Jag har länge upplevt dikotomin mellan verksamhet och IT som både besvärlig och direkt kontraproduktiv. Särskilt störande har det varit i situationer då jag på ett eller annat sätt velat sälja in en lösning som innehållit någon IT-relaterad ingrediens, men där den IT-relaterade förändringen varit betydligt mindre än den – betydligt viktigare – övergripande förändringen.
För ett tag sedan kom jag i kontakt med en samling konsulter som tämligen aktivt arbetade med vad de kallade "Proxies for change". Deras tanke är att använda själva systeminförandet som en murbräcka för den förändring som verksamheten egentligen ville uppnå. Genom mer eller mindre intrikata mekanismer vill de använda tekniken som (tacksam) syndabock. Detta lyfte för min del fram ett helt nytt sätt att se på teknik.

Alltsedan informationsteknik introducerades i våra verksamheter vid mitten av 1900-talet har IT setts som en högst obskyr och besvärlig entitet. Det har pendlat från att vara något som bara hanteras i källaren till något som omdefinierar affärsmodeller och strategier och skapar marknader. Utvecklingen har varit radikal och tekniken är i sin art disruptiv, det vill säga den har en inneboende förmåga att bryta tidigare ordningar.

Under senare tid har jag dock skiftat aningen i min syn på
skyttegravskriget mellan IT och verksamhet. Den tanke som har fått mig att bitvis utmana min ovilja inför differentieringen av IT och verksamhet, är helt enkelt att jag, som IT-professionell, egentligen borde ha mer att vinna på att all denna informationsteknik uppfattas som mystisk än som naturlig. Med den naturliga utvecklingen att tekniken i sig blir allt mer spridd, allt enklare i sin utformning och allt öppnare, vore det då inte bättre för mig att försöka vidmakthålla litet av den "Mystery Mastery"- makt jag besitter? Betydelsen och spridningen av IT har vida överstigit mina vildaste förhoppningar. Vi har, som praktiserare och besittare av visdom kring denna mystiska svarta låda, blivit både hyllade och bespottade. Särskilt då vi inte klarat av att hantera förväntningarna på rätt sätt. Vi har till och med lyckats skapa en egen organisation kring vår obskyra teknik och kungadömet har till och med fått en ytterst inflytelserik befälhavare i form av CIO:n. Min fråga är nu: Är denna utveckling på något sätt beroende av en mystifiering av IT?

Min personliga övertygelse är (som denna krönika antagligen redan avslöjat) att så givetvis är fallet. Att vi lyckats skapa en ytterst funktionell myt kring IT som fenomen och att detta hjälpt oss att etablera en stark position för oss själva. Att vi fått ett inflytande över hanteringen av tekniken som vida överstiger vad som hade varit möjligt om inte den övriga organisationens hjälplöshet och okunskap hade varit total. "Svartboxningen" av IT är alltså en direkt förutsättning för att den har kunnat hanteras med framgång.

Så om denna argumentation skulle gå direkt över till ett recept på hur man som CIO på bästa sätt vidmakthåller och stärker sin IT-avdelnings position inom verksamheten? Ja, då skulle receptet innehålla "stark differentiering av IT och verksamhet". Dessutom: "skjut hemtagningsansvaret så nära verksamhetsansvariga som möjligt, men undertryck varje försök till säkring av beställarkompetens".
Beställningsprocessen måste vara totalt genomskinlig (formalisering är en framgångsrik väg till legitimering, motsatsen kan var direkt skadlig), men låt för allt i världen inte beställarna tro att IT är enkelt, eller bara ytterligare en stödjande process! Nej, fortsätt också att hoppas, innerligt, att man med jämna mellanrum uppfinner nya varianter av Y2K och SOX. Varför? Jo, så länge mattan rör sig lär ingen börja fundera på varför lådan är svart.

PS. Ni som redan gått i fällan kring Shared Service Centres kan låta bli att läsa receptet. Er organisation har nog dessvärre redan både avmystifierat IT och funnit ett kostnadseffektivt sätt att administrera ytterligare en i raden av företagets stödjande processer. DS.

/Johan Magnusson