet till Albanien. Den skrev jag efter en ekonomi­styrningskonferens, där jag hade talat mig varm om teknikens fantastiska möjligheter – för åhörare som förblev minst sagt tveksamma till denna nya värld, till dess sköna möjligheter. Nej, där var det fullt fokus på gränskontroller, att säkerställa mot alla former av import!

Och de berättelser jag hört sedan dess har bara styrkt mig i tron att teknikens möjligheter inte alltid tas emot enhälligt positivt av ekonom-skrået. Jag vet att många av er har haft liknande erfarenheter, när ni talat om möjlig­heterna med avancerad analys för öron som egentligen bara vill vagga runt i balans.

Men nu ska det här inte bli någon klagovisa om vår oförmåga att inspirera och engagera andra yrkeskårer. Nej, istället kommer jag med ett glädje­budskap, så här i juletid: massorna börjar äntligen strömma mot barrikaderna.

Vid mina två senaste dragningar för ekonomer, när jag pratat om behovet av ekonomistyrnings­revolution, har jag sett en påtaglig skillnad i hur bud­skapet tas emot. Istället för irritation och grämelse har det varit nickar, an­teckningar och livliga diskussioner. En känsla av att det våras i gränslandet mellan it och ekonomi­styrning, ett lätt rus.

Jag får intrycket att proppen faktiskt har lossnat. Att begrepp som länge varit alldeles för tekniktunga nu har börjat lämna väg för ett nytt språk som vi kan samlas kring. En vilja till förändring, där vi halkar runt i snö­rusket nynnande på Scorpions ”Winds of Change”.

Effekterna av detta kommer inte att låta vänta på sig. Beslutsstöds­leveran­törer kommer att börja leverera innehåll, inte bara teknik. Affärssystems­leverantörer kommer att ha konkreta användnings­exempel som inte gör controllern mörkrädd. Vi kommer att få se en jakt på nytta som vi tidigare bara sett i strategidokument, och den faktiska nyttjandegraden av information kommer att börja maka sig upp över tioprocentsgränsen.

Men – i dessa underbara tider är det viktigt att vi inte viker in på fel stig. Mörkret är allomfattande, och vi måste knipa vår lykta hårt.

Modellutvecklingen, den som så länge lyst med sin frånvaro, måste bli prioriterad hos samtliga involverade. Såväl näringsliv som akademi behöver kavla upp ärmarna och ta itu med att ta fram, testa och sprida nya modeller som låter oss möta den ökade efterfrågan med mer än tomma ord och sminkade lik.

När får vi se nästa motsvarighet till balanserade styrkort?

När kommer nästa aktivitetsbaserade styrning?

När kommer nya modeller av rang som vi kan sluta upp kring?

Det är den trånga sektorn, som jag ser det.

Men Marseljäsen dundrar ikapp med Inter­nationalen, och snart lyser barrikaderna upp som fyrbåkar i mörkret.