Nu rasar debatten efter den senaste tidens rapporter om automatisering i arbetslivet. I Oxford förutspådde forskarna Frey & Osborne att vi de närmaste tjugo åren kommer att se 46 procent av jobben på den ameri­kanska arbetsmarknaden automatiseras. Här på hemma­plan förutspådde Stiftelsen för strategisk forskning förra året att det kommer att vara 53 procent av jobben.

Och tanke­smedjan Reform­institutet kan meddela att den utvecklingen redan är i full gång. Enligt den senaste studien därifrån tappade vi 450 000 jobb till automati­seringens effekter mellan 2006 och 2011.

En sådan enastående utveckling! Vi har med andra ord lyckats så väl med digitali­seringen att vi inom en snar framtid bara kommer att behöva en av tio redovisningsekonomer – och i prak­tiken inte en enda av alla de redovisnings­assistenter, maskinoperatörer och kassaarbetare som vi har idag.

Nackdelarna med denna utveckling är enkla att förstå. De lyfts fram på ett övertygande sätt i McAfee & Brynjolfssons bok ”The Second Machine Age” som kom förra året. Ökade klassklyftor, marginalisering av stora samhällsgrupper, och en massiv tillväxt av det så kallade prekariatet, som står utanför den etablerade arbetsmarknaden.

Kommer dessa massor till slut att resa sig i en revolution? Vi som vuxit upp med Terminator-filmerna känner ju igen det: automatisering leder till syvende och sist rakt mot armageddon. Vi borde sett det komma, eller?

På CIO:n i denna utveckling vilar ett tungt ansvar.

Ju bättre du lyckas med ditt uppdrag, desto effektivare automatisering, och – om vi ska tro domedagsprofeterna – desto närmare kryper domedagen. En kan ju börja undra om apokalypsens ryttare rapporterar till CFO eller till vd ...

Personligen ser jag automatiseringen som ound­viklig. Och jag ser egentligen inget självändamål med arbete, i alla fall inte som det definieras idag. Redan en så tongivande ekonom som Keynes var övertygad om att ständiga produktivitetsökningar skulle leda till en framtid där hans barnbarn inte behövde arbeta för att försörja sig. Med ens kommer alla tidigare avfärdade tankar kring för­kortad arbetstid, till och med medborgarlön tillbaka, om än med annan bakomliggande logik än tidigare.

Det finns så många tankar vi behöver tänka, det finns så många avväganden vi behöver göra – men det finns så lite tid. Snöbollen är i rullning, och utvecklingen visar tydliga tecken på att ha nått en sorts tippningspunkt. Nu går det bara fortare – och konsekvenserna kommer snart att bli skrämmande tydliga.

Åh sköna nya värld.

Fler krönikor av Johan Magnusson:

Vad blir CIO:ns roll i Ben & Jerry-samhället?

Ett glatt bud i juletid: det våras för it hos ekonomerna

Därför är det dags för CIO:n att byta jobb

Tillsammans kan vi skriva styrningshistoria!