Framväxande teknik har gett it-avdelningen en större roll under de senaste åren. Sådant som tidigare kallades för flummigt, som maskininlärning och behandling av naturligt språk har fått en viktig roll i den digitala omställningen hos företagen.

Och detta betyder förstås att det har blivit ännu viktigare att hålla koll på nästa stora grej. Eller grejer. För en it-chef gäller det inte bara att ta hand om den teknik som redan är på plats, utan också att planera för hur it-avdelningen ska möta kommande utmaningar och möjligheter.

Här är nio stora idéer, modeord och framväxande tekniker som börjar ta fart just nu. Och att ta till sig en idé innan den har mognat färdigt kan kännas fint – om man har satsat rätt. Att vänta tills den nya idén har blivit etablerad är tryggare, men man riskerar att hamna på efterkälken.

Varje it-avdelning måste ha koll på dessa framväxande idéer och tekniker och hur de utvecklas och bedöma när – och om – tiden är rätt för att ta dem i bruk för seriöst arbete. Bara du kan veta när stunden är kommen för din it-avdelning.

Komponerbar kod

Det här är en ständig favorit bland programmerare i hela världen: ett enkelt sätt att integrera mjukvara utan ansträngning. En gång i tiden talades det om mjukvaruagenter. Sedan var det en ekologi av api:er. Nu pratar folk om komponerbar teknik. Då tänker de sig att utdata från ett stycke mjukvara ska kunna vidarebefordras utan krångel till någon annans stycke kod i en lång pipa.

Komponerbarhet är en bra ekonomisk strategi för företag, för en väl uttänkt uppsättning av komponerbara api:er och bibliotek ger team möjlighet att bygga mer och komma längre. Kodbasen tenderar att bli enklare att underhålla och enklare att utöka. När allt fungerar som tänkt kan ett team göra snabba utryckningar och lägga till nya funktioner, åtminstone när de funktionerna bygger på den existerande kodbasen. Och därtill skyddar denna strategi den mentala hälsan, både bland chefer och nyanställda, för en väl uttänkt plan för komponerbar kod utgör en god ritning för projekt och, i en del fall, för hela företaget.

Målgrupp: Utvecklare hela vägen uppifrån och ner i stacken, men i synnerhet alla som vill ge användarna möjligheter med helt flexibla plug-in-arkitekturer.

Framtidsutsikter: Redan här, åtminstone delvis, och det blir bara bättre och bättre.

Programkörning i allting

Först kom sakernas internet. På sistone har några börjat tala om ”materialens internet”. Kluriga utvecklare har börjat baka in smarta chipp i textil, tegel, trä eller nästan vad som helst som man kan göra saker av. Genom att man förser materialen med beräkningskapacitet – så är tanken – så kan man bygga bättre saker.

Betongen i ett hus skulle kunna skicka en varning med e-post innan den brister. En t-shirt skulle kunna mäta hur mycket bäraren svettas. I och med att grundläggande beräkningskapacitet blir allt billigare så ökar möjligheterna för maskinintelligens på lägre nivåer.

Målgrupp: Företag som vill kunna utveckla mer slitstarka, tåligare, säkrare och snabbare produkter.

Framtidsutsikter: Små billiga chipp finns redan. Det handlar bara om att hitta de bästa ställena att placera dem på.

Decentraliserad identitet

Uppdelningen av våra så kallade identiteter utvecklas på två olika plan. Å ena sidan utvecklar förespråkare av personlig integritet smarta algoritmer som inte släpper fram mer information om en person än vad som är nödvändigt för en id-kontroll, medan allt annat som gäller samma person hålls hemligt. Man kan till exempel tänka sig en digital alkohollicens som intygar att en kund har åldern inne, men som inte säger något om födelsedatum eller ens om födelseår.

I motsats riktning går reklambranschens ansträngningar att knyta samman alla de användarnamn, mer eller mindre anonyma, som vi använder på internet. För om du går till en postordersajt på webben och letar efter paraplyer så kan du räkna med att det på din bildskärm börjar dyka upp annonser för paraplyer från andra sajter. Även om du inte loggar in, även om du raderar kakor, så brukar annonsörerna veta var du bor.

Målgrupp: Företag inom områden som hälso- och sjukvård eller banker som arbetar med personuppgifter och brott.

Framtidsutsikter: De grundläggande algoritmerna fungerar bra. Svårigheten är motståndet bland användarna.

Väldiga lokala databaser

Databaserna var först program som lagrade information på en enda dator, men numera har de spritt sina tentakler genom molnet, och nu körs de ofta i kanten, eller åtminstone nära kanten. Det har inneburit snabbare respons och mindre dataöverföring till moderskeppet. Och på vägen har utvecklarna hittat bättre sätt att undvika problem med konsistens och låsningar. Det finns många molnoperatörer som täcker hela världen.

Företag som har många kunder lär uppskatta möjligheten att flytta datalagringen närmare kunderna. Hela jobbet med att bygga upp ett globalt nätverk har skötts av molnoperatörerna, så nu kan företagen och kunderna dra nytta av de korta svarstiderna.

Målgrupp: Team som utvecklar verktyg med hög interaktivitet och behov av datalagring.

Framtidsutsikter: Möjligheten att hantera lokala medarbetare och lagra information i kantsystem finns redan i större molntjänster. Utvecklarna behöver bara lära sig använda möjligheten.

Gpu:er

Grafiska processorer (graphic processing units, gpus) utvecklades för att snabba upp renderingen av komplexa bilder, men på senare tid har utvecklarna upptäckt att de processorerna också kan snabba upp algoritmer som inte har något att göra med datorspel eller 3d-världar. Det finns fysiker som har använt gpu:er för att göra komplexa simuleringar. Utvecklare inom AI använder dem för att tröska igenom träningsdatamängder. Men nu har utvecklare också börjat undersöka om gpu:er kan snabba upp mer vanliga arbetsuppgifter, som sökningar i databaser. Gpu:erna briljerar när samma arbetsuppgift ska göras samtidigt med stora datamängder parallellt. Med rätt slags problem kan de snabba upp jobbet tio eller hundra gånger.

Målgrupp: Datadrivna företag som vill ta sig an beräkningstunga utmaningar som AI eller komplex analys.

Framtidsutsikter: Smarta programmerare har använt gpu:er i åratal för särskilda projekt. Nu utnyttjar de gpu:ernas potential i projekt som är relevanta för många företag.

Decentraliserad ekonomi

En del kallar det för blockkedja. Andra föredrar den mer alldagliga beteckningen ”distribuerad liggare”. Vilket man än föredrar så handlar det om att skapa en gemensam version av sanningen – även om alla inte kommer överens. ”Sanningen” växer fram när var och en lägger till händelser eller transaktioner i en delad distribuerad lista. Det är kryptovalutorna, som är beroende av dessa matematiskt säkrade listor för att hålla reda på vem som äger vilka pengar, har gjort idén berömd. Men det finns ingen anledning att tro att decentraliserade förteckningar som dessa bara kan användas för pengar.

Decentraliserad ekonomi är en sådan möjlighet. Potentialen beror åtminstone delvis på att det kan inbegripa flera olika företag eller grupper som behöver samarbeta – även om de egentligen inte litar på varandra. Kedjan av transaktioner i en distribuerad liggare kan omfatta sådant som försäkringspremier, bilinköp eller vilka tillgångar som helst. Så länge som alla inblandade är ense om att sanningen finns i liggare kan de individuella transaktionerna anses bestyrkta.

Målgrupp: Alla som behöver kunna lita på andra företag, personer eller grupper och som behöver bli betrodda av dem.

Framtidsutsikter: Redan här, men nästan bara i kryptovalutans värld. Mer konservativa företag hakar på så saktelig.

Icke-fungibla transaktioner (NFT)

Någon har insett att blockkedjor och distribuerade liggare kan hålla reda på annat än pengar. De kan också fastställa vem som äger en digital fil av vilket slag som helst. Man talar om icke-fungibla objekt (non-fungible tokens, NFT), och de börjar dyka upp lite var som helst. Konstnärer säljer de digitala rättigheterna till sina skapelser som NFT, och i idrottsvärlden hoppas man att NFT ska bli den moderna digitala versionen av samlarkort. Naturligtvis fnyser många åt idén och undrar varför någon skulle vilja betala stora pengar för mystiska ”ägarrättigheter” till en digital följd av ettor och nollor som vem som helst kan kopiera. Andra påpekar att det finns människor som betalar hundratals miljoner dollar för att bli ägare till oljemålningar i original, trots att det finns digitala kopior överallt.

NFT kan bli praktiskt användbara för företag som vill lägga ett lager av autenticitet på en digital upplevelse. Ett basebollag skulle kunna ge ut en NFT-version av resultattavlan till alla som köper en riktig biljett till matchen. En skotillverkare skulle kunna dela ut NFT:er som ger tillgång till nästa släpp av en ny design.

Målgrupp: Företag som jobbar med digitala objekt som behöver mer autenticitet och kanske också artificiell sällsynthet.

Framtidsutsikter: Det finns de som gillar att NFT är något exklusivt. Andra ser dem som ett ponziupplägg. NFT:er kommer att bli mest framgångsrika i branscher som behöver ge ut sådant som är omöjligt att förfalska, som konsertbiljetter.

Gröna datorsystem

Det går knappt en dag utan att vi läser om enorma nya datacenter, fyllda med kraftfulla datorer som kör molntjänster och som realiserar potentialen i enormt komplicerade algoritmer och AI-program. När det första intrycket har lagt sig finns det två sorters människor som reagerar: ekonomidirektören som måste betala elräkningen och gröna aktivister som oroar sig för vad detta innebär för miljön. Båda grupperna har en sak gemensamt: de vill minska mängden elektricitet som går åt för att skapa magin.

Det har visat sig att många algoritmer har utrymme för förbättringar, och det driver strävan mot gröna datorsystem. Måste den där algoritmen för maskininlärning verkligen studera en terabyte med historiska data, eller räknar det kanske med några hundra gigabyte? Eller kanske bara tio, eller en enda? Det nya målet för algoritmutvecklare är att skapa något lika imponerande med mycket mindre elektricitet. Och på så sätt spara pengar, kanske till och med rädda planeten.

Målgrupp: Alla organisationer som tänker på miljön – eller måste betala en elräkning.

Framtidsutsikter: Hittills har programmerarna kunnat strunta i kostnaden för att köra deras programkod genom Moores lag. Men det finns gott om utrymme att skriva lika bra eller bättre kod och spara elektricitet.

Kvantsäker kryptografi

Än så länge är kvantkryptering en tulipanaros som ytterst sällan har demonstrerats i verkligheten. Men det har inte hindrat en del människor från att försöka föreställa sig vad som skulle hända ifall kvantdatorer börjar rulla ut från fabrikerna. Vad de fruktar är att kvantdatorerna kommer att knäcka dagens mest avancerade krypteringsalgoritmer på nolltid. Det har lett till en revolution inom kryptografin. Matematikerna letar efter en ny generation protokoll som är motståndskraftiga mot kvantdatorer.

USA:s National institute och standards and technology, NIST, är mitt uppe i en flerårig tävling om de bästa algoritmerna för ”post-quantum cryptography”. Även om kvanthårdvara förblir en önskedröm kan de algoritmer som kvantskräcken ger upphov till bli nästa generation av algoritmer och protokoll som skyddar transaktioner och kommunikationer. Här är webbsidan (länk) för kommittén som leder tävlingen.

Målgrupp: Alla grupper som behöver it-säkerhet och autentisering.

Framtidsutsikter: Användbara kvantdatorer kan bli verklighet – eller inte – men kvantsäkra algoritmer kan ge oss en helt ny stack av it-säkerhet.