Om vi tittar på hur länge en cio stannar på sitt uppdrag uppvisar den siffran en spännande utveckling över åren. Från att ha varit ytterst kort under 90-talet (nere på 18 månader i USA) har vi sett stadigt sjunkande personalomsättningssiffror under 2000-talets första decennium. Nu verkar det dock som om pendeln har svängt tillbaka. CIO:er byter jobb oftare igen.

Vad ligger bakom?

Den snabba personalomsättningen på 90-talet brukar förklaras med den typ av projekt en CIO på den tiden blev ansvarig för. Det rörde sig ofta om in­förandet av massiva datoriseringssatsningar i organisationer som var föga mogna för detta. Det var affärssystemens tid, de stora, ERP-bestarna som skyfflades in i organisa­tioner med en tydlig ingenjörsmentalitet i regelrätta ”it-projekt”.

Man började prata om att förkortningen CIO inte stod för ”chief information officer” utan för ”career is over”. Personalomsättningen var stor, och posi­tionen tydligt riskassocierad.

Under det tidiga 2000-talet hände det dock något ytterst spännande. CIO:n, som tidigare varit lämnad relativt ensam ur ett ledningsperspektiv, började integreras tydligare och tydligare i den övergripande företagsstyrningen. Denna integration skedde genom införandet av ramverk för it-styrning: tydliga pro­cesser och strukturer för hur it-relaterade beslut skulle fattas.

Som all styrning (på engelska ”governance”) finns it-styrningen till för att säkerställa ägarens intressen gentemot dem som faktiskt arbetar i organisationen. För en representant för den senare kategorin är det överraskande att se hur mycket CIO:n själv faktiskt har haft och fortfarande har att säga till om avseende styrningens utformning. Hur som helst – styrning sattes på plats, och den blev instrumentell i att skjuta över ansvaret från it till verksamhet, och hjälpa CIO:ns klassresa.

Men styrningen var till sin art sådan att den vidgade det befintliga glappet mellan it och verksamhet, istället för att överbrygga det. De två öarna började glida längre ifrån varandra, och för att ytterligare elda på utvecklingen mallade vi upp styrningen efter en tydlig fabriksmentalitet, med it som intern leveransorganisation. Vi tillsatte roller som ”demand managers” för att undvika fluktuationer i efterfrågan, och därmed säkerställa kostnads­effektivitet i produk­tionen.

Detta är, som jag ser det, en av förklaringarna till att personalomsättningen bland CIO:er nu har börjat öka igen. Jag tror att många är trötta på att driva fabrik, och letar efter nya möjligheter. Roller som CDO (digitalchef) och liknande håller på att marginalisera de delar av CIO:ns uppdrag som varit tydligt inriktade på innovation och digitali­sering. För om vi ska vara ärliga: den styrning vi idag ser som dominerande är väl knappast kon­figurerad för innovation?

Jag förstår om du som CIO idag kan känna dig inlåst i en viss syn på it och i en typ av styrning, som i det långa loppet blir en återvändsgränd. Visst, det är kul att kunna visa på effektiviseringsvinster genom Moores lag och rationell resurshantering – men var det verkligen därför du valde att bli CIO? Var det inte också för att du såg it som något transformativt – en bärare av fantastiska möjligheter och kvantliknande hopp?

13 procent har bytt jobb bara det senaste året – och ytterligare 15 procent för mellan ett och två år sedan. 2014 var de siffrorna bara 5 respek­tive 12 procent. Ur CIO Swedens ”CIO Lägesrapport 2015”, den största oberoende studien av CIO-rollen i Sverige. Beställ ditt ex på cio.se/pren


Spännande talare och nätverkande i världsklass på CIO Governance 16/9. På scenen möter du bland andra Stockholm stads it-chef, Ann Hellenius - Boka din plats idag >>​