I det sekulariserade arbetslivet av idag är det lätt att tro att religion har en rätt undanskymd roll. Men jag tycker mig se tydliga religiösa tendenser hos en hel del grupper – som open source-fanatikerna, agila metoder-apostlarna eller Zachmann-fundamentalisterna. Likt riktiga religioner finns det många vettiga tankar i de grundläggande skrifterna, men de sant Troende förkunnar att Skrifterna måste anammas i sin helhet och oavsett kontext eller värdeskapande.

Professor Fred Collopy skrev för några år sedan en intressant text på det här temat. Collopy har forskat och undervisat länge om ”Systems Thinking”, som han menar inte blivit allmänt anammat inom arbetslivet eftersom förespråkarna antar en (religiös) allt-eller-inget-mentalitet. Collopy exemplifierar med en workshop anordnad av en Troende, där deltagarna fick genomlida två dagar teoripass om alla möjliga och omöjliga aspekter av Systems Thinking innan de ansågs kvalificerade att ens börja diskutera själva. Botemedlet, menar han, är pragmatism: använd teorier/religioner endast i de situationer där de verkligen gör nytta och lägg inte alltför mycket krut på att förkunna Läran i dess helhet. Få kommer att lyssna på dig när du gör det.

Läs mer: Fler krönikor om enterprise architecture

För arkitekten är det läge att reflektera. När är det egentligen lämpligt att använda ditt favoritramverk? Och kanske ännu viktigare – när passar det inte? Zachmanns ramverk är nog helt fel om man till exempel vill modellera en kundresa, och Modaf är sannolikt helt fel verktyg för att hålla koll på konfigurationer av tekniska system. Och så vidare.

Så ett budord för framgång i arbetslivet kanske bör lyda: ha din religion, men inte utan reflektion!