När det blir dags att fördela ansvaret efter nästa finanskris sitter digitaliseringens förespråkare löst. Precis som efter it-bubblan kommer tyckare som Nicholas Carr att förklara varför digitaliseringen egentligen inte spelar någon roll – hur den spelat ut sin roll och gått från strategisk till infrastrukturell.
Till viss del är det rättvist. I Harvard Business Review skriver Stanford-kopplade Wessel, Levie & Siegel att lönsamhet är överskattat – istället ska vi eftersträva radikal tillväxt, och genom kommande nätverkseffekter kommer vi långt senare att kunna skörda monopolets frukter. Vad spelar det för roll att digitala plattformar inte har en affärsmodell som klarar av att leverera lönsamhet utan monopol? Svaret på denna fråga kommer att stå tydlig när krisen väl slår till och dumhet kommer att få sitt pris.
Läs också: Spelar Nicholas Carr någon roll?
Företagsledare från industrin har ofta en skamsen inställning till digitalisering. De förstår att det är viktigt, men vet helt enkelt inte vad det innebär. Jag känner igen känslan från millenieskiftets förhållningssätt till it. Då hette frälsaren CIO, idag är det CDO. Båda rollerna är till viss del onaturliga och temporära, om än ack så viktiga.
Under en Executive MBA på Handelshögskolan i Göteborg nyligen lyfte en av deltagarna en fin tanke. Vi behöver titta på digitaliseringen som vågen efter hållbarhet. Nästa megatrend, varken mer eller mindre. Vi får inte upprepa tidigare misstag och försöka boxa in dessa initiativ inom en specifik funktion eller en roll.
Den stora skillnaden är inverkan på affärsmodell. Där hållbarhet hade mycket liten effekt på affärsmodeller har digitaliseringen ett entourage av affärsmodeller i följe. Risken är då att vi faller för myter som att vi måste välja tillväxt framför lönsamhet, och då CIO oundvikligen kommer att vara involverad kan CIO också få bära hundhuvudet när domens dag är kommen. Eller som Warren Buffet säger: Det är när tidvattnet vänder som vi upptäcker vilka som simmat nakna.
Läs också: De kan bli Sveriges digitaliseringskommun 2017
Så frågan är hur CIO skall förhålla sig till digitaliseringen. Vara en god medarbetare och svara upp mot förändrade verksamhetskrav? Gå längre, hävda ägandeskap och aktivt driva förändringen trots vetskapen om ökad risk?
Jag ser en tydlig spridning av CIO:er mellan dessa olika strategier de väljer, och rent krasst vet vi ännu inte vilken som är rätt. För hur ska vi förhålla oss när tidvattnet vänder och det är dags att hålla någon ansvarig för de dumma affärsbeslut som togs i digitaliseringens goda anda?
