När SEB-vd:n Annika Falkegren nyligen lyfte fram att behovet av banktjänster inte nödvändigtvis går hand i hand med behovet av en bank visade hon prov på två saker. Den första är ett slags kurage som vi ser alldeles för lite av i näringslivet.

Tanken att funktion (i det här fallet banktjänster) trumfar institution (bank) är en av de mest tongivande i digitaliseringen. Vi har sett åtskilliga exempel på hur hårt detta slår. Resor utan resebyråer, hotellvistelse utan hotellkedjor, fastighetsmäkleri utan fastig­hets­mäklare – digitaliseringen slår sönder givna ordningar och hotar etablerade aktörer. Det krävs kurage för att medge detta.

Men Falkengren visade också prov på det vi skulle kunna kalla för digitalt ledarskap. Detta definieras inom forskningen som förmågan att nyttja och skapa digitala förmågor. Genom att så tydligt visa på en tänkt framtid där bankens själva existensberättigande är ifrågasatt öppnar hon – den ytterst ansvariga på ett av Sveriges största företag – möjlighetstänkandet.

Läs också: Kan man skilja på digital styrning och traditionell styrning? Vi frågar sex cio:er.

Det är inte oväntat att det är just i finansbranschen vi ser de första tecknen på utpräglat digitalt ledarskap. Bankerna har varit först in i digitaliseringen, och givet deras betydande it-beroende är det också hos dem vi sett de största nyttorna av vad forskningen kallar ”ambidexter it”: it-investeringar som inte enbart fokuseras på kostnadsreduktion.

När jag talar med representanter från diverse verk­samheter händer det faktiskt fortfarande att jag träffar individer i ledande befattning som väljer att ta den fortsatta digitaliseringen med ro. Visa av erfarenhet, tycker de, berättar de att ”vi har sett detta förut” och att inget egentligen förändras, utan att allt bara går i cykler.

Jag blir alltid orolig när jag möter detta. Även om det är sunt att stödja sig på erfarenhet, så kan erfarenheten också leda till att vi missar tydliga signaler.

Som läget ser ut idag verkar många med mig vara överens om att vi befinner oss i en helt ny situation. Penningpolitik verkar ha spelat ut sin roll – vi har levt med minusränta och nationer har pumpat på bäst de kan vid sedelpressarna. Samtidigt är börsen uppe på rekordnivåer, och vi har riskkapital i överflöd. Företagsvärderingar visar återigen på en bristande logik, och medellivslängden för världens största företag är nere på rekordlåga femton år.

Det går att leda i argument att vi inte har några tidigare erfarenheter av en sådan här situation.

Läs också: Gartner: Fyra framgångsfaktorer för att lyckas digitalt

Och då en av de största drivkrafterna bakom detta är digitaliseringen är det extra oroväckande att träffa cio:er som inte tar det här på allvar. För det digitala ledarskapet kräver att man först av allt gör det som Annika Falkengren visade prov på: att man öppnar upp möjlighets­tänkandet.

Så mitt tips till cio:er just nu är att våga öppna upp för möjligheterna i era analyser. För att ta ett lågt hängande exempel: Vad händer om blockkedjan slår igenom lika reformerande som http och internet. Hur påverkar det våra möjligheter att konkurrera? Hur behöver vi förbereda oss för detta scenario? Hur kombinerar vi detta under en övergångstid (och vad är inte övergångstid …) med den tidigare verksamhetens krav?

Det digitala ledarskapet är vägen framåt – och cio:n är dess naturliga utövare och nödvändiga fanbärare.