”Hur kommer det sig att vi ser kostnadsposten i en investerings­bedömning som mer säker än intäktsposten – de är ju ofta lika osäkra?” Denna retoriska fråga lyftes upp av en vidsynt CIO vid ett rundabordsliknande samtal mellan CIO:er från olika organisationer (inom ramen för CIO Swedens CEC-nätverk, CIO Executive Club i Göteborg) och följdes genast av ett svar. ”Vi är uppväxta i en kostnadskultur!”

Jag blev med ens varm i kroppen (en vanlig reaktion när tanken springer iväg…) och lyssnade spänt på hur gruppen gick vidare i sin diskussion. Som akademiker blev jag helt ställd av detta rudimentära ifrågasättande av givna regler!

Varför ser vi egentligen kostnader som mer faktiska och så mycket mer trovärdiga uppskattningar än de rörande intäkter? Och varför väljer vi oftast det minst positiva tolkningsmönstret när vi genomför våra investeringsbedömningar? Är det bara för att vi har blivit fostrade att hushålla med våra resurser? Detta kulturella filter som vi så sällan lyckas koppla bort, till förmån för ett något mindre skevt perspektiv på vad vi håller på med, är väldigt spännande!

Ekonomi som akademiskt ämne – och den aktivitet som på ett eller annat sätt utgör kärnan av varje verksamhet (här sticker jag ut hakan litet…) handlar om att hantera och förädla resurser för att skapa avtryck i form av kostnader och intäkter.

I detta arbete ser vi konkurrens som ett normalläge snarare än samarbete. Det genomslag som enkla, workshopbaserade metoder för att bedöma nyttor, typ Peng-modellen, har haft pekar på att vi har ett behov av en trovärdig, varumärkesskyddad och formaliserad metod för att bedöma vilka nyttor vi kan koppla samman med potentiella investeringar.

Jag har tidigare pratat om den hårfina skillnaden mellan investeringsbedömningar och rättfärdiganden, och med tanke på hur vi ­väljer att prioritera bland IT-investeringar blir vår vidsynte CIO:s fråga förstås extra intressant. Om sanningen ska fram är ju naturligtvis uttalandet generellt för alla typer av ekonomiskt tänkande: Vi ser kostnader som kontrollerbara och intäkter som potentiella.

Men kostnader är en risk vi måste ta för att ha chansen att uppnå ett eftersträvat resultat, och eventuellt är det så att våra enkla hjärnor inte vågar tänka längre än till det första kausala steget.

För om vi ska vara ärliga så är ju chansen att få en intäkt i praktiken starkt beroende av en risk – eller kostnad. Och eftersom vi vet att inte ens kostnaden är trovärdigt uppskattad från början (hur ofta spräcks inte budget på betydande investeringar?) hur ska vi då ens våga börja lita på den uppskattade nyttan?

Jag skriver detta en söndag, och i morgon bitti kommer jag att hålla en föreläsning kring investeringsbedömningar för 60 kunskapstörstande ekonomistyrare på magisternivå. Vad ska jag säga till dem rörande vårt förhållande till kostnads- respektive intäktsbedömning? Att försöka avkläda den kostnadskultur som de inom kort kommer att befinna sig i kanske egentligen gör mer skada än nytta? Eller också kommer det att bana väg för en helt ny generation ekonomer med nobelpris i sikte. Det vore väl något för vår CIO!

Av:Johan Magnusson

Johan Magnusson forskar i IT-styrning på Handelshögskolan i Göteborg och är föreståndare för Centrum för Affärssystem.
Han nås på
johan.magnusson@handels.gu.se