En aningen sensationell undersökning från Dagens industris DI digital visar på en närmast total avsaknad av digital kompetens i styrelserna för stora företag. På OMXS30-listan hade bara 22 procent av styrelse­ledamöterna erfarenhet från ledande be­fattningar i verksamheter inom it eller telekom.

Och naturligtvis är även det ett tveksamt mått. Att man suttit i ledningen på bolag som HP, Ericsson eller Tele2 är ingen garanti för digital kompetens. Men det får tjäna till att sätta fingret på en fråga som bara blir mer aktuell för varje år. Vilken kompetens ska finnas representerad i styrelsen?

De flesta har väl följt årets sammandrabbning mellan diverse makthavare i Davos. Digitala frågeställningar har länge stått på agendan för World Economic Forum, men årets möte var ändå ett tydligt trendbrott. För första gången fick vi siffror på hur många jobb som inte bara försvinner utan även skapas i digitaliseringens kölvatten. Vi fick ytterligare vatten på kvarn vad gäller industrins transition mot ”Industry 4.0” – och vilken kompetens som nu kommer att krävas för att säkra vår konkurrenskraft framöver.

Läs också: ”Vi behöver fler kvinnor inom it”

Hur kan det komma sig att vi år 2016 fortfarande inte har representation i styrelsen med bred erfarenhet av transformativ it? 

I boken ”Leading Digital” från förra året diskuterar en samling forskare från MIT (bland andra Andrew McAfee) hur digitaliseringen slår mot olika branscher. De sätter företags vinstmarginaler i relation till det de kallar digital mognad. Tesen de driver är (kanske inte helt oväntat, då de är ledande forskare inom just digitalisering) är att digitalisering är vägen till framgång framöver – att bolag som inte lyckas med en snabb övergång kommer att hamna i kölvattnet.

Hur kan det komma sig bara 10 procent av våra styrelser har representanter med erfarenhet från företag med digitala affärsmodeller – när allt så tydligt talar för att detta är framtiden? 

CIO-rollen blir ständigt mer beroende av andra aktörer i organisationen, den utvecklingen har pågått länge. Där är styrelsen självklart inkluderad. När mer och mer av CIO:ns fokus läggs på att leda den digitala agendan blir kompetensnivån en kritisk fråga. Hur kan vi säkerställa att folket runt omkring oss har nödvändiga förutsättningar för att bistå i digitaliseringen? Att värdera möjligheter (och risker) på ett trovärdigt sätt? Det här ställer helt nya krav på CIO:n när det gäller digitalt ledarskap.

Som forskare ser vi fantastiska möjligheter, men även ett behov av såväl vidare forskning som vidareutbildning. Därmed genomför vi nu till exempel på Göteborgs universitet och Chalmers en stor satsning på samhällets digitalisering i Västsverige, och en serie utbildningar specifikt framtagna för just digitalt ledarskap.

Läs också: Så ser it-chefernas rekryteringsplaner ut i år

För att få ledningen med på tåget behövs det nya förklaringsmodeller, och nya analysmodeller. Det krävs ett skifte tillbaka till CIO:n som den stora folkbildaren, åtminstone internt. Kanske är det till och med dags att damma av bilden av CIO:n i 1980-talets forskning: ”Den Affärsmässiga Frälsaren”. Och eftersom ledningen måste med på tåget, behöver vi självfallet mer representation av CIO-erfarenhet i våra styrelser.