Vi är alla rörande ense om att digitaliseringen ställer nya, högre krav på innovation. Men innovationen, ofta i sig digital, är en mycket skör och skygg varelse. Vi vet från tidigare studier att den kan vara svår att locka fram ur sin lya, att den skyr ljus och att den är mycket nyckfull. Den må se söt och harmlös ut från behörigt avstånd, men vittnesbörden är många om att den kan visa sig ytterst farlig.

Tillsammans med forskare från Göteborgs universitet och Luleå universitet försöker vi nu förstå denna varelse ytterligare. Men genom att vända luppen mot organisationer som upplevt svårigheter med digital innovation har vi inte gjort det lätt för oss. Vi ska studera innovation i högst stabila verksamheter – tungt institutionaliserade organisationer med ett gediget arv och en uppsjö andra former av innovationshandikapp.

Läs också: ”Det slående i digitaliseringen är företagens omognad”

Det vi finner är dock något alldeles underbart. Vi finner att i organisationer som i sin portföljstyrning gjort sitt yttersta för att mota innovationen i grind, finner innovationen ändå en väg. Istället för att ske i direkt solljus sker den i skuggan av styrningen, och den sker med tidigare oanad kraft.

Vi benämner den innovationen ”skugginnovation”. Dit räknar vi alla de aktiviteter som inte fått någon central sanktion, men som likväl görs i innovationens namn och anda. Den frodas i skuggan av kontroll, och även i skuggan av effektivitet. På så sätt står den i direkt konflikt med effektiviteten själv. Precis som andra former av innovation är den per definition ineffektivitet. Därmed är det just i slacken vi finner den.

Tidigare studier av slack har nosat på denna välgörande aspekt av ineffektivitet. I en studie av Thomas Zhang och Kathy Brewis från början av 2017 finner man att anammandet av nya innovationer bland jordbrukare skiljer sig åt radikalt mellan USA och Indien. Trots det att innovationerna görs tillgängliga för bönderna i lika stor utsträckning är skillnaden i anammande direkt relaterat till mängden slack hos respektive grupp. Det vi lär oss av detta är att det är inte kvaliteten på idéerna som är avgörande för framgång, utan slacken i sig. Utan den, ingen innovation.

I vår studie finner vi att skugginnovation sker som motreaktion på en överdriven, enögd jakt på effektivitet. Organisationer som låter suget efter effektivitet breda ut sig ostört råkar ut för vad vi benämner ”efficiency creep” – på svenska en tendens att detta effektivitetsfokus bara växer över tid. Till slut blir kostnadsreduktion det enda sättet att motivera en investering. Kortsiktighet i planeringen gör organisationen oförmögen att värdera såväl risk som avkastning i novationssatsningar, varvid dessa konsekvent nedprioriteras.

Organisationens motreaktion blir då ickesanktionerade innovationsaktiviteter. Dessa har den fördelen att de kan agera extremt effektivt och flexibelt i mindre skala. Nackdelen är att det ökar risk och redundans, samt stadfäster ineffektivitet som baslinje. Om innovationen uteslutande kan ske i skuggan, så uteblir även skalekonomiska fördelar och verksamhetsövergripande anammande. På sikt hämmar detta innovationsförmågan för organisationen som helhet.

Läs också: Ann Hellenius, Stockholms stad, är Årets cio 2017

Med andra ord: innovation kommer att ske, vare sig vi vill och styr mot det eller inte. Det verkar vara en allmänmänsklig kraft som kräver sitt utlopp. Frågan är hur vi vill använda vår ineffektivitet. Hur ska vi frigöra möjligheterna med den innovation som sker i kontrollens skugga? Vilken ineffektivitetsnivå ska vi eftersträva, och hur säkrar vi rätt förutsättningar för att fånga upp och skala upp alla lysande lösningar som flyter omkring i skuggan?

Så det är hög tid att ta vår ineffektivitet på allvar. Dags att lovsjunga den, precis som vi sjungit effektivitetens lov i alla år. När får vi se konsulthusen erbjuda ineffektivitetsrådgivning, med det uttalade målet att hjälpa organisationer bli mer ineffektiva? När börjar CIO:erna rapportera måltal avseende ineffektivitet? På vägen dit är det värt att tänka på att vår ineffektivitet inte kan främjas inom till exempel it-avdelningen allena. Ineffektiviteten behöver vara verksamhetsövergripande. Utan slack anammas ingen innovation, så vi kan inte isolera ineffektiviteten till innovationscentra. Vi kan inte förlita oss på en Chief Inefficiency Officer, utan ineffektivitet måste vara varje medarbetares uppgift och mål. Så bygger vi en innovationsfrämjande organisation.