Jag måste erkänna att när kryptovalutan Bitcoin här­jade som värst såg jag mest utanpåverket, och missade implikationerna av den underliggande tekniken.

Aningen pinsamt – historien är full av exempel på sådana fenomen, som dolt ny teknik som fått enorm påverkan på andra sätt. Men, det är inte alltid så att man lär sig.

I takt med att den värsta hajpen kring Bitcoin har lagt sig har dock den underliggande tekniken, blockkedjan, blivit tydligare och tydligare. En decentrali­serad styrning, helt utan centralt mandat, är en till­talande tanke – och ju fler tillämpningar vi ser av tek­niken, desto tydligare framstår dess enorma potential.

Samtidigt är den symptomatisk för vår tid. Föraktet mot centrala byråkratier breder ut sig, kriserna avlöser varandra, och gemene man verkar fastna i en insikt om att lösningen inte ligger i ökad hegemoni.

På it-området är fenomen som ”skugg-it” tydliga tecken på att den centrala kontrollen har spelat ut sin roll. Utan kontroll är styrning omöjlig, så tappad kontroll innebär att styrningen måste struktureras om i grunden. Nya roller som digitalchefen, CDO, och nya krav som bimodalitet, att jobba med it i två olika modus samtidigt, är tydliga tecken på det.

Blockkedjans decentraliserade karaktär betyder att sanningen inte avgörs av en central nod utan av konsensus. I sann demokratisk anda är det ”the wisdom of crowds” som gäller – de mångas dominans över de få. Konflikten om vem som äger sanningen och hur de små ska skyddas från de stora är urgammal, den återfinns i så skiftande koncept som Max Webers byråkrati och Auguste Comtes positivism – men det är först nu vi verkar ha fått en tekniskt genomförbar strategi för det.

Konsekvenserna på den kommersiella marknaden låter inte vänta på sig. Tillämpningar för lagring (Storj.io), epost (Bitmessage.org), marknader (Open­bazaar), sociala media (Twister.net.co) och beslutsstöd (Augur.net) utmanar traditionella affärs­modeller.

Men styrningen då? Nja, blockkedjan har tillämpats på lokalvalsnivå i Spanien, men i övrigt har det varit relativt tyst.

För det är inte så mycket tekniken i sig som själva principen som är så omstörtande när det gäller styrning. Vad skulle hända om styrningen var skild från den formella styrningen, och istället utgjordes av gängse praxis? Om principen kring, till exempel, anskaffande av molntjänster visade på hur man faktiskt gör istället för hur det är tänkt att man ska göra? Total transparens av genomsnittet, eller rättare sagt medianläget. Inom forskningen har vi länge talat om en strömning som ”strategy as practice”, och på samma sätt skulle det här vara ”governance as practice”. Hur vi som verksamhet gör, helt enkelt.

Detta skulle få en rad konsekvenser för styrningen. För det första skulle dess externa funktion – kommunicerandet av att vi har kontroll – bli lidande. Istället för tydliga principer skulle vi få pluralism och heterogenitet. Och för det andra skulle dess interna funktion, där vi använder styrning för att undvika avsteg från det optimala, bli lidande. Redan nu har vi siffror som visar att vi tappat en stor del av denna kontroll, och att skal­fördelar och synergier blir lidande.

Sammanslaget blir dessa konsekvenser förut­sättningar för ökad risk – och ökad innovation. Blockkedjan blir därmed en teknik för att slå sönder befintlig ordning och öppna upp för ena sidan av innovation–effektivitetsspektrat. Jag ser med spänning fram emot de första tillämpningarna på intern styrning i företag.