I takt med att afrikanska regeringar investerar i fiberkablar öppnas möjligheter för en hel generation som vuxit upp med mobiltelefoner, och som hittat kreativa sätt att utnyttja förhållandevis enkel teknik.

Det växande teknik­intresset märks även på de innovationscenter eller ”tech hubs” som vuxit fram som svampar ur jorden över stora delar av Afrika. CIO Sweden har rest till Kenya för att be­söka iHub, ett av de mest väletablerade innovationscentren på kontinenten.

Sedan 2010 har åtskilliga kenyanska startuppföretag börjat sin bana här – och liksom i resten av Afrika foku­serar många av dessa it-entreprenörer på att hitta lokala lösningar på lokala problem.

Ngong Road
Ngong Road – Nairobis startup-gata nummer ett.

När vi svän­ger in på Ngong Road har vi Kibera, Afrikas största slumområde, bara ett stenkast till vänster. De välputsade kontorsfasaderna står i skarp kontrast till lervägen utan trottoar. Me­dan vakter söker igenom bilen berättar vår chaufför att säkerhetskontrollerna har tilltagit sedan 67 människor dödades i ett attentat mot shoppingcentret Westgate i fjol.

Bishop Magua Building, där vi stannat till, påminner å sin sida mest om ett startupphotell i Silicon Valley, eller någon annanstans i världen. I gatuplanet serverar Pete’s Coffe american pan­cakes, latte och burritos till unga Mac-användare som diskuterar affärsprojekt och skypar. De andra våningsplanen är hemvist åt deras jobb, en brokig skara it-företag.

Vi befinner oss i Kenyas huvudstad Nairobi, mitt i en av det senaste decenniets mest spännande it-revolutioner – den afrikanska – där företagen på Ngong Road går i bräschen.

– 2005 fanns nästan ingenting av det du ser här idag, förändringen är enorm, konstaterar Erik Hersman, grundaren till inkubatorn iHub, som tar emot oss i företagets lokaler på tredje våningen.

– Då fanns det inga fiberkablar, så allt gick långsamt. Kostnaderna för mobilsamtal var skyhöga. Det fanns inga investerare och ingen naturlig samlingsplats. Det var väldigt svårt att jobba med it här, fortsätter han.

Nu har hastigheten ökat och priset sjunkit. Investerarna har vaknat, och samlingsplatsen för it-intresserade entreprenörer – den står iHub för.

När portarna slogs upp för fem år sedan var det tydligt att man fyllde ett behov. Då fanns ett tiotal it-startuppföretag i Kenya – idag finns det mellan 80 och 100, varav många har börjat sin bana i lokalerna där vi sitter nu.

– Vi tyckte att det borde finnas en mötesplats, men det gjorde det inte, så då bestämde vi oss för att skapa den själva, förklarar Erik Hersman.

”Vi tyckte att det borde finnas en mötesplats, men det gjorde det inte, så då bestämde vi oss för att skapa den själva.”

Erik Hersman, iHub
Erik ”White African” Hersman på iHub är en av Nairobis it-kändisar.

Erik Hersman är amerikan men har tillbringat stora delar av sitt liv i Afrika, där han känner sig mest hemma. Utöver engagemanget i iHub driver han bloggen whiteafrican.com, där han skriver om it och entreprenörskap i Afrika. Med tiden har han blivit en av Nairobis stora it-profiler.

Han beättar att iHub grundades 2010 i och med lanseringen av tjänsten ushahidi.com, där människor kan dela information om oroligheter i världen. Idén hade fötts två år tidigare när våldsamheter bröt ut i samband med presidentvalet i Kenya.

– Många saknade information, och medierna kunde inte täcka allt, och riskerade dessutom att utsättas för våld. Så vi kom fram till att det enklaste sättet att sprida information var att samla in vittnesmål från vanliga människor över nätet och placera ut dem på en karta så att folk kunde se var oroligheter pågick, berättar han.

Ushahidi, som byggdes på en helg, fick snabbt global spridning. Idag finns 60 000 användare i 150 länder.

Men iHubs verksamhet slutade inte där. Kort efter lanserin­gen av Ushahidi samlades teamet igen för att diskutera behovet av en samlingsplats för it-entreprenörer i Nairobi. Det tog två år att få ihop de pengar som krävdes. Under tiden arbetade Erik Hersman och hans vänner frivilligt med projektet, som med tiden fick allt fler supportrar.

– Alla bidrog med det de kunde, från design av lokalerna till att hitta finansiering, berättar han.

I början på 2012 var företagsinkubatorn ett faktum – och sedan dess har det rullat på i rasande fart. iHub har idag 14 000 registrerade medlemmar i två typer av medlemskap, ”vitt” och ”grönt”. För att bli vit medlem ställs inga krav, men för att bli grön medlem och garanteras en arbetsplats i iHubs lokaler krävs att du har ett projekt som anses intressant, som kommit en bit på väg, blivit rekommenderat av en medlem och som godkänts av ledningen.

Erik Hersman nämner Mfarm som exempel. Ett företag som startades av tre tjejer som ville koppla ihop bönder med marknader. De fick hjälp av iHubs inkubator, och i dag har de ett helt eget kontor med 30 anställda på första våningen i samma byggnad.

Njeri Chelimo
Njeri Chelimo driver Nairobi Dev School driver som ordnar kurser i it-utveckling och entreprenörskap. Hittills har 144 personer i Kenya och Sydsudan avlutat den tre månader långa utbildningen. 

Njeri Chelimo antogs som grön medlem för en månad sedan. Hon driver Nairobi Dev School som ordnar kurser i it-utveckling och entreprenörskap. Hittills har 144 personer i Kenya och Sydsudan avlutat den tre månader långa utbildningen.

– Fem av våra studenter har gått vidare med ansökningar till inkubatorer i Nairobi, och några har fått jobb som juniorutvecklare, berättar hon.

Nästa steg är att sprida utbildningen till andra regioner och länder, och 2015 kommer hon och hennes kollegor också att lansera en kurs för högstadieskolor i Nairobi, berättar Njeri Chelimo.

När hon inte jobbar ute på fältet fungerar iHub som hennes kontor.

– Jag tycker om att vara här, för det finns så bra internetuppkoppling. Men det är också här man träffar entusiastiska personer att samarbeta med, säger Njeri Chelimo.

Kenyanska startups löser kenyanska problem

Utmärkande för kenyanska startupp-företag är att de ofta löser lokala problem som människor tampas med i vardagen. Och att de väger in lokala begränsningar, som svajig infrastruktur och lite äldre teknik.

Exempel är Kopo Kopo, som hjälper småföretagare att utnyttja mobilbetalningssystemet M-Pesa på ett säkert sätt; OkHi, vars vision är att ta fram ett nytt adressystem för alla dem som saknar adresser i utvecklingsländer; och Duma Works, en rekryteringstjänst där arbetsgivare och sökande kan hitta varandra via mobilen.

Men att entreprenörer i Kenya gräver där de står betyder inte att de tjänster och produkter de tar fram saknar betydelse utanför landet.

– Våra lösningar låter sig kanske lättast översättas till andra afrikanska länder eller till andra länder på det södra halvklotet, tror Erik Hersman.

Men han vill inte utesluta att kenyanska lösningar kan sprida sig längre än så. När det gäller mobila tjänster kan de rent av ha vissa fördelar.

I de flesta länder på den afrikanska kontinenten har infrastrukturen varit dåligt utbyggd. Däremot har mobiltelefonin fått ett enormt genomslag. Majoriteten av Afrikas mobilanvändare har aldrig ägt en fast telefon, och många surfar från mobilen. Det påverkar hur man tänker runt mobiler och internet, menar Erik Hersman.

– De har den rätta mentaliteten för att bygga mobila verktyg. De som inte vuxit upp med en mobil som enda kommunikationsmedel kan ha svårare att se möjligheterna.

I hela Afrika har mobiltelefonin medfört en revolution som bidragit till att omvandla samhället på flera sätt. Ett kenyanskt exempel är mobilbetalningssystemet M-Pesa, som 70 procent av befolkningen använder. Det fungerar så att användaren ”laddar” sitt telefonnummer med pengar som sedan kan föras över till andra eller användas för att betala räknin­gar eller göra inköp. M-Pesa kan användas från vilken mobiltelefon som helst, och pengar kan enkelt laddas på hos otaliga M-Pesa-ombud – allt från små kiosker vid vägkanten till telefonbutiker i shoppinggalleriorna. Systmet lanserades 2007 av mobil­operatörerna Safaricom, Vodafone och Vodacom, och var ursprungligen tänkt att hjälpa mikrolåntagare att ta emot och återbetala sina lån.Enligt Safaricom har tjänsten idag 19 miljoner användare. Förutom i Kenya finns de i Tanzania, Afghani­stan, Sydafrika, Indien, Mozambique, Lesotho, Egypten och Rumänien.

Mpesa

Betalsystemet M-Pesa kan användas från vilken mobiltelefon som helst, och pengar kan enkelt laddas på hos otaliga M-Pesa-ombud – allt från små kiosker vid vägkanten till telefonbutiker i shoppinggalleriorna.

Men mobiltelefonipenetrationen räcker ändå inte hur långt som helst.

– För att bygga tjänster måste du ha en dator. Det är svårt att programmera på en mobiltelefon. För att det ska vara värt att bygga avancerade tjänster krävs dessutom en marknad som har råd att investera i smarta telefoner, säger Erik Hersman.

De flesta som kommer till iHub tillhör en välutbildad kenyansk medelklass, som har haft råd att köpa it-prylar och möjlighet att utveckla ett teknikintresse under skoltiden. Men generellt är levnadsstandarden i landet låg, och det hämmar förstås utvecklingen, säger Erik Hersman.

– Att experimentera med teknik kräver utrustning som många inte har råd med. Det krävs en kritisk massa som har tillgång till utbildning och ekonomiska resurser, säger han.

Den kritiska massan finns idag i länder som Sydafrika, Egypten, Nigeria, Ghana, Uganda, Rwanda och Kamerun. Det handlar om vissa regioner eller städer som utmärker sig och som investerare inriktar sig på, säger Erik Hersman, och lägger till att det knappast är något unikt för Afrika – så ser det ut i de flesta delar av världen.

Ett faktum är också att medelklassen och den andel av befolkningen som har råd växer stadigt. Så väntas utvecklingen se ut i flera afrikanska länder de närmaste åren framöver.

(Hur stor andel som kan anses tillhöra medelklassen råder det delade meningar om. Enligt African Development Bank gäller det 16,8 procent av kenyanerna – de räknar då med individer som har möjlighet att spendera mellan 2 och 20 dollar om dagen.) 

Målet: snabbare internet än Sydafrika – dömdes ut som tekniskt omöjligt

I Afrika finns ett femtiotal innovationscentra som liknar iHub. Många är medlemmar i paraplyorganisationen Afrolabs. Den fyller en viktig roll för att forcera den ineffektivitet som många av länderna dras med på regeringsnivå, enligt Erik Hersman.

Att det ser så bra ut som det gör i Kenya idag är ingen slump, utan resultatet av medveten politik och hårt arbete. Startskottet gick 2008 då Bitange Ndemo, chefen för Kenyas informations- och kommunikationsministerium, halvt på skämt satte upp som mål att Kenya skulle få snabbare bredbandsuppkoppling än Sydafrika – Afrikas mest tekniskt avancerade land söder om Sahara.

Projektet dömdes ut som omöjligt, men lyckades över förväntan. Med hjälp av privata investerare drogs fiberkablarna över havsbotten på rekordtid. Hastigheten ökade och priserna föll, även om det tog ett par år eftersom investerarna ville få tillbaka de pengar de satsat. Då började it-scenen sakta men säkert röra på sig.

Åren fram till 2012 beskriver Erik Hersman som ett ”vilda västern” för operatörer. Då ökade antalet bredbandskopplingar från 6 000 till 6 miljoner, och antalet internetanvändare från 3 miljoner till 18 miljoner.

Runt 2010 började de globla it-företagen få upp ögonen för Kenya. Jättar som Microsoft, Intel, IBM och Google slog upp kontor och labb bland de fåtal startups som hade börjat etablera sig längs Ngong Road.

– Kenya har varit ganska lyckligt lottat. Men nu har läget förvärrats igen. Idag har jag inga större förhoppningar på regeringen, förutom att den fortsätter ta ansvar för infrastrukturen, och håller sig ur vägen.

Ett projekt som regeringen själv gärna framhåller är Konza City, en planerad teknikstad som marknadsförs som ”where African Silicion Savannah begins”.

Enligt ritningarna handlar det om ett hypermodernt teknikcentrum med kontorshotell, shoppinggalle­rior och universitet några mil utanför Nairobi. 2030 ska den stå klar, och regeringen hoppas att 100 000 jobb inom it och teknik ska skapas där. Men bland it-entreprenörerna på Ngong Road tar man sådana planer med en nypa salt.

– En stad blir det säkert. Men om det blir någon teknikstad, det återstår att se, säger Erik Hersman.

– Visst är det positivt att regeringen vill göra något, men jag tror att det är en felsatsning och ett för stort projekt. Tre kvarter och ett universitet – det hade varit bättre använda pengar!

Fotbollsspel på iHub-kontoret i Nairobi

Längs Ngong Road frodas samma kreativa framåtanda som i andra områden världen över där startuppföretag trivs. Men precis som på andra liknande platser är framgångssagorna få i relation till antalet projekt som aldrig lyfter. De nystartade it-företagen har svårt att driva utvecklingen. Här fyller de internationella teknikjättarna en viktig roll.

– Det är bra att de stora teknikföretagen kommit hit. De kan erbjuda jobb och visa på möjligheter. Det gör att fler känner att det är värt att satsa på tekniska utbildningar, säger Erik Hersman. Många av dem bidrar till ”the tech community” genom att engagera sig i startuppaktiviteter och anordna tävlingar.

En annan viktig del av ekonomin i Afrika är de internationella biståndsorganen och frivilligorganisationerna. Till dessa har Erik Hersman en ambivalent inställning.

– Ibland skapar de jobb för att de behöver it-lösningar, ibland vill de främja innovation i olika projekt. Men it handlar också om att effektivisera och bryta ner ineffektiva system, och min bild är att många av dem inte är så intresserade av det, säger han.

Som när han vände sig till Röda Korset under arbetet med Ushahidi.

– Vi sa att vi kunde hjälpa dem att se var våldsamheter uppstod, men de var inte intresserade. Då sa vi okej – vi bygger tjänsten själva. Vi gjorde det fritt, vi öppnade koden och bjöd in resten av världen. Det fungerade utmärkt och bidrog till att mota våldet här i Kenya.