Inte bara industrin, även kultursektorn digitaliseras. Stefan von Pongracz, it-chef på Nordiska museet sedan augusti 2017, vet vad det innebär.

I sin roll jobbar han med hela spektret från daglig drift till digital transformation. I praktiken kan det handla om allt från interaktiva utställningar och digitala arkiv till modernisering av it-miljön och smarta samarbeten.

Extra roligt är att använda it för att förbättra upplevelsen för besökarna – och locka fler till museet.

– Att jobba med kundfokus är en kul aspekt av jobbet, säger han när vi möts i entréhallen, där Gustav Vasa tronar, för en snabbtur runt museet.

Just nu pågår ett 40-tal utställningar. Publikmagneten är ”Mitt 50-tal” om kvinnors liv på 1950-talet, speglat genom den tidens saker och kläder. Andra teman är allt från ljuskällor till selfie-kultur.

En fantastiskt rolig och stimulerande arbetsplats, konstaterar Stefan von Pongracz när vi vandrar trappa upp och ned mellan salarna i byggnaden som kallar sig ”Vardagens palats”, eftersom museets uppdrag är att lyfta fram berättelser om vår vardag.

– Om jag behöver inspiration är det bara att ta en tur till någon av våra utställningar!

Läs också: Digitalt kulturarv ligger orört på Kungliga biblioteket – ingen får använda det

Den tinnar och torn-prydda 1800-talskolossen vid Djurgårdsbron i Stockholm är Stockholms tredje mest besökta museum efter Vasamuseet och Skansen. 660 000 personer om året går in genom dörrarna, och en miljon besöker museet på på nätet.

Nordiska museet
Nordiska museet på Djurgården i Stockholm.

Digitaliseringsarbetet handlar i grund och botten om att verkställa den nationella strategin för digitalt kulturarv, som regeringen slog fast 2012. Det är ett mångbottnat uppdrag som går ut på att ”tillgängliggöra kulturarvet” och ”modernisera besökarnas upplevelse”. Just den bredden gör det extra spännande, tycker Stefan von Pongracz.

Tydligt är också att it inte längre är något som går att särskilja från övriga verksamheten utan, utan något som flyter in överallt.

– Först och främst handlar det om att öppna upp samlingar och arkivmaterial, men det kan också handla om att öka graden av interaktion i utställningen och effektivisera inpassering och biljettförsäljning. Om att hitta nya sätt att jobba smartare och samarbeta med andra museer – och att hitta bättre rutiner.

Det besökarna märker tydligast är sannolikt den del som handlar om utställningarna. Dagens museibesök är fullfjädrade multimediala upplevelseproduktioner där it har en bärande del.

– Det är producenter som lägger på användagränssnitt och funktioner, det besökaren möter, men vi bistår med grundteknik och infrastruktur, förklarar Stefan von Pongracz.

Men minst lika viktigt är alltså att stötta arbetet med att tillgängliggöra arkiven och samlingarna i bredare mening.

– Vi har 1,5 miljoner föremål i samlingarna och utöver det har vi berättelser och fotografier, allt som beskriver människors dagliga liv. Vi har böcker och bibliotek. Det är stora arkiv och databaser som i hög grad redan är digitaliserade, sedan gäller det att öppna upp och tillgängliggöra materialet, för forskare och för andra museer och för allmännheten. Så att det kan kommas åt och användas ännu mer.

Bakom kulisserna görs försök med IoT-teknik och rfid för att underlätta arbetet med att hitta föremål i arkiv och magasin, eller hålla koll på hur de ”mår”.

Och för att minska kötiderna i kassan har man testat att låta besökare, framför allt större grupper, köpa biljetter i mobilen. Något vi säkert får se mer av.

– Allt handlar om access, oavsett om det gäller kötider eller att komma åt arkiv på nätet.

Läs också: Topp100 2018: Här är Sveriges 5 bästa turismsajter

På museet jobbar 170 personer, på it-avdelningen är det fyra. Alla samverkar. Det är mycket att göra, med inte allt för tilltagna resurser. Mycket görs i huset.

– Vi har en hel del egen produktion och egna verkstäder. Vår ljustekniker har en egen server för att styra ljus. Och vi har en person som jobbar hela året med att tillverka julgransprydnader till vår julgransplundring i december.

vi har en person som jobbar hela året med att tillverka julgransprydnader

Digitaliseringen och moderniseringen är ett uppdrag från Riksantikvarieämbetet och Kulturdepartementet. En utmaning är att det ska rymmas inom ramen för den ordinarie verksamheten. Det är mycket som ska göras och resurserna är begränsade. Den utmaning Stefan von Pongracz ser på sikt handlar framför allt om förvaltning. Något som lätt glöms bort i digitaliseringsivern är kostnaden för att förvalta stora mängder data över tid, menar han.

– Det man måste komma ihåg är att digitaliseringen inte ersätter något. Den är ett tillägg, som ska hanteras med befintliga resurser. Allt nytt vi tar fram idag skapar en löpande kostnad över tid, det tror jag inte alla är fullt införstådda med, konstaterar han.

– Vi har exempelvis fått tillskott för att digitalisera våra arkiv med bilder och berättelser och ett stort bibliotek, men det blir ju sedan en löpande kostnad för att hålla efter.

Det gäller att tänka till och planera framåt. Att städa undan system och lösningar som inte används för att undvika att bygga upp ett arv. Och, som alltid, att hitta nya sätt att jobba smartare och mer resurssnålt. Metoder och processer och samarbeten för att spara in någon annanstans. Fenomen välkända från såväl näringslivet som kultursektorn.

– När det gäller våra samlingar har vi en horisont på 400 år. Vi måste förhålla oss till systemen på samma sätt. Det är inte bara att digitalisera så är det klart, man måste ha en plan framåt.

– Vi har ju inte bara detta, pengarna ska räcka till annat också. I samlingarna ingår till exempel 400 hus, slott, gårdar och torp och allt ska skötas och underhållas. Om man ska bytta koppartak på ett slott så drar det snabbt iväg.

Stefan von Pongracz ser det som sitt uppdrag att informera om konsekvenserna och ta fram en strategi och handlingsplan. Modernisering av it-miljön ryms inom hans tjänst, liksom att fungera som blåslampa för ett generellt it-kunskapslyft och en digital transformation, inklusive strategier för utveckling, drift och förvaltning”

– Det ligger ju i mitt uppdrag att ta fram en roadmap och göra verksamheten och ledningen, och de i sin tur politikerna, uppmärksamma på detta, men det är inte alltid så lätt!

Läs också: Inte bara Sverige har 5g-ångest – hela Europa riskerar hamna efter

Som ingenjör med näringslivbakgrund är Stefan von Pongracz ett undantag på Nordiska museet, där de flesta är kulturarbetare. Hans har sin bakgrund från Ericsson och Telia och nu närmast från ett startup-bolag i Kista, Software Performance, som jobbar med test för telekomindustrin. Han sökte jobbet på annons för att det verkade spännande och är glad att han tog steget.

– Kultur är ju kul, så är det bara! Jag är ingenjör och brinner för teknik och it, men jag har alltid varit intresserad av kultur, arkitektur och musik. Att få förmånen att jobba med så intressanta frågor, i en fantastisk miljö med kunniga människor, det är underbart. Bara att få vara i det här huset och se sakerna.

Det har gått ett halvår sedan han började, men det är fortfarande samma wow-känsla.

– Magin sitter i!

Fakta

”Nordiska museet är ett stiftelseägt svenskt kulturhistoriskt museum, på Djurgården i Stockholm. Museets uppgift är att bevara och levandegöra minnet av liv och arbete från 1500-talet fram till våra dagar. I samlingarna finns över 1,5 miljoner föremål.

Grundare till museet var Artur Hazelius, som även grundade Skansen.  Byggnaden uppfördes mellan åren 1889 och 1907 efter ritningar av arkitekt Isak Gustaf Clason.

Den stora hallen är 126,5 meter lång och har 24 meter till taket, den är därmed det största icke kyrkliga rummet i Sverige efter Globen. Museet var ursprungligen planerat att bli fyra gånger större, men brist på pengar och tid gjorde att projektet blev betydlig mindre.

Nordiska museet äger och förvaltar vid sidan av museibyggnaden och Villa Lusthusporten på Djurgården även Svindersvik i Nacka, Tyresö slottJulita gård i Södermanland och Härkeberga kaplansgård utanför Enköping.” – Wikipedia