Den tjeckiske författaren Bohumil Hrabal skriver om en man som är besatt av återvinningspapper. Hans jobb går ut på att se till att papperspressen aldrig stannar, mitt i en evig flod av böcker som lämnats in för destruktion. Hanta, som han heter, ser det som sitt kall att rädda kunskapen i alla de böcker han tvingas förstöra. Han smugglar ut viktiga verk, och bygger sakta men säkert upp sitt bibliotek. Han memorerar viktiga passager innan han gång på gång måste trycka igång papperspressen.

Ibland när jag möter it-avdelningar tänker jag extra mycket på Hrabal. Jag tänker på Hanta i sin källare som övervakar rikets hela informationsflöde underifrån. Hans roll, som han själv ser det, går i direkt kon­flikt med den eta­blerade ordningen, och det är bara han som ser guldet i avloppsvattnet.

Läs mer: Svagt intresse för big data bland svenska CIO:er

På samma sätt upplever jag att många av våra med­arbetare på it-funktionen har det. De förstår värdet av allt som flyter förbi, men utan tydliga kanaler och en förståelse från etablissemanget återstår inget annat än att tyst fortsätta följa sin tjänstebeskrivning. Många gånger har jag skrivit i mina krönikor om bristen på balans mellan styrning och riktning. Hur vi har konfigurerat styrningen för något som riskerar att vara i fel riktning – och att vi har säkrat styråran mot all form av förändring. Det är det jag tänker på när jag läser Hrabal. 

serverrum
Foto: Leonardo Rizzi (CC)

Få skulle argumentera mot att digitaliseringen har haft massiva och långtgående konsekvenser de senaste tio åren. Självfallet sträcker sig digitaliseringen längre bakåt i tiden, men låt oss utgå från detta senaste decen­nium. Vi ser konse­kvenserna i en ökad digitalisering av affärsmodeller, en ökad förståelse för att banken inte sysslar med guldlogistik och att verkstadsbolag inte sysslar med låd­leverans.

De mer iögonfallande exemplen återfinns i mark­nads­värderingar av företag som Airbnb och Uber. Senaste marknadsvärderingen av Airbnb landade på 25,5 miljarder dollar. Det är mer än Hilton, som är den högst värderade hotellkedjan i världen. Inte illa för en webbsida och tusen anställda! Och Uber, med runt tvåtusen anställda, värderas dubbelt så högt. 51 mil­jarder dollar. Här kanske man kan tala om en premie för ett bolag som redan från början har app-paketerat sitt erbjudande …

Läs mer: Här är de 10 viktigaste tekniktrenderna 2016

Och mellan dessa hötappar står våra medarbetare på it. De ser guldet och de hör alla floskler, men deras jobb går ut på att hantera det som andra ser som avfall. Bara en bråkdel av alla de data som flyter omkring i våra system tillskrivs värde (senaste undersökningen pekar på 10 procent), och liksom den hårt arbetande Hanta med sina återvinningspapper krossas många av känslan av att allt håller på att gå förlorat.

Jag tror på värdet i det som finns. Det kanske kan skällas för konservativt, men må så vara. Jag tror på åter­vin­nings­arbetarens öga för detaljer och vilja att rädda världen. En del av detta arbete kommer att göras av dataexperter som letar efter mönster, men jag är säker på att många av de mest intressanta mönstren redan i tysthet har uppmärksammats av våra med­arbetare.

Tyvärr slutar Hrabals bok inte lyckligt. Isolering visar sig få ödesdigra konsekvenser.

Fakta

Hrabals roman om Hanta som arbetar i pappers­återvinningen heter på svenska ”En alltför högljudd ensamhet” och är utgiven på Ruin förlag.